Ja, usch vad man nojar! Jag har haft två tidiga missfall, båda innan jag blev gravid med dottern. Båda de graviditeterna var oplanerade (en med kopparspiral, en gång den första gången jag och min sambo slarvade med skydd runt fertilitetstider), så de var ganska lätta att hantera. Direkt efter det andra missfallet blev dottern till, så då gick jag mest och väntade på att börja blöda i början men var egentligen inte så orolig. Med denna graviditet tog det jätteång tid att bli gravid och vi har verkligen velat det, så nu är nojan lite tyngre.