Så var planerna igång för en trea 2015 :-)

Nu har mannen sagt att han vill ha ett barn till vilket fall. Men flytta eller ej känns oklart. Tror båda innerst inne vill till stan, men att påbörja en flytt nu! Rycka upp de stackars barnen som tror att de ska gå m kompisarna här i höst.... Blir det för mkt för äldsta killen, nu fem, m skolstart, syskon och flytt? Borde man flytta asap för deras skull för att de ska känna igen sig fortfarande, ha kvar kompisarna osv. Eller ska de få bo här ett år till för att de redan har flytten hit färskt i minnet? Då skulle vi tajma skolstart. Äldsta killen trivs så bra och det gör ont i hjärtat att tänka på att slita upp honom igen . Sen är det här m att hitta lägenhet. Det var ju det som var så svårt sist och då hamnade vi här, lite ogenomtänkt. Nu är det en jättebra lägenhet ute, men det är ju för tidigt....om vi då inte skulle flytta till hösten. Vi får plats på gamla dagiset om vi flyttar nu.... Och det hör m att orka leva igenom en försäljning av hus och flytt igen, phu! Mina tankar är ett enda virrvarr just nu som ni hör. Tar tacksamt emot råd!

Oj oj oj! Spännande!

Hur säkra tycker ni att era killar är på det här m en trea? Min man säger ju att han vill, men sen vill han liksom inte prata om det. Ena dagen säger han att jag ska ta ut spiralen, sen någon dag senare säger han att vi kanske borde ta det lite lugnt. Vad han nu menar m det?! Sen om jag försöker fråga, så tycker han att jag pratar om det hela tiden. Men jag förstår ju inte riktigt vad han vill. Jag vill ju bara ha en plan och att vi båda förstår vad det innebär att vänta ett tag. Jag menar minstingen kommer ju vara över 4 om det skulle funka på studs, och så behöver det ju inte bli....

Åh, önskar att det var så! Man blir ju lite velig själv när det inte är säkert vad den andra vill. Men min man är lite så, tänker lite för mycket på det praktiska. Han var lika med de tidigare, men sen ville han bara köra . Så har han varit nu med, men då har jag sagt att vi inte ska stressa på och då blir han velig.... Var du osäker själv tidigare chiqita?

Chiqita, hoppas verkligen att du kommer få det lättare denna gång! Förstår att du velat! Mina graviditeter har varit oförskämt lätta, men det kan ju bli annorlunda. Sen hade jag hemska problem m amningen första gången, men den kan man ju som tur är skippa om det skulle bli så igen. Är beredd på en unge som sover riktigt dåligt eftersom vi haft en sådan, men vem vet nästa kanske blir en sådan som sover massor. En sak är säkert, det blir aldrig som man tänkt sig

Nu har vi lagt beslutet kring en trea på is. Vi måste besluta var vi vill bo först. Jag tror att de två olika besluten gjorde mannen helt förvirrad. Nu har jag sagt att vi tar det lugnt, funderar på vart vi ska bo, njuter av att äntligen ha det lite lugnare och sen blir det som det blir. Förhoppningsvis känner vi båda att det är läge sen. Om inte så får jag bara acceptera. Har haft två mäklare här idag för värdering och offert, kollar på en lägenhet i helgen. Mest för att få utgångsläget klart för oss och förstå vad det skulle innebära.. Sen blir det troligtvis hösten att bara bo och känna efter. Flyttar vi blir det att tajma skolstart nästa höst. Känns skönt att äntligen ha en gemensam plan och köra med öppna kort. Hoppas att ni andra är gravida den dagen vi äntligen bestämmer oss

Hej! Här är en velis till! Har egentligen alltid velat ha tre, men velar av samma skäl som ni nämnt. Mest har mannen vart osäker och det har länge legat på is pga annat som kommit mellan. Är snart 39 så har sagt nu eller aldrig. Plötsligt är nu mannen på, eller säger vilket fall ok! Vi tänkte försöka till e sommaren, där har jag satt min gräns. Går det så går det, men vill inte bli besatt av detta utan annars njuta av mina andra barn, 4 och 5 år nu. Har nog lite kalla fötter nu, tankarna snurrar. Samtidigt har velat detta jämnt och funderat i ca två år....

Hur gammal är du? Möjlighet att vänta något år? I vårt fall är jag glad att vi väntat. Våra andra barn hade kommit i kläm om vi inte löst lite andra frågor först. För den saken skull säger jag inte att det någonsin är läge ????...

I vårt fall så var två barn en självklarhet, den tredje skulle bli mer "bonus".

Har också precis tagit ut spiralen sedan en månad och kör nu m appen Natural Cycles. Mäter temp mm. Kan ju användas i bägge syften

Hade ett långt samtal m mannen som slutade m att han ungefär sa att han inte jättegärna vill ha ett till, att han undrar hur vi skulle orka, men att han inte skulle vilja göra abort om det blev. Jag blev jätteledsen. Han har velat så mycket och nu undrar jag om han egentligen kanske inte vill. Vi har haft detta uppe från och till i två år. Borde jag bara lägga ner det här? Jag vill inte tjata mig till det

Nu sa han ändå igår att han vill försöka, att vi borde börja m det omgående. Han kanske bara är rädd, precis som jag. Vill bara inte att han ska tänka, i de stunder som blir jobbiga, att jag övertalade honom. Jag vill nog mest bara att vi bestämmer något så att vi kan fokusera på det. Jag har sagt att jag tycker det är jättebra m två också och att om det är vad han vill så kommer jag ändå vara jättelycklig, hoppas bara att det går in. Nu blir det nog lite slumpen som får avgöra för oss. Oskyddat tom sommaren, sen får det vara för oss om det inte blivit. Tänker inte hänga upp livet på det. En till vore underbart, två har massa fördelar på andra sätt.

Hur går era funderingar?

Absolut, men jag förstår det där. Tänkte senast igår att det kanske inte går att jobba heltid m tre barn? Vill inte ha dem på dagis för långa dagar. Blir det inte en trea tänker jag att jag skulle kunna gå ner i tid något år. M tre blir ju allt dyrare, har man råd m det då? Vi tjänar bra, men har mycket lån och hyfsat dyra vanor. Bor bland höginkomsttagare och vill att barnen ska kunna få vilket fall en del av det kompisarna får...

Och det där m att få tid för barnen är ju framför allt viktigt känner jag. Vi har kört oskyddat 2 ggr nu, men det var säker period. Måste verkligen fundera nu känner jag....

Men vill man så går det garanterat att lösa det praktiska

Ibland tänker jag också att min man kanske inte är en "tre barns pappa". Han är jättebra m barnen och städar osv, men däremot vill han ha sån ordning och kontroll. M tre barn kanske man ska vara ok m lite kaos?

Jag pendlar verkligen, vill, men tänker att det kanske inte passar oss...

Inte säker på hur mitt jobb skulle funka i längden om jag gick ner i tid. Som tur är så har vi båda väldigt flexibla jobb, styr själva över våra tider. Jag tror att jag skulle ta det mesta av föräldraledigheten.

Samma här! Jag gillar att jobba, men barnen växer så snabbt.

Jag är lite inne på att behålla någon arbetsuppgift, alltså jobba kanske 20% om det är möjligt. Men vi får föräldralön/förstärkt föräldrapenning och frågan är hur det skulle påverka?! Man vill ju inte förlora på att jobba

Hej, kul m en till .

Antar att du är född 72?

Vill både du och den du är tillsammans m ha en till?

Nej, man vet ju aldrig... Tänker att man skulle kunna ha det som mål och se hur det går. 3 första mån vill man kanske ändå bara få landa i det nya.

Jag har en sån dag då jag är ytterst osäker på vad jag vill. Vet inte om det är hormoner som spökar, men har fått för mig att jag kanske är gravid. Men det är typ omöjligt, vet inte varför jag tänker så.

Har börjat få panik över hur vi skulle klara det och hur det skulle vara för barnen. Vilket ju är knäppt då vi ju egentligen inte ens börjat försöka.

Är det kalla fötter eller varför tror ni jag känner så här?