Surrogatprocess i Sverige

Min (blivande) man är genetisk far till barnet, efter förlossningen så skrivs barnet hos sin pappa och hans fru (jag). Min man kommer att skriva på faderskapet redan innan förlossningen, men detta behöver, av ngn anledning, skrivas på ännu en gång efter att barnet är fött. Detta görs på vanligt vis, så som ogifta par brukar få göra för att bekräfta faderskapet. Vår SM är inte gift, hade hon varit det så skulle hennes man också måsta avsäga sig faderskapet.

Sedan bor och lever barn med genetisk pappa samt icke genetisk mamma. Efter ca 3-6 månader (? vet inte riktigt, det är det antal månader jag har hört är lämpligt att vänta, går säkert snabbare också.) Kan adoptionsprocessen påbörjas via familjerätten. Det blir då "närståendeadoption". Paret som ska vara föräldrar måste därför vara gifta.

Jag hittade denna på familjeliv:

"Ansökan om adoption, undertecknad av båda makarna/registrerade partners, inlämnas till tingsrätten där sökanden är bosatta.

I ansökan ska anges varför man vill adoptera. Till exempel att man har för avsikt att uppfostra barnet som sitt eget. Det ska också framgå att betalning inte har förekommit.

Till ansökan bifogas: personbevis för makarna/registrerade partners som anger deras folkbokföring, nationalitet och civilstånd personbevis för barnet som anger vilka som är barnets föräldrar, vårdnadshavare, nationalitet och civilstånd> samtycke från vårdnadshavare, förälder eller barnet (enbart vid styvbarnsadoption) Personbevis utfärdas av skattemyndigheten (folkbokföringen). Beställningen kan göras via internet eller via telefonsamtal med myndigheten. I det senare fallet anges att personbeviset ska användas för en adoptionsansökan.

Samtyckets utformning

Samtycke lämnas av förälder som är vårdnadshavare, eller barnets förmyndare. Samt av barnet själv om det fyllt 12 år, och i vissa fall när barnet är 16 år. Adoptionssamtycke (rubrik) Datum Barnets namn och personnummer Vårdnadshavares/förälders namn och personnummer Namnet och personnumret på den som vill adoptera (adoptanten) Följande textinnehåll bör finnas med: Jag samtycker till denna adoption. Jag har varken fått betalning eller blivit utlovad betalning. Bidrag till barnets underhåll har inte avtalats. Barnet saknar egna medel Underskrift av antingen vårdnadshavaren, förmyndaren eller barnet. Samtycket ska bevittnas av två personer med deras adresser angivna.

Prövningen

Tingsrätten inhämtar alltid ett yttrande från socialnämnden. Yttrandet bör beskriva barnets och de blivande adoptivföräldrarnas sociala förhållanden samt behandla de frågeställningar som tingsrätten har att att pröva nedan.

Tingsrättens prövar om lagens formella förutsättningar är uppfyllda sökanden är svenska medborgare eller har sin hemvist i landet det är lämpligt att adoptionen äger rum adoptionen är till fördel för barnet sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra barnet det med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen i förekommande fall, om Haagkonventionen bestämmelser om internationella adoptioner är uppfyllda i förekommande fall, om adoptionen blir gällande i barnets hemland i de fall barnet är under 18 år ifall en vuxen ska adopteras, om denne vill behålla sitt efternamn"

Mycket information om det juridiska går att finna i Regnbågstråden :)

Hej igen, Det är inte olagligt, men inte lagligt heller. Sjukvården får tex inte assistera. Att en kvinna föder ett barn som den genetiska fadern tar hand om och hans fru sedan adopterar är inte olagligt. :) Vad som dock är olagligt är att pengar förekommer som ersättning i adoptionsprocessen. Det gör det inte i vårt samarbete med vår SM. Jag vet att det dock finns IPs och SM som kommer överens om ekonomisk kompensation, och då kan jag tänka mig att man måste vara väldigt försiktig. Jag är inte säker på hur de isf löser det, de SM jag har pratat med kring detta har varit väldigt restriktiva med information om detta, vilket nog är klokt. Om SM skulle ångra sig så har hon alla rättigheter att göra detta. Den genetiska fadern har dock rätt till delad vårdnad. Det vore en hemsk situation och det är nog den första och den största oron som finns som blivande föräldrar. Men vad jag har förstått, av dem som jag pratat med som varit SM (och som i deras tur varit kontakt med många SM) är det ytterst ovanligt. Det är en osäkerhet för en SM också som inte ser detta som sitt barn. Hon kan riskera att få vårdnaden om ett barn hon faktiskt inte alls planerat för, eller velat uppfostra som sin egen. Det krävs en stor tillit från bägge håll innan man går in i en sådan process. Vi har träffat och samtalat med vår SM flera gg dagligen i över 7 mån innan vi startade processen. För oss var det oerhört viktigt. Och så var det också för vår SM. Vi känner oss trygga och överlyckliga över henne. Sedan oroar man sig så klart för andra saker... Men jag är inte längre rädd att vår SM skulle vilja behålla barnet, jag litar på henne och känner att hon litar på oss. :) Om jag inte godkänns i adoption så får vi överklaga. Jag har svårt att se att jag inte skulle godkännas efter att babyn levt med mig under 6-12 månader, jag är gift med fadern och den genetiska modern också önskar det. Det bör vara för barnets bästa tänker jag. Tillslut borde det gå igenom rimligen. Men jag har hört om fall då det tagit längre tid.

Hej,

Förlåt för sent svar :)

Min man kommer ansöka om enskild vårdnad så snart som möjligt efter förlossningen. I och med att vi då är gifta så kan han sedan skänka bort sina dagar till mig. :) Några månaders glapp kommer det nog bli, dem får vi lösa med sparade pengar. Mitt jobb tar jag till en början, några månader innan och någon månad efter, tjänstledigt från för studier på distans. Detta eftersom jag inte får ha något glapp då jag gör ingenting på papper. Då sjunker mitt SGI. 

Så. Så ska vi lösa det. VI har dock sett till att vi har lite backup pengar. Vår baby föds mitt i semestertiderna. Det kan ju vara så att det tar lite längre tid då med allt administrativt :)

Hon är svensk, och hon är även i vårt fall äggdonator. <3

I annat fall hade vi varit tvungna att vända oss utomlands för ivf och vård, i Sverige skulle de inte hjälpa oss med detta. VI funderade på det ett tag, jag, min man och kvinnan som bär vårt barn. Men vi landade i beslutet att göra en traditionell surrogatresa här i Sverige med heminsemination och det är vi glada för, det var rätt väg för oss! <3 :)

Det finns möjlighet för svenska IPs (intended parents) och svenska SM (surrogatmammor) att genomföra en resa här i Sverige med den tilltänkta mammans ägg (eller annan donators ägg). Befruktningen måste då genomföras i Cypern, Indien (?), USA, england (?), Ukraina eller Ryssland.

Adoptionsprocessen efter detta ser likadant ut sedan. Bebisar som föds i Sverige är alltid juridiskt barn till kvinnan som burit det, oavsett vad vi bestämmer eller kommer överens om sinsemellan och oberoende genetik. 

Vi börjar idag närma oss vecka 30. Vår SM är fantastisk och likt sina tidigare egna graviditeter så mår hon väldigt bra och det är vi oerhört tacksam för. Vi har nära kontakt, hörs flera gg per dag och bebisen sparkar och magen växer. I början av april ska vi till barnmorskan igen, då ska vi så klart vara med :D. Det tycker jag är så fantastiskt, att vi har möjlighet att få vänta barn på detta vis i  Sverige. Vi kan vara med och dela alla viktiga ögonblick, för mig har det varit så oerhört värdefullt <3

...vi har ju förresten varit på tre ultraljud redan (ett som vi betalt och ett extra vi önskat, samt ett tredje, det alla får gå på). Vi väntar en dotter! Vad allt verkar är hon frisk och mår bra och hon ser helt underbar ut på bilderna.

Glädjen är så stor! :)

Haha...ja det är intressant. Och jag som är så genusmedveten... (har jag trott...hehe) reflekterade faktiskt inte över det. Jag har varit så inställd på att jag måste lösa ledigheten för min del, jag kan absolut inte tänka mig att arbeta och inte vara hemma med min efterlängtade baby även om jag vet att för bebisen och min mans del skulle det säkerligen gå alldeles utmärkt! :)

Min man har ett mycket flexibelt arbete medan mitt är mer styrt och platsbundet. Därför vill vi att jag ska ta den första tiden av ledigheten, dagen det blir möjligt vill säga. I annat fall så tänker jag fortsätta studera på distans och vara hemma på så vis. Båda ska vi vara hemma i början. Vi får leva på nudlar ett tag om det är så. Den "uppoffringen" känns inte tung. :)

Tack för lyckönskningar, det värmer!

(föresten så finns det många blivande mödrar via surrogat som faktiskt ammar ;)) Det går att få igång amningen, många som ger sin in på att försöka lyckas faktiskt att amma åtminstone delvis. :)

Jag har dock, efter mycket velande, bestämt mig för att jag inte kommer att amma. Det känns bäst för oss. Det är mycket jobb med att få igång amningen och jag tror att jag tyvärr skulle bli väldigt stressad om det inte fungerar och klandra mig själv. Jag tror även att flaskmatning kan vara ett helt fullgott alternativ om man är noggrann med att hålla nära och ge hudkontakt. :)

Ja hon vill åka hem så fort som möjligt till sina barn. Men vi stannar ju alla på bb tiden vi är där. Babyn åker hem med oss. Fast vår relation slutar inte där, den kommer vi att ha för alltid. I början har vi också mycket gemensamma frågor att lösa och det kommer vi nog ha ungefär ett halvår framåt om inte längre.

Ja förstod hur du tänkte om ledigheten :) 

Hej,

Det kan jag tyvärr inte svara 100 procent ja på och det är något jag oroat mig över jätte mycket. Vår BM har dock lugnat oss och sagt att under så här speciella omständigheter så kan hon så gott som lova att jag inte kommer behöva åka hem. Vår SM både behöver och måste stanna och vi är (relativt) öppna med sjukvården att hon inte har för avsikt eller till vilja att vara mamma till den här babyn och absolut vill att vi ska stanna med henne, vi är ju hennes föräldrar. Som tur är ska förlossningen inte ske på något sjukhus där trycket är extremt stort (det skiljer sig ju åt geografiskt) så vi förbereder det vi kan och hoppas på det bästa!