vill inte mer snart :'(
Vill skriva av mig lite ni får tycka och skriva vad ni vill..
Nu är det såhär att när jag var 15 år var jag tillsammans med en kille det tog slut mellan oss och vi levde vidare med våra liv började må illa och sånt åkte till sjukhuset flera gånger för vi visste inte var det var läkarna trodde att jag hade kunnat få i mig gluten då jag är glutenintolerans så gjorde massa Proer men inget visades och en gång var de så illa att ja åkte till akuten med min syster dom sa att jag kanske var gravid jag vart lite chockad men inget mer vi gick till kvinnokliniken och jag får göra pissepro dom konstaterar att jag är gravid och säger drygt du vet väl att du är gravid jag svarar nej och börjar gråta syster försöker trösta mig å vi säger tillsammans att det bästa är att göra abort får gå in på ett rum och göra ultraljud då konstaterar dom att jag är i vecka 27 och får inte göra abort så fick smälta allt detta å prata med en kurator men efter 3vecker kände jag glädje å längtade tills jag fick ett undervärk då jag alltid älskat barn fick min son och de var bra tills sjukhuset anmälde mig till soc å begärde en utredning som tog en månad de mådde jag dåligt av ett bra tag men dom kom på några besök å sa det att dom inte förstod vad sjukhuset menade det bart lungt och så sen träffade jag en ny kille när sonen var ca 3månader gammal vi hade det bra ca 2månader sen blev jag slagen vågade inget säga han slog ett halv år ca men jag stannade fick reda på att jag var gravid för andra gången när jag var 16-17 och sa det jag vill inte göra abort och de behövde jag inte han ville också ha barn så så vi fick en flicka i januari allt var frid och fröjd men sen började bråken komma jag dumpade honom kort efter fick jag reda på att jag var gravid fick reda på det i september det kunde vara mitt ex eller ett engångs ligg sa det till båda och båda sa gör abort frågade lite alla sa för abort då ja bara är 18år ville inte men kände mig tvingad och tack vare det har jag mått så fruktansvärt dåligt att jag har mina barn varannan vecka innan var de sagt att papporna skulle ha varannan helg bara mår så dåligt när jag inte är med mina barn när jag inte har dom nära så jag vill bara sova hela veckan men ändå så känner de att jag vill ha dom varannan vecka då jag anser att barnen ska träffa sina barn lika mycket som mamman.. Jag kan knappt kolla Facebook då många vänner släckningar är gravida mår så dåligt av att se andra gravida tänker bara att jag också kunde ha haft :'( men blir även glad för deras skull såklart finns de nått man kan göra för att lindra bebissjukan och ångesten för att ha gjort abort??:(
