Varför gjorde ni abort? Behöver stöd....

Gjorde en abort i somras, är 26 år gammal. Har redan två småbarn med 15 mån mellan och jag och min sambo kände att vi inte skulle orka med ett tredje barn nu. Har haft det kämpigt med dom två barn jag har, har det även kämpigt fortfarande med att få vardagen att gå ihop.
Jag har mått ganska bra psykiskt efteråt men fysiskt har det varit jobbigt. Tog lång tid för kroppen att återställa sig, blödde länge.
Var i vecka 6 när jag utförde aborten.

Jag ångrar inte min abort, var bästa beslutet för vår familj just nu men kommer inte att gå igenom det igen!
Lycka till! Hoppas du kommer fram till det bästa beslutet för din/er skull :)

Jag är 35 år och gjorde en abort i somras på grund av psykisk ohälsa hos både mig och pappan till barnet. Vi hade inte klarat ta hand om det i dagsläget, och vi har båda barn sedan tidigare som vi behöver prioritera. Det var väldigt jobbigt och påfrestande att gå igenom men jag ångrar det inte.

Jag gjorde en abort när jag va 15, de va bland de värsta jag gjort i hela mitt liv. Mådde extremt dåligt i år efteråt (psykiskt) MEN jag tror att de va för att andra "tvingade" mig. Så se till att göra valet själv! 

Gjorde abort i vintras pga att jag inte viste vem som va pappan efter en fyrkant/trekant där ena killen inte fatta hur mm använde kondom osv o lever ihop med en annan man som va med oxå så valde o ta det säkra före det osäkra...... Vill aldrig vara med om den kvällen/natten igen el gå igenom en abort mår än idag dålig av det osv.......

Är 26 år o va i v 8-9

jag gjorde en abort när jag var 21.. 

Anledning hade/har en dotter på 2 år och en son på 6 månader och skulle inte orka med så tätt sen så ville jag ge all den tid och ork jag hade till dom. 

Jag mådde bra både fysiskt och psykiskt.. Blödde i ca 1 vecka..
Och eftersom det inte var efterlängtat så kände jag inget för det. Kändes skönt att få det gjort.
Aborten gjordes i vecka 8.  

Hejsan,
Jag var  25 år när jag gjorde min abort!
Både jag och pappan till barnet hade det väldigt tufft ekonomiskt då, båda studerade och hade en ganska knaper inkomst.
Så här i efterhand när vi nu försökt skaffa barn i två år känns aborten väldigt meningslös! Självklart skulle jag aldrig vilja sätta ett barn till världen utan att kunna ta hand om det på rätt sätt men jag tror ändå att saker och ting ordnar upp sig!
Vår son/dotter skulle ha varit 3½ år gammal nu och jag kommer på mig själv att allt oftare tänka på hur han eller hon skulle ha varit som individ, vem barnet skulle ha liknat och en massa sådana tankar.
Jag vet att alla har en egen fri vilja men så här i efterhand kan jag nästan känna mig tvingad av min sambo att jag skulle göra en abort, jag var nog själv väldigt chockad över att vara gravid så jag inte kunde tänka klart.

Kopierar från min profil:

"Efter min tredje äggdonation hade jag glömt hämta ut p-ringar och jag var tvungen att vänta en månad innan jag kunde använda dem. Detta är enda månaden sedan jag blev sexuellt aktiv jag inte varit skyddad. Jag hade inte sex mellan 4 dagar innan beräknad äl till 4 dagar efter. Tyvärr hade min äl blivit förskjuten 2 veckor eftersom hormonerna var i obalans efter donationen och äl ägde alltså rum 4 veckor efter mensens första dag. Jag blev gravid och gjorde medicinsk hemabort i v.6. Jag kände ingen smärta alls, behövde inte ta en enda värktablett och jag ångrar mig inte alls. Jag vet att detta definitivt var rätt för mig. "

Jag har för mig att jag var ungefär 22år när jag gjorde aborten. Jag har ingen barnlängtan öht och bara tanken på barn ger mig panik och äckelkänslor. Jag vet inte om mitt inlägg hjälper något, du har förmodligen ett mycket svårare beslut att fatta än vad jag hade :/ 

Gjorde en abort, tror jag var 35-36 år då. Har ett barn sen tidigare från ett "riktigt förhållande". Dejtade en ny man, han hade tre barn sen tidigare. Blev oplanerat gravid (med skydd) och jag ville inte för något i världen bli fast på livstid med denna man så tvekade inte en sekund heller. Har inte ångrat beslutet en endaste gånd, det var så rätt! Att vara ensam med två barn hade inte varit min grej och att dra upp mitt barn från närheten till sin pappa och vårt hem här och flytta till mannen var inget alternativ.

Medicinsk abort, gjordes på en dag vid sjukhuset. Blödde en tid efteråt men var sååå lättad över att vi har fri abort så det gjorde absolut inget med lite krångel efteråt. 

Nu, många år senare, har jag fortfarandes kontakt med min ex-dejt, men bara som vänner, inte som partner. 

Men oj. Man ska aldrig göra abort om man är osäker.

Jag var 17 år och kände inte att det fanns något alternativ till abort.

Det var fel pappa till barnet och vi var väldigt unga. Jag hade många framtidsplaner som jag ville förverkliga innan barn var aktuellt (bl.a läsa vidare) samt en väldigt instabil hemmiljö.

Jag genomförde aborten och har aldrig ångrat mig! Allt jag ville göra, innan jag fick barn, har jag gjort. Mina barn lever med helt andra förutsättningar än jag hade kunnat erbjuda när jag var 17. Jag är väldigt nöjd med hur livet efter aborten blivit.

1. 16 år, hade pojkvän men åldern gjorde att jag kände att jag inte kunde behålla barnet. Det är mycket i mitt liv och många upplevelser jag hade gått miste om om jag behållde.

2. 18 år, blev gravid med min franska sommarflirt, här var det åldern och det faktum att han bodde i Frankrike som gjorde att jag inte behöll.

3. 20 år, blev gravid med mitt på G, hade varken stabilt förhållande, livserfarenhet, körkort (vilket jag har nu) eller fast jobb.

Nu skulle jag ur en praktiskt synpunkt kunna skaffa barn, har fast jobb, sambo, bil, körkort och rest, men jag vill resa ännu mer och ev utbilda mig vidare. Så jag lär vänta ett par år till.         

Jag gjorde en abort för två år sedan (är 30+).
Jag blev gravid av en olyckshändelse genom att kondomen gick sönder. Killen och jag hade bara vara tillsammans några månader och strax innan jag upptäckte att jag var gravid hade han börjat visa upp riktigt obehagliga sidor. Jag har aldrig haft någon barnlängtan men när jag ställdes inför faktumet att jag var gravid kändes det som om jag hade kunnat behålla om det hade varit en sjysst kille som var pappan.
Jag är otroligt glad att jag gjorde aborten för killen blev ännu hemskare efteråt. Jag hade nog haft svårt att försörja ett barn också i det läget.

Såhär i efterhand när jag funderat har jag kommit fram till att den avsky jag kände för pappan omöjligt hade gått att undvika att föra över på barnet.

Själva aborten var enkel. Spenderade en halv dag på sjukhuset eftersom allt satte igång redan av den första tabletten. (medicinsk abort i vecka 7) Så när jag kom in för att få de sista tabletterna hade jag redan blött ur mig nästan allt. Jag blödde i nära nog en månad efteråt. Men det var ett billigt pris att betala för något som annars skulle blivit en livslång plåga för både mig och det helt oskyldiga lilla livet.

Jag gjorde en abort i början utav mitt och min sambos förhållande. Vi skyddade oss men jag blev ändå gravid. Jag tänkte att abort var fel, det hade ju ändå börjat växa. Han sa att han stöttade mig i vad vi än valde och lovade att ta sitt ansvar. Men jag visste ju innerst inne att han inte ville. Jag vill bara skaffa barn med någon som vill ha barnet lika mycket som jag så vi valde abort för vårt förhållande var inte stabilt nog än. Vi hade inte ett gemensamt boende, vi hade inte jättemycket pengar sparade, jag hade inte körkort än. Idag har jag körkort, vi har en splitter ny bil, förhållandet är något vi båda trivs fantastiskt bra i, vi har ett fint boende, stort sparande. Idag är det två veckor tills våran planerade plutt är beräknad. Jag ångrar inte aborten alls.