Ensam pappa södra stockholm

Hallå där! 
Jag är en 38 årig tvåbarnsfar som ganska nyligen (ca 2 mån) blivit ensamstående. Mitt ex gjorde klart för mig att det var slut i mars och sedan skedde en lång och utdragen separation där hon inte hittade något boende. Hon bodde kvar i gästrummet och utåt betedde vi oss som ett par tills september då jag tröttnade och kastade ut henne (ordagrant). Mycket har hänt under perioden mars-sept som fick mig att tröttna totalt. Nu bor barnen med mig och jag kämpar med dem samt jobbar heltid, Har en dotter på 13 år och en son på 4 år, Sonen träffar sin mamma varannan helg men dottern vill inte åka till mamma. Hon skyller på att det är långt (norrort) och att hon inte har något privatliv där då mamman är inneboende i villa. Jag tror/vet att det beror på andra orsaker men kan inte tvinga henne träffa sin mamma. Försöker prata med dottern och frågar ofta om hon inte vill åka dit eller om hon inte saknar henne. Mamman tror att jag hindrar henne eller tycker inte att jag pushar dottern tillräckligt. Anser att hon som är 13 kan få välja lite själv. Vet att deras relation är lite trasslig redan sedan dottern var liten. Min och dotterns relation har inte heller alltid varit bra men jag har ofta hamnat i en situation där jag behövt ställa mig på dotterns sida och mamman känt att hon saknat stöd av mig. (detta ska vara en stor del av att hon inte ville vara tillsammans med mig). Anledningen till detta är hur mamman betett sig mot dottern. Även om dottern gjort något fel så är inte metoderna mamman använt helt ok i mina ögon. Ibland har jag känt att jag måste stötta mamman trots att jag egentligen tyckt det varit fel, Har brottats med dåligt samvete mot båda men i grund och botten så är det barnet som går först. Nu är min och dotterns relation underbar. Vi kommer överens och kan diskutera om saker vi är oense om istället för att bråka ständigt som ofta varit fallet innan.

Nu var det inte detta jag tänkte skriva om men så blev det iaf. Främsta anledningen till mitt inlägg är att jag vill komma i kontakt med andra ensamma föräldrar. Jag bor idag i ett radhusområde med massor av "lyckliga" par som visserligen är mina goda vänner men känner ändå att jag inte passar in riktigt. Vill bo kvar för barnens skull men behöver vänner i samma situation känner jag.