Varför gjorde ni abort? Behöver stöd....

Jag gjorde en abort för två år sedan (är 30+).
Jag blev gravid av en olyckshändelse genom att kondomen gick sönder. Killen och jag hade bara vara tillsammans några månader och strax innan jag upptäckte att jag var gravid hade han börjat visa upp riktigt obehagliga sidor. Jag har aldrig haft någon barnlängtan men när jag ställdes inför faktumet att jag var gravid kändes det som om jag hade kunnat behålla om det hade varit en sjysst kille som var pappan.
Jag är otroligt glad att jag gjorde aborten för killen blev ännu hemskare efteråt. Jag hade nog haft svårt att försörja ett barn också i det läget.

Såhär i efterhand när jag funderat har jag kommit fram till att den avsky jag kände för pappan omöjligt hade gått att undvika att föra över på barnet.

Själva aborten var enkel. Spenderade en halv dag på sjukhuset eftersom allt satte igång redan av den första tabletten. (medicinsk abort i vecka 7) Så när jag kom in för att få de sista tabletterna hade jag redan blött ur mig nästan allt. Jag blödde i nära nog en månad efteråt. Men det var ett billigt pris att betala för något som annars skulle blivit en livslång plåga för både mig och det helt oskyldiga lilla livet.