Är alla barn lika sociala?
Hej! Funderar mycket kring mitt barn som jag inte upplever lika social som sitt äldre syskon var som liten. Är riktigt orolig. Barnet är nio månader, men har aldrig visat att det vill prata och dela uppmärksamhet så som jag upplevde att syskonet gjorde... Barnet visar när det vill upp i famnen genom att sträcka upp armarna. Blir det ledset ålar det oftast mot mig på golvet, drar i mina byxor och tittar upp på mig som hastigast. Är den i ngn annans famn och jag kommer vill den oftast över till mig igen. Visar det genom att luta sig och sträcka fram armarna. Men nu till min oro. När jag lägger mitt barn framför mig på tex sängen och försöker prata och busa så tittar det i princip aldrig på mig. Verkar inte speciellt road av att vi ska busa tillsammans... Hissar jag upp mot taket ler det, men tittar nästan alltid åt annat håll. Leenden är det barnet ger. Nästan aldrig skratt ned ljud. Lyssnar ibland på sitt namn då jag ropar, men ibland bara upptagen av det den för ögonblicket utforskar. Är barnet i ngn annans famn tittar den oftast då jag kallar på dennes uppmärksamhet. Syskonet får nog iaf de största leendena och det gör mig glad. Men är så fundersam och orolig. Finns det ngn med liknande erfarenheter av barn som när de var små inte var supersociala, men där det ändå visat sig ok när de blev äldre? Är givetvis orolig för detta mes autism. Behöver höra era erfarenheter. Tacksam orolig.