December bebis 2013

Hej! Jag hoppar också in här, jag har följt tråden nästan sedan starten men inte vågat komma med förrän nu - vidskeplig... Jag har en flicka på 2 år sedan tidigare och har BF den 7-10 december någon gång.

I går var jag på ett tidigt ultraljud och då fick jag se ett pickande hjärta, skönt! På något sätt kunde jag inte riktigt tro att jag var gravid förrän då, trots att testet visat plus. Jag fyller 40 senare i år så det kändes helt overkligt att vi trots allt har plussat (efter fyra försök, inser att vi har haft en enorm tur). Jag trodde att jag var i 9+1 igår, för jag är helt säker på när jag hade äl, men barnmorskan sa att fostret var för litet och att jag snarare var i 8+4. Ingen stor skillnad, men jag blev ändå lite förvånad.

Inelg: Tack!

Ja, Niferex är hemskt! Jag tog det under min förra graviditet eftersom jag fick extremt lågt järnvärde sista månaderna, hade ca 80 som lägst och fick en massa järndropp på slutet. Niferex mådde jag uselt på, så nu vägrar jag det trots att min bm sa att jag skulle ta det. Provar en annan sort i stället efter ett tips från en expert som visste vad hon pratade om, har tagit det ett par veckor nu och känner ingenting alls konstigt i magen. Tur det, för jag måste nog proppa i mig järn som galen den här gången för att inte få samma problem som förra grav. (Min sambo har börjat undra när jag tänker äta upp stekpannan också.)

Minns förresten att någon här på tråden (när jag ändå är inne på kosttillskott ) nämde att hon hade myrkrypningar i benet. Det beror oftast på magnesiumbrist, hade själv absurda myrkrypningar under min förra grav och det försvann inom någon vecka när jag tog tillskott. 

  

Järntabletterna som jag kör med nu och som min mage klarar så suveränt heter Iron Picolinate från ett märke som heter Thorne. Står mer att läsa om dem här (på stället jag köpte dem från):
http://www.ekobutiken.se/naring/thorne-research/sparmineraler-blodforbattring/iron-picolinate-25-mg-1.html
Thorne ska tydligen vara kända för att göra kosttillskott som innehåller så lite tillsatser och annat jox som möjligt. Järnpikolinat är en form som rekommeneras till gravida och alltså är ofarligt att ta.

Det behöver inte betyda foglossning, kanske har bara en nerv kommit i kläm pga att saker växer och förändras i mage/bäckenområde?  Är det första barnet? I så fall brukar (oftast) inte foglossning dyka upp förrän i v 27-30 har jag förstått, såvida man inte har några speciella problem sedan tidigare. Hoppas hoppas inte du behöver få foglossning!

  Själv är jag däremot säker på att jag nu börjat känna av foglossning, jag har legat hemma i förkylningar och magsjuka senaste 2-3 veckorna och inte kunnat röra mig så mycket på grund av det, och så igår då jag äntligen började leva som vanligt igen och även gympade lite så måste det ha blivit för mycket efter all vila. Jag har känt av de där obehagliga stickningar och små små huggen i underlivet hela dagen om jag belastar fel - under min förra graviditet fick jag en gräslig foglossning där jag tvingades gå med kryckor de sista tre månaderna, så jag har fått veta att risken att jag drabbas den här gången också (ännu värre) är stor. Jag är ganska liten och "klenbyggd" (vilket ord!) så då är det lättare att få foglossning enligt min bm - man har inte så mycket vävnader som kan stödja upp runtomkring liksom. Nu har jag i ren panik börjat med diverse bäckenbottenövningar och är jätterädd för att tvingas börja med kryckor redan i tredje månaden!

   
 

Ferritin-värdet är en annan sak än det vanliga hb man oftast brukar ta hos barnmorskan. Ferritinet visar på hur mycket järn man har lagrat i kroppen och då är ju 83 bra (nedre gräns för kvinnor ligger på 13, gravida ska helst ha närmare eller över 100), medan hb är det "bruksjärn" man har i kroppen just då. (Rätta mig om jag har fel, är lite rostig här!)

 

Ja, väkommen, MallanB, jag har också BF kring den dagen! Åtminstone enligt barnmorskan, jag trodde ju innan ul att jag hade BF några dagar tidigare.

Ja, hu, det låter som foglossning det du beskriver, jag kunde knappt sitta på en cykel heller för att det blev för hårt och obehagligt. Hoppas i så fall att du får en mild variant, och hoppas din barnmorska kan lite om det  och ger bra stöd - min första bm kunde typ ingenting alls och hade inte ett enda råd att ge, hon verkade bara tycka att jag skulle tiga och lida och härda ut tills barnet var fött!

Jag är också rätt otränad i rygg och mage, önskar jag tänkt på att börja träna tidigare under den här graviditeten. Och det att alla får foglossning som du skriver kanske beror på hur man menar? Brosken mjukas väl upp mer eller mindre hos de flesta gravida, men jag trodde det kallades foglossning först när man får besvär av det? Vet egentligen inte exakt hur vanligt det är med mild foglossning, i mitt huvud är det typ knivhugg i underlivet bara man reser sig upp och kryckor som menas eftersom jag själv fick så, så jag har kanske ett lite extremt perspektiv. (Kände ingenting alls fram till v 27 då det plötsligt bara exploderade över ett par dagar efter att jag överansträngd mig med motion och lite ommöbleringt i vardagsrummet). Är glad för varje dag jag slipper kryckorna, hoppas jag kan mota Olle i grind ett tag till.

 

   

   

   

  

Björnmossa, hur har det gått för dig? Det låter jätteotäckt att få ut klumpar så där, jag håller tummarna för att allt ska gå bra. Styrkekram!

Jag tror att jag trots allt kommer att göra kub-testet eftersom jag fyller fyrtio i år, vid förra graviditeten gjorde vi inte det, trots att jag var 37. Men vi har varit väldigt osäkra, vi har hela tiden vacklat fram och tillbaka, eftersom vi inte riktigt vet vad vi ska göra vid ett ev. dåligt resultat. Får vi liten risk är ju allt frid och fröjt, och får vi en riktigt hög risk på tex 1/2 eller 1/10, då går vi antagligen vidare och gör ett fostervattensprov. Men om man får tex 1/50 eller 1/100? Jag är rädd för missfallsrisken vid fostervattensprov och skulle antagligen inte vilja gå igenom det i så fall, och att då sedan gå igenom hela graviditeten med vetskap om dåliga odds utan att veta om barnet faktiskt är sjukt eller friskt skulle vara väldigt jobbigt.

Nej, jag önskar nästan att provet inte fanns, för den här osäkerheten hur vi ska göra har nästan förstört en del av glädjen med att vara gravid. I stället för att glädjas går man bara omkring och oroar sig för att något ska vara fel och att man gör ett felval. Förstår ni vad jag menar? 

Tack för den länken, det var skön läsning.

Hoppas att du får en akuttid i morgon och att allt ser bra ut då, det finns inget värre än att gå omkring att oroa sig. Håller tummarna för dig!

Sweetboxen: Så hemskt! Kram.

Vad kul, Pysen!

I går var det kub-test för oss och det var helt fantastiskt att få se bebisen, frisk och ok-stämplad i rumpan av den jättesnälla barnmorskan som gjorde testet. Vi fick låg risk, 1/5000 ca, så nu pustar vi ut, det känns verkligen helt underbart efter att ha oroat sig så innan för vilket resultatet skulle bli!

Ja, grattis till alla lyckade KUB!

Är det någon fler som har blivit sjukt känslig av att vara gravid? Jag kan inte se på Greys Anatomy längre utan att börja böla så fort det blir känslosamt och det räcker med att se en mamma krama om ett barn på vilket teveprogram som helst för att tårarna ska komma... Jag läste en gång om en höggravid tjej (här på forumet, tror jag) som råkade tappa några köttbullar i golvet en gång och började stortjuta eftersom hon då blev tvungen att böja sig ner och plocka upp dem - den lilla lilla grejen var liksom droppen som fick bägaren att rinna över efter tusen andra jobbiga grejer hon upplevt samma dag. Jag är inte där än , men när man är sjukt trött ibland och inser att, shit, jag måste laga middag/dammsuga/bada barnet/vattna i trädgården osv osv och det bara har blivit för mycket efter en lång, lång dag, då är tårarna inte långt borta. Någon som känner igen sig? 

Förresten - alla ni som har fått foglossning, har ni några bra träningstips för hur man kan bromsa eländet?  

Tack för länken till övningar, Felinne! Jag måste verkligen komma igång och träna nu regelbundet, helst varje dag lite försiktigt - jag måste akta mig väldigt så att jag inte överanstränger mig och det blir sämre i stället. Härligt att du kan löpträna! Själv har jag svårt att gå om kvällarna efter en lång dag, men på morgonen är det alltid lite bättre igen. Att springa är helt uteslutet för min del, tyvärr, det skulle vara döden för fogarna. Får göra som miss Kaos, tror jag, och kontakta en sjukgymnast.

Och grattis Bellbar till Kub-testet!

Jag var också orolig innan jag gjorde testet, det är svårt att låta bli att oroa sig hur mycket man än intalar sig att det ska gå bra. Jag fick som jag skrev tidigare oddsen 1/5000 ca för alla tre trisomier. Av det borde jag ju en gång för alla lära mig att jag inte borde ta ut så himla mycket oro i förskott, men det är ju väldigt lätt att säga så här i efterhand...
    

Åh, vad jobbigt det låter, jag håller tummarna för dig att du snart mår bättre igen. Jag har en vän som upplevt något liknande som gravid - inte riktigt lika illa som för dig kanske, men nära inpå. Fruktansvärd ångest och oro och mycket, mycket gråt. Det är inte lätt - du låter otroligt stark som kämpar! Kram!

Plopps80: Härligt att du börjar må bättre igen efter att ha förlorat din hund. 

Ja, skumt. Hur kan man först säga så och sen påstå att det kommer att bli värre? Egentligen är det läskigt att det finns så få experter på foglossning och att det forskas så lite på att hitta metoder för att verkligen lindra det. Som jag läste i den här länken:

http://www.babyvarlden.se/Gravid/Komplikationer/Ska-man-bara-sta-ut-med-smartan--Varannan-kvinna-drabbas-av-foglossning/

...så stämmer nog det, att hade det här varit ett problem som drabbat män skulle det satsats miljontals kronor och åter miljontals kronor på att lösa, men nu drabbar det ju "bara" kvinnor och då får vi väldigt ofta höra att vi bara får stå ut och att det är något man får räkna med när man är gravid (som jag fick höra från min förra barnmorska).  
  

Kanske kan du försöka se om du kan få kryckor om det blir värre? Det använde jag de sista månaderna i min förra graviditet, hade dem med mig överallt och skulle aldrig ha klarat mig utan dem!

Nej, så tråkigt, Babylängtan, beklagar! Kramar...

Kiira: Oj, det låter väldigt tufft, så trist med din mans uppsägning. Ingen drömsits direkt att ni skiljs åt varannan vecka och att du blir ensam med allt arbete där hemma. Hoppas ni klarar det ändå, kram!

Ja, som gravid får man ju lite sänkt immunförsvar för att kroppen inte ska stötat ut fostret, och då blir man lättare sjuk. Under april/maj var jag förkyld 3 gånger efter varandra och sedan direkt på det magsjuk i en vecka med hemska kräkattacker. Härligt...!

Jag är just nu i v 14+5 och börjar längta till RUL, som är om ca tre veckor. Jag tror att jag känner livmodern ibland när jag ligger ner, den har i så fall nått halvvägs mellan blygdbenen och naveln ungefär. Magen ser grymt stor ut och igår när jag passerade a-lagarna på deras bänk i parken sa den ene: "Jaså, har degen börjat jäsa?" Jag började storskratta och sa att det stämde bra, de trodde väl jag skulle bli förnärmad, men inte, jag passerar ju förbi dem då och då på väg till jobbet och är rätt van vid att de slänger käft!

  

Jag tror också jag har en liten grabb i magen, inte för att jag har varit så mycket sjuk, utan för att alla andra i min bekantskapskrets får flickor (och så har jag ju en tjej sedan tidigare). Sex tjejer och ingen kille, så nu borde oddsen jämnas ut, tycker jag.

Är det någon som har erfarenhet av Bugaboo bee+ och kan säga om den är bra? Vi har ju en stor, klumpig vagn sedan tidigare (superbra i ojämn terräng, men tung), och en liten cityvagn som vi köpte billigt på Blocket och som jag inte är helt nöjd med. Skulle vilja byta ut den mot en bra cityvagn som går att ha både i bekvämt liggläge för nyfödda och bakåtvänd i sittläge för större barn, och då ska ju bugaboo bee+ funka har jag hört. Några andra tips? Vi vill helst köpa lokalt på Blocket, och då blir ju urvalet lite begränsat och man måste titta på flera olika märken.

Funderade faktiskt också ett tag på om vi inte borde skaffa en Donkey i stället, men jag är ju inte världens största och starkaste, så jag är rädd att den skulle bli för tung att hantera för mig. Hellre då ståbräda, och så om storasyster vill vila i vagnen får minstingen flytta över i bärsele i stället.

Vad kul! Jag blir verkligen sugen på en bee+, gillar att den verkar så lätt och smidig. Tänkte förvara den i bilen, borde passa perfekt när man går på stan osv och när man åker på bilutflykter. Läste tips på nätet om att man till den kan skaffa en Phil och Ted mjuklift att ha till den nyfödda, den är tydligen stabilare och bättre än bugaboos cocoon.Jag har hört något om att äter man tex Niferex kan det ta ca 20 veckor innan det gör ordentlig skillnad - därför är det bra att börja med dem tidigt i graviditeten om man skulle ha lågt ferritin/lågt HB så att det verkligen hinner gå upp innan förlossningen. Själv har jag ganska konstiga järnvärden, min barnmorska kontaktade två olika läkare för att få grepp om dem. Jag har tydligen superhögt ferritin (typ 180), men lågt HB (just nu under 110 nånting) trots att jag äter rätt mycket järntabletter. Börjar inse att jag nog kommer att få ta järndropp i slutet på graviditeten precis som förra gången, och ändå sluta på typ under 100 i HB inför förlossningen. Nån annan som har jättehögt ferritin och jättelågt HB, fattar precis som barnmorskan inte riktigt hur det kan gå ihop!
   

Plopps80: Jag går in i v 17 på måndag och jag känner inte heller några sparkar från bebisen. Ibland har jag inbillat mig att jag känt någon buff, men insett att det bara är tarmrörelser... Har fortfarande en väldig magknip från och till och tycker hela magen är som ett hela havet stormar, stor och uppblåst.