Känner mig så ledsen..

Försöker acceptera de faktum att jag aldrig mer kan få barn, jag är 31 år och har två underbara barn redan. Det är inte synd om mig på nåt vis det finns dom som har det värre, helt tveklöst!
Men jag känner ändå en stor sorg och har svårt att acceptera och gå vidare, det är så orättvist mot mina barn.. Jag känner att jag inte ger dom 100% för att jag drömmer om ett till barn, jag lägger tid på nätet o letar metoder, är testmissbrukare testar och känner efter flera flera gånger per månad...för nånstans kan jag inte ge upp...

Min man har väldigt få spermier jag har så låg äggreserv (amh) att det knappt är mätbart..

Chanserna att lyckas bli gravida är inte många %..

Vi har trots detta ändå lyckats bli gravida FYRA gånger på 10 månader, vilket är helt otroligt!! Det slutar dock i tidiga missfall varje gång..

Varför???

Dåliga förutsättningar på både mig och min man, och dessutom får vi missfall på missfall också? Hur stor otur kan man ha??????