abort - ett svårt beslut? Min personliga erfarenhet.

Tack för ditt svar. Det känns skönt att man inte är ensam. Jag hoppas att fler som läser detta får en tankeställare- innan de tar pillret. Det här är GARANTERAT det sämsta beslutet jag fattat och det har tagit bort lite av min livsgnista. Det är som att man när tar pillret får man panik, man ser sig själv utifrån, som i en film. Man förstår hur fel det är- när det är försent. Ni som tvivlar- ge er mer betänketid.

Elin92: Jag låg och grät lite i stort sett varje dag....Innan jag hade bestämt mig. Hade även tankar om att det skulle vara "skönt" att få missfall- allt för att inte behöva ta beslutet.
Jag hoppas att du verkligen är 200% säker på en abort, annars avråder jag dig från det.
Man mår inte bra efteråt.
Alla är sjävklart olika, och bara för att jag mår dåligt behöver inte du göra det, men då min erfarenhet är att livet känns "gråare" och mkt tommare nu, och så påverkar även en abort livet/förhållandet.

Att ha tre barn kanske påverkar ekonomi, boende etc, men samtidigt, man ångrar aldrig ett barn.
Nu sitter jag här och vill i stort sett separera, och känner att jag inte har ngt "mål" i livet. Har väl hamnat i ngn slags depression...fungerar som vanligt på jobbet och bland vänner, men när jag ligger ensam i sängen då forsar tårarna.

Jag var inte så stark som jag trodde.

Vad du än bestämmer dig för hoppas jag att du skriver här....

Önskar att de gav en en placebo tabl. innan.....utan att man visstem och sedan ringde en efter ett par dagar och frågar hur det var....undrar hur många som skulle avstå från det riktiga pillret?

och till Anonym: ibland blir jag osäker på om det är du eller jag som skrivit inläggen..... Hade EXAKT samma tankar, och mår nog EXAKT lika dåligt.
Skulle ha varit runt vecka 12 nu....bävar inför att någon kompis ska säga att hon ska ha barn, då kommer jag garanterat jämföra(tyvärr) graviditeten....

Och till Elin92- kom på en sak: om du nu skaffar din tredje sen, kommer du alltid att tänka på att du "valde" bort ett barn. Det känns så enkelt innan, men sen när man väl har tagit tabletten, när man äntligen har tagit beslutet så ser man inte det som att man tagit bort en liten cellklump....man ser på sina barn och tänker; jag valde bort en av er, ett eget barn, ett syskon, glädje.
hur känns det i magen om ni säger; Vi behåller det, vi fixar det! Om du tycker att det känns hemskt med tanken att få en tredje och du vill inget hellre att ta bort det, dåkanske du ska göra det.....men om du innerst inne vill ha det- så HA det.

Det blir en tuff period...det är inte lika jobbigt för din partner som för dig. Min orkar inte ens prata om det....och jag har inte berättat för vänner, så jag har ingen att prata med. Inget har blivit bättre av en abort- snarare tvärtom.

ALLA blir ofta panikslagna när man får reda på att man ska ha ett till barn, eller det första. Du skriver att du inte vill köra över hans känslor, och att det blev lite så med första: då är frågan: ångrar du ditt första barn? ångrar han att ni fick barn?

nu vet jag inte så mycket om er, och det är alltid lättare att skriva än att vara själv mitt i allt, men om jag bara skriver som om du vore min vän, så skulle jag säga: behåll ditt barn. Du/Ni vill säkert ha mer än ett barn, och om han skall fortätta med sin musik, så blir det lättare för dig som ska ta hand om barnen om dom är "täta" ...då får de ut mer av varandra, leker bra etc......
sen ska man inte tänka drastiskt- men det gör jag ibland, och det är att OM man separerar - är det inte bättre att man har alla sina barn med en partner?

Fick du någon hjälp? jag känner att det räcker inte med att gå till kuratorn, ska dit nu i veckan. Har bara bokat ett besök, och det känns hemskt att behöva sin fot där igen. Hur handskade din man det hela? Började du ta p-piller?

Anonym Ångesten- hoppas ni pratar ut.
Det dom sa till oss, när vi var på samtal innan är att om den ena partnern vill behålla- så vill den andra inte ha, och tvärtom, man växlar hela tiden, gäller att man hittar balans.
Och jag tycker att den andra Anonym uttryckte sig så bra - ta det som känns BÄST inte det som känns "RÄTT" . Ska man inte tänka med hjärtat just i det här ämnet??

Jag önskar att jag var du- att det inte var försent ännu :(

vet inte- det gav hon inget svar på. bara att det var typiskt det vi höll på med, att man hela tiden går "om varandra" i tankar etc.
Jag ville först behålla, sen sa han att han inte vill ha ett tredje, men stöttade mig i vilket beslut jag än tog, men då visste jag redan att han inte ville ha ett tredje, och det kändes olustigt. Nu när jag ser tillbaka på det så har jag lust att slå mig själv, och skrka: Behålla barnet din idiot.  Jag hoppades in i sista sekunden innan jag tog pillret att han skulle skrika: Gör det inte- jag vill ha barnet.
Jag är nog mest arg på mig själv, och på att jag är en stor idiot. Sen blir jag arg på oss som par, som tog beslutet....
såg en bra text som man ska ha lite i bakhuvudet tycker jag, Its a child not a choice.
Kanske galna abortmotståndare som använder det, men jag har aldrig varit någon abortmotståndare, utan vill nå alla dessa mammor som tvivlar, och tvivlar, och inte kan komma på vad dom ska göra. När jag läste i forum, så var det inte många som skrev om hur dåligt man mår.
Innan jag tog pillret, grät jag över att jag var rädd för hur jag skulle må efteråt......och jag hade rätt, man mår dåligt om inte sämre än vad jag trott.

Måste bara skriva av mig. När man sitter där och de går igenom alla steg, alla tabletter man ska ta etc, så känner man sig lugn, samtidigt som när man väl tar tabletten är det som stress...
jag bad barnmorskan diskutera vidare med min partner, så hon gick ut, och sen gällde det att ta beslut på några minuter. (anledningen till detta var att det var fredag, man måste ta pillret så pass tidigt att de kan ge en ny om man kräks inom 1 1/2 h)...dessutom var det sista dagen för medicinsk abort..... usch.....när jag tänker på det....vilka idioter vi var.
Vi har inga som kan hjälpa oss, bara min mamma....och det sista som vi diskuterade var: vi har ingen som kan backa oss....känns som att vi hade behövt några dagar till........
Gör  inte som oss, och spara det till sista dagen, som sagt jag hade haft tid 2 dagar innan och då sa jag att jag inte var redo....och det kändes helt underbart att lämna lokalen, jag gick tom och tittade på bebiskläder!!!!!! :/

jag hoppas att ni kommer fram till något som känns bra för er och att ni kan leva med beslutet.
Vet inte var ni bor, men för att göra en abort måste man boka tid för läkarundersökning först, för att se hur långt gången man är....och jag fick vänta ca två veckor på en sån tid.... därför jag hamnade i sitsen att gör en abort i 8 + 6.

Hjälpa oss med barnen-
Ingen förutom min sambo vet att jag gjort en abort. Vill inte heller att någon ska veta det.
Känns ju så där, när alla vet att jag vill ha tre barn och frågar när det tredje ska komma.....
men nu har jag valt att det ska vara som det är.
Det sjuka är att jag "kände" att det var en flicka- har jag inte känt med mina barn innan.......
Jag laddade också ner app, som du, och hade dessutom ringt och skrivit in mig hos barnmorskan.
ALLT pekade på att jag ville ha barnet.....Fattar inte själv att jag gick emot mig själv. Och jag tror att det känns värre att gå emot sina egna känslor än någon annans- i slutändan.

Mina barn ska fylla 4 och den lilla ska fylla 2... Dom leker ihop väldigt bra... Dom somnar runt 19.30, och sen har vi "ledig" tid. Det var mer som att man tycker att allt är anpassat till att vara 4 i familjen, bilen,resor etc etc. Det kändes som att det var meningen att vi skulle ha ett tredje. Sen är det så att jag har svårt att bli gravid..... Men ju mer jag skriver om detta inser jag mer och mer vilken idiot jag är. Har hamnat i lite fel tankar nu. Känner mig kvävd av mitt förhållande och fastän han är en underbar pappa så är han inte någon bra partner, inte mot mig iaf. Jag skulle kunna tänka mig en tredje men samtidigt- så känns det så dumt- för att varför ha en tredje- barn känns aldrig -rätt-.. Men när man väl accepterat sin graviditet så är det det mäktigaste man är med om i sitt liv. Får se om vi får det att fungera.... Kanske skaffar en till....vet inte. Mitt liv är upp och ned. Ska på efterkontroll i veckan och prata med kurator. Vet inte om det kommer kännas bättre eller om det bara kommer göra så att man gråter ännu mer. Håller tummarna för er!!!