• Anonym (Kråkan)

    För sent för abort...

    Ja, så sant som det är sagt.
    Jag trodde verkligen inte att det skulle hända mig. Att jag som har varit gravid tidigare, helt plötsligt skulle bli gravid utan att upptäcka något!
    Jag har inte haft några symptom, inte ens gått upp i vikt.
    Går hemma med tre barn 3-2 och 0.
    Och igår var jag på VUL eftersom jag har haft ont i livmodern efter att jag fick satt in en spiral.
    Så är jag i vecka 27+3!
    Egentligen har jag inte ork, och minstingen kommer att vara 10 månader när BF är.
    Hur ska jag förhålla mig? Några tips på mental förberedelse?
    Kuratorn på vårdcentralen kunde inte hjälpa alls!
    Lite chockad och ledsen...

  • Svar på tråden För sent för abort...
  • Anonym (Bella)

    Det finns kuratorer knutna till MVC också, ring dit istället! 

  • Anonym (stöd)

    Vad säger pappan?? Han är väl där och stöttar dig??

  • Mimmi85

    Har du inte känt några sparkar? En växande mage? Jag menar ingen kritik utan mest nyfiken. Ja det kommer nog bli kämpigt men om ni ställer in er på att klara det så gör ni! Kanske någon släkting som man hjälpa till med avlastning?

  • Anonym (Kråkan)
    Anonym (Bella) skrev 2013-08-09 10:55:39 följande:
    Det finns kuratorer knutna till MVC också, ring dit istället! 



    Tack! Har ringt och beställt tid.
    leiasmamma skrev 2013-08-09 11:24:16 följande:
    ojj det låter lite kämpigt, men de fixar du ska du se :)



    Tack! Ja vi har ju inte så mycket annat val...
    Anonym (stöd) skrev 2013-08-09 11:28:05 följande:
    Vad säger pappan?? Han är väl där och stöttar dig??



    Jo självklart, men han är ju lika överraskad som jag, och det är ju jag som aldrig verkar komma tillbaka på arbetsmarknaden igen, och det är väl det som gör mig mest ledsen (vi mister för mycket pengar om han tar ut pappaledigt)
    Mimmi85 skrev 2013-08-09 11:35:40 följande:
    Har du inte känt några sparkar? En växande mage? Jag menar ingen kritik utan mest nyfiken. Ja det kommer nog bli kämpigt men om ni ställer in er på att klara det så gör ni! Kanske någon släkting som man hjälpa till med avlastning?



    Nej ingenting har jag märkt, och efter tre barn borde jag ju känna min kropp. Men just nu känner jag mig grundlurad av mig själv. Och hatar min kropp för det.
  • Nov13

    Oj vilken överraskning!
    Du får försöka tänka att du kommer att älska barnet väldigt mycket.
    Förstår att du är chockad men det kommer såklart att gå bra. Gissar att du helt enkelt omedvetet har tänkt bort symptom som sparkar osv eftersom du i din värld inte varit gravid.
    Ibland blir inte livet som planerat men du får glädja dig över att du får ännu en liten att älska :)

  • Anonym (Kråkan)
    Nov13 skrev 2013-08-09 11:58:22 följande:
    Oj vilken överraskning!

    Du får försöka tänka att du kommer att älska barnet väldigt mycket.

    Förstår att du är chockad men det kommer såklart att gå bra. Gissar att du helt enkelt omedvetet har tänkt bort symptom som sparkar osv eftersom du i din värld inte varit gravid.

    Ibland blir inte livet som planerat men du får glädja dig över att du får ännu en liten att älska :)



    Det är väl det jag behöver prata med någon om. Mina andra barn har varit efterlängtade och planerade och helt plötsligt står jag med ett oönskat barn, med lite tid att ställa om mig på. Det är just de skuldkänslor jag vill bearbeta nu...
  • Nov13

    Jag håller tummarna för att du får bra hjälp snart! Förstår att det känns väldigt jobbigt just nu. Men ge inte upp utan kräv en BRA samtalskontakt.
    Säker på att det känns bättre med tiden :)

  • Omogen citron

    Barnen behöver sin pappa också och om du har varit hemma med de andra barnen så är det inte mer än rätt att han är hemma med det här barnet och du kan jobba.

  • Vilisa71

    Oh my..hur har det gått??

    Fick själv besked den 8 maj om att jag var gravid i v25, och jag blev lämnad i februari.
    Har två barn, 21 och 15 år, och är själv 43..

    Har haft en obeskrivlig berg och dalbana, med mycket hat från pappan som tror att jag dolt detta med flit för att få honom tillbaka. Så är det inte, och han lever med en ny och har gjort sedan han bröt.

    Har sökt liknande historier, och fick återuppleva min egen chock när jag läste ditt inlägg.
    HUR har det gått?

Svar på tråden För sent för abort...