December bebis 2013

Är det någon av er som ännu inte gått upp något i vikt eller till och med gått ner i vikt? Jag nojjar för allt, är nog för att jag kommit till v. 11 och det var nu jag fick mf sist. Jag har gått ner 1 kg i vikt sen jag blev gravid. Jag har mått illa under flera veckor, men inte spytt. 

Det är lite absurt=) Innan jag blev gravid höll jag inte på och jämförde mig med andra. Men nu vill man veta hur andra mår, hur deras flytningar ät och om de gått upp i vikt=) Jag vet att alla graviditeter är olika och allt räknas som normalt, men ändå  vill man kolla med er andra hur ni mår=) 

Hoppas ni mammor mår bra.
Hur som helst. Idag på ultraljud får vi beskedet att vår bebis inte lever längre, inget hjärta slår och vi står framför ännu ett missfall. Nummer 5 i ordningen för att vara exakt.
Är knäkt och vet inte i vilken ände jag ska börja. Men vi har fått en tid bokad på Huddinge imorgon för skrapning snart.
Man undrar vad meningen är med detta. Men någonstans blir man ändå starkare med varje motgång och även om det i mig finns ett stor tomrum så finns fortfarande hoppet kvar. Det sägs att det är det sista som lämnar kroppen.
Jag är lyckligt lottad att jag har fina vänner och en fin familj som stöttat oss till tusen...och så har jag sambo, min själsfrände vid min sida varje steg jag tar, så "JA" jag kommer snart på fötter igen...
Lycka till alla. Jag lämnar även denna tråd.

Kramar

Försöker hålla i träningen och tog en joggingtur igår. Precis gått in i v10 och kroppen börjar protestera. Det som värker i nedre delen av magen och överlag är det jobbigt att springa med det här konstanta illamåendet. Ska ändå försöka hålla i tre pass i veckan ett tag till.

Hur gör ni andra? Tränar ni nåt?

Bara grinar över min hund. Undra om det är värre pga jag är gravid. Orkar inte må så här. Saknar henne så jag snart går i bitar. Älskade henne så oerhört.

Hej!
Är det någon av er som är över 35 och ska göra Kub test? Hur känner ni inför det? Tankar kring det? Kan man lita på det till 100%?
Kram

Björnmossa, hur har det gått för dig? Det låter jätteotäckt att få ut klumpar så där, jag håller tummarna för att allt ska gå bra. Styrkekram!

Jag tror att jag trots allt kommer att göra kub-testet eftersom jag fyller fyrtio i år, vid förra graviditeten gjorde vi inte det, trots att jag var 37. Men vi har varit väldigt osäkra, vi har hela tiden vacklat fram och tillbaka, eftersom vi inte riktigt vet vad vi ska göra vid ett ev. dåligt resultat. Får vi liten risk är ju allt frid och fröjt, och får vi en riktigt hög risk på tex 1/2 eller 1/10, då går vi antagligen vidare och gör ett fostervattensprov. Men om man får tex 1/50 eller 1/100? Jag är rädd för missfallsrisken vid fostervattensprov och skulle antagligen inte vilja gå igenom det i så fall, och att då sedan gå igenom hela graviditeten med vetskap om dåliga odds utan att veta om barnet faktiskt är sjukt eller friskt skulle vara väldigt jobbigt.

Nej, jag önskar nästan att provet inte fanns, för den här osäkerheten hur vi ska göra har nästan förstört en del av glädjen med att vara gravid. I stället för att glädjas går man bara omkring och oroar sig för att något ska vara fel och att man gör ett felval. Förstår ni vad jag menar? 

Tyvärr har jag dålig erfarenhet av blödningar med tre mf i bagaget. Men vill bara säga att du kan ringa 1177 och bli skickad till akuten etc. De har jag gjort två gånger! Första gångenpratade jag med bm och blev kollad först veckor efter mitt mf! Gick och mådde dåligt länge vilket jag inte rekomenderar. Sen dess har jag alltid ringt 1177, sagt hur jsg mår och känner och fått akut tid! Jag har inte haft ont nån av gångerna och blödningen har varat ca lika länge som en mens, riklig med klumpar. Har du inte blödit mer är det nog ingen fara, det är mycket som ska ut! Men rekomenderar ändå starkt att få det kollat, just för din skull! Oro mår ingen bra av!

Kliver ur denna grupp. 
Mitt foster hade stannat av i ca vecka 8+6. Skulle varit i v 12+3 idag. Kub-ul idag gav oss inget positivt besked och får åka in imorgon och ta ut h*n eftersom min kropp inte verkar vilja sluta vara gravid.
Har fortfarande alla symptom som går...rubbet..  
BM på gyn i v 7+2 sa redan då att jag inte va så långt gången utan tippade redan då på ca 1 vecka kortare. Så ngt har ju varit fel med lillen fr början verkar det som...tyvärr..:(  

Lycka till alla och njut av era härliga magar :)
Vi gör ett nytt försök och får hoppas på ett vår-barn ist. :)

Kramkram  

Idag var det RUL i vecka 13 skönt att få se att det rörde sej därinne! KUB visade också bra även om jag är 35, puh! Blev framflyttad en dag och fick 30 nov istället för 1 dec. Kanske får hänga kvar ändå ;) Nu ska vi berätta för de blivande storasyskonen

Sitter hos barnmorskan och väntar. Ska ta blodprover. Undrar om jag har järnbrist. Är så trött och urlakad. Vet inte om det beror på att jag gråter hela dagarna eller vad... Är som en urvriden disktrasa. Kan inte glädjas åt barnet. Känner mig bara orolig hur jag ska klara allt. Har hamnat i en depression. Är känslig för hormoner och hundens död sänkte mig ner i botten. Har inte orkat kontakta vc får göra det men skäms lite.

Hon tyckte inte det lät bra alls att jag mådde så dåligt. Ska få träffa en kurator. Känns bra. BM hade också hund och förstod vilken smärta och sorg jag går igenom. Skönt för alla kan nog inte förstå hur mycket ett djur kan betyda för en. Hunden var som mitt lilla barn. Jag älskade henne av hela mitt hjärta verkligen! Inte konstigt att man faller in i en depression när hunden dör så hastigt.