Hur får vi 5åring trygg på nedervåningen?

Förstår att du önskade konstruktiva råd men som jag tolkar svaren och även tycker själv så är han inte tillräckligt stor eller mogen för att sova själv på ett annat våningsplan än er. Det måste ni hantera vilket oavsett om det är obekvämt för er eller inte. 

Sov ju dock tryggt i tre månader innan så det måste ju gå att få tillbaka, någon borde ju vart med om detsamma?

Och rent krasst så kommer han inte sova på andra våning, det finns inte på kartan, men väntar väl på någon som har så kallade konstruktiva tips, annars får vi väl vänts i honom, det går väl över förr eller senare

Men pappan kan väl sova hos honom då. Jag begriper faktiskt inte problemet. Rädd 5-åring. Ge trygghet på valfritt våningsplan.

Låt pappan sova på en madrass på golvet antingen i sonens rum eller i rummet utanför.

Vi hade förövrigt en liknande situation när vi renoverade vår övervåning. Den löste vi med att barnet sov i vuxensängen och en av oss vuxna i barnsängen på andra våningen under 6 månader tills vi var klara.

Ja testa madrass på golvet i pojkens rum där pappan kan sova. Det kanske bara behövs en kort tid innan han klara att sova ensam igen.

Annars kan du kanske sova i pojkens säng så kan han och pappan sova där uppe en tid. Det är bara att prova sig fram och se vad som fungerar...

Att vara trygg (och social och framåt) är inte statiskt hos människor. Det kan gå över, särskilt när man förstår att ens föräldrar inte bryr sig (tillräckligt) om en. Bara för att han var ok med arrangemanget förut betyder inte att det är ok nu. Det kan säkert bli ok igen men då behöver han få känna trygghet igen.

Det blir säkert jobbigt för er på något sätt, men det är smällar man får ta när man har barn.

Absolut, visst har mina barn periodvis varit i behov av sällskap på natten. Vi har löst det med att barnet sovit i vår säng eller att vi sovit hos barnet. Det går över om man ger den tryggheten. I ert läge hade jag bett pappan gå ner till barnet när barnet vaknar och fråga om barnet vill att pappa ska lägga sig på en madrass i barnets rum så att barnet kan somna om.

Men självklart ska han få sova på samma våningsplan som er! Det är väl inte ens något att fundera på!? Barn blir rädda ibland, och att då neka dem sällskap är ju grymt.
Min systerdotter fick en släng av mörkrädsla när hon var närmare 7 år, och självklart fick hon flytta in till mamma och pappa på en madrass då, tills det var över.

Men...ingen av er sover ju nu heller...

självfallet är det en möjlighet att sova på samma våningsplan. vad är det för dumheter att påstå annat.

Naturligtvis går det att komma tillbaka till att pojken sover gott i sitt rum. Men det kommer inte av att han tvingas att sova ensam. Om det inte funkar att han flyttar upp på samma våningsplan som ni, så är ett annat alternativ att pappan sover på en madrass inne i sonens rum.

Tre konstruktiva tips:

Sonen och pappan sover i er säng, och du sover i sonens rum. Sonen sover i sitt rum, med pappan bredvid på madrass. Du sover i ert rum. Ni turas om att sova i sonens rum.

Fy fan va grymt! Du vill ha en strategi för att få honom tyst så ni kan fortsätta mysa själv på övervåningen medans han 5 år gammal ska förpassas till undervåningen som nån husa. Vem sager att han va trygg I början ens? Han vågade väl inte saga nåt och låg och va rädd I sin ensamhet.
Tycker DU kan sova I det rummet!
Va är det för pappa han har som inte ser hur fel det här är?!