December bebis 2013

Tyckte föresten jag såg kul ut i träningsoutfiten.. därav bilden!

Hemma. Ordinerad vila. Läkaren verkade inteprecis tycka arbete var ngn bra idé den här graviditeten. Jag försökte med ja, om jag är h emma hela veckan kasne jag kan åka och köpa ett babyskydd. NJAE.. Du kanske kan få barnvakt till din stora och vila. Jahopp.. Får jag kolla ut barnstol på nätet och be gubben åka och handla. Ja, rätt tänkt tydligen...

påverkad livmodertapp igår, och idag såg CTG ok ut. Men får "mensont" och sdr om jag går längre än 500meter typ. Antagligen kommer detta inte påverka cervix öht. Ska invänta urinodling. Kan vara ngt bakteriellt kanske.

Personligen tror jag att det är stress -det har varit mkt på jobbet- och trötthet. Typ..

För den som har strl S (amningströjja)

Jag lär ju hinna med att surfa på tradera mer än vad som är bra för hälsan. Måste börja läsa på "den tomma stolen" som ligger här. Har börjat, men översättningen är.. kass..

www.tradera.com/boob-amningstroja-jatteskon-fleecetroja-stl-s--auktion_163201_190233614

I min gravidapp står det att v.28-32 är en kraftig tillväxtperiod så om det stämmer gissar jag att det tar mycket energi från dig. Om jag skulle ge några tips/synpunkter utan att vara något som helst utbildad i ämnet skulle jag säga följande: Rent allmänt tycker jag att det brukar hjälpa att hålla sig aktiv om jag är trött - gå promenader och sådant för att stimulera lite endorfin-tillskott. Många personer blir ju också trötta på hösten när mörkret kommer så det kanske är bra att utsätta sig för så mycket dagsljus som möjligt. Se över sina mat- och sovvanor är väl också ett hett tips. Och så det gamla beprövade sätten sova. Alternativt ignorera kroppens signaler och hoppas att du kan lura kroppen att tro att den är pigg ;)

Nyss hemkommen från bm. Känner mig lite småledsen. Hon tycker jag gått upp lite för mycket förstod jag. Förra gången jag träffade henne var i vecka 24 och då hade jag gått upp 10kg sen inskrivning (13 totalt) och hon var verkligen jättenöjd över det. Idag i vecka 31(30+6) hade jag ökat 2 kg sen vecka 24 och det var tydligen inte helt bra. Till saken hör att jag tränade 4ggr/veckan och promenerade 7mil/veckan och vat JÄTTENOGA med maten tills vecka 24 då jag vart beordrad att inte träna, promenera, städa, lyfta osv. Ändå gick jag upp mycket i början och jag kunde verkligen inget göra. Min kropp la på sig fast jag inte åt mer om man räknar kcal. Nu är jag i stort sett stilla jämt men har ändå bara ökat 2 kg sen dess. Hon räknar att jag gått upp 12 men det är ju 15 och hon sa att hon inte tyckte det var ok att gå upp 18-20kg. Jag har 9 veckor kvar. Vad ska jag göra!?

Jag var smal och väldigt vältränad innan med låg fettprocent. Gissar att jag behövde fettet. Jag mår jättedåligt om jag inte äter kolhydrater just nu (äter normalt ganska lite kolhydrater) och jag kan inte röra mig pga sammandragningar.
Jag har en historia med ätstörningar och tycker inte det är kul att jag gått upp så mycket men det är INTE pga för mycket mat eller lathet. Jag har tillräckligt bra koll för att veta det. Jag hade behövt svälta mig för att inte gå upp vilket ju inte är okej.
Känner mig jätteförtvivlad och min dumma inre röst säger ju åt mig att sluta äta. Typ.

Ändå har jag fortfarande storlek 36/S i kläder (gravidkläder dock) och är 171 så jag är ju inte SÅ tjock!? Alltid bra blodsocker (4-4,5) och lågt blodtryck (115/60) och låg puls.

Förlåt mitt gnäll men det är jobbigt med min historik med maten... Hon vet dessutom om det och därför ska jag på tul om 10 dagar då dom vill kontrollera så jag äter tillräckligt. Visst unnar jag mig lite mer sötsaker men ändå inte så pass mycket.
Usch, känns inte bra alls nu :(

Allt ser jättebra ut med bebisen. Var på koll i förrgår på förlossningen pga förvärkar och då gjordes ul, vul och ctg. Allt ser perfekt ut med den och även mina värden. Mitt sf mått var idag bra och även hjärtljuden. Tycker det borde vara det viktiga, inte min vikt. Jag har samma kroppsform som innan. Lite större om ben och armar såklart men mest mage. Får ofta komplimanger för att folk tycker jag ser så sund och frisk ut, att det bara är magen som ser större ut, kvinnor som önskar att dom såg/kommer se ut som mig som gravid. Men det är ändå min bm's ord som påverkar mig mest. Började t.o.m gråta när jag kom hem.

Sen är jag besviken för jag bad henne i vecka 9 om hjälp med min rädsla för förlossningen. 4 månader senare får jag henne att skriva en remiss, men sen ändrar hon sig och ber mig vänta ytterligare på att läkaren ska fixa detta (vilket han gjorde). Sen säger hon idag:ja vi pratade ju om att du skulle få en remiss angående snitt men sen tyckte du ju att jag skulle vänta med att skriva den... Jag vart helt paff!! Det är hon som inte tagit min rädsla på allvar och sagt att jag aldrig kommer att få ett snitt beviljat. Jag har ju behövt tjata varje gång och hon säger att JAG ville vänta!? Jag sa då att läkaren skrev en och att jag var där i tisdags.
Och jag vart beviljad snitt om jag vill (vilket absolut skulle vara omöjligt enligt min bm). Vilket verkar störa min bm..?

Usch bara massa klagomål just nu men ibland blir man besviken och ledsen. Imorgon blir nog en bättre dag! :)

Är det någon mer än jag som upplever trötthet & energibrist? Jag har haft besök här hemma hela helgen & är så slutkörd att jag undrar hur jag ska klara veckan... Har gäster onsdag + torsdag + ska resa bort på tjejmyshelg nästa helg - allt är ju roliga saker men jag bävar mer än ser fram emot det. Innerst inne är det enda jag vill att vara hemma i lugn & ro. Går in i vecka 32 på tisdag & börjar förstå att kroppen signalerar att jag ska ta det lugnare.

Nån som vet ngt?