SandraFransson skrev 2013-09-11 04:30:17 följande:
Jag gjorde en abort för tre år sedan i november. Jag och min kille hade bara känt varandra i 4 månader, jag var arbetslös och 19 år. Alltså bestämde vi att det inte va rätt just då.
Känner igen allt ni skriver, vill ha barn suget, dom motstridiga tankarna om det va rätt eller inte och den fruktansvärda smärtan man har i hjärtat. Jag har gått på antidepressiva för att hantera detta men vill tillägga att jag mådde inte så bra innan heller.
Jag rekommenderar verkligen att gå å prata med någon om detta! Det finns psykologer speciellt inriktade på sorg men jag tyckte den jag fick på vårdcentralen va jätte bra. Var inte rädd att be om att få träffa en annan psykolog om det inte känns rätt med den första, vissa människor går helt enkelt inte ihop.
Nu efter tre år kan jag känna att den värsta sorgen lagt sig. Men man kommer alltid att bära det med sig.
Jag har inte mått bra innan heller, och gått till två olika psykologer varav ingen förstått eller hjälpt mig så jag känner mig orolig för att fixa en ny samtalskontakt :/ ringde till öppenvårdsmottagningen(psykiatrin) i samband med aborten för jag hade såna självmordstankar men de vägrade ge mig en samtalskontakt. De sa att det fick abortkliniken ta hand om och den kuratorn där, som i sin tur hänvisat mig dit för att hon inte kunde hjälpa mig.
Ska till henne imorgon för någon form av utvärdering men är återigen orolig för avslag eller att få någon som inte förstår mig.
Ha barn suget är värst för mig, vet inte hur jag ska hantera det. Känner mig också orolig över att det knakar i fogarna mellan mig och killen som jag gjorde abort med. Hur det påverkar en om man skaffar barn med en annan man i framtiden, och abortkänslorna kommer tillbaka då.
Pratade du med kurator/psykolog? Finns det nått som du gjort själv som gjort det lättare att bearbeta det hela?
