Han vill att vi behåller, men jag vill inte! Hur gör man då?

Kan ni inte dela på föräldraledigheten så att han också är hemma?

Kan inte han va hemma och fl ledig redan från början och du jobba? Då får han ju dra det tyngsta lasset ist.

Jag har inget jobb att gå tillbaka till. Och jag vill vara hemma med barnen som vi har.
Sen så kan han inte vara föräldraledig.. Han jobbar på ett litet företag då dom är 3 st inklusive hans chef. Och han har väldigt mycket ansvar och kan helt enkelt inte "lära" upp någon att göra det han gör. Och sen trivs han att jobba. Han var hemma med andra barnet i 2 månader och ändå fick han jobba dagligen för ingen annan kan hoppa in för honom. Så vart mest jobb ändå. Och han älskar sitt jobb och stortrivs och ser hela sin framtid där. Så sluta kommer han aldrig vilja göra.
 

Samma svar som tidigare. Det skulle tyvärr inte funka..

Jag skulle rekommendera abort. Det är din kropp, du vill inte ha barnet. Visst, han tycker att det verkar en bra idé med ett barn till men givet av det du skrivit så kommer du att dra det tyngsta lasset så han borde i vilket fall som helst inse att beslutet ligger hos dig.

Var i samma sits förra året. Men pappam var aldrig hemma, hjälpte aldrig till o ragga på andra så ja gjorde abort.

Ja fick vara henma själv med barnen under aborten för han "orkade" inte.

Jag gjorde abort. Vill man inte ha barn (fler) bör man inte skaffa det.

Fast det är möjligtvis frågor DU skulle ställa dig. Det finns gott om kvinnor som genomgått en abort och inte haft några som helst problem av det. Att börja tänka på det aborterade fostret som ett människobarn, en person osv kommer naturligtvis INTE att hjälpa till i sammanhanget...

Eftersom han är en toppenpappa som verkligen ställer upp och hjälper till, och eftersom du trots allt tvekar om aborten så tycker jag att ni ska behålla barnet. Du kommer att klara det, och du har ju ändå inget jobb att gå tillbaka till. Jag tror du skulle ha svårt att förlåta dej själv om du gör abort, dels för att du gör din man besviken och dels för att du nog innerst inne inte vill göra abort.

Just nu ryggar du inför tanken på att börja om med en baby med vaknätter, blöjor och hela köret. Men babytiden går så fort, och snart har du det där "lite större barnet" som du redan nu kan tänka dej.
Detta är bara mina funderingar och hur jag själv skulle resonera, avgörandet är måste du själv ta.

Hur besviken blir din man om du gör abort? Kommer han att kunna försona sig med tanken på att hans barn inte får komma till värden? Hur kommer det att påverka hans känslor för dej? Det är också nåt att fundera över. Även om det är din kropp och i slutändan ditt avgörande, så är han också delakatig.
Om han varit en slarver som överlåter allt jobb med barn och hushåll på dej, och om han varit arbetslös och ni haft ekonomiska problem så hade jag bättre förstått dina funderingar på abort, men så är ju inte fallet.

Vad du än bestämmer dig för så önskar jag dej lycka till!

Kram!