LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
Hoppar oxå in här och skriver av mig lite. Har inte kämpat så länge som ni andra men håller på med ivf då min sambo är steriliserad. Under andra besöket på kliniken konstaterades det att jag har ett genetiskt fel och producerar därför väldigt dåligt med ägg. Första försöket fick avbrytas då jag inte reagerade på hormonerna alls och andra försöket gick hela vägen fram tills jag skulle ta gravtestest och det var negativt. Känner panik över att det kanske är slut med ägg nu, att vi kanske aldrig kommer få barn och blir så galet ledsen på alla som trycker upp sina barn i ansiktet på mig. Värst är nog min bästa vän som vet allt jag går igenom och som nu väntar sin nr2. Hennes fb är fylld av ultraljudsbilder och hur kul det ska bli att få en till i sommar och blablabla. Hon som lovade finnas där för mig och låta mig få gråta mot hennes axel är nu så totalt uppe i sin graviditet att hon glömmer allt annat runt omkring. Då ska det även tilläggas att hon kämpade 3år för att på naturlig väg få nr1 så hon vet lite hur hopplöst allt lan kännas.... Jag missunnar absolut inte henne el någon att få barn, men det gör extra ont när hon faktiskt vet..... Min sambo är fantastisk, han kände galet mycket skuld i att vi får gå igenom detta men nu har vi båda förstått att detta hade nog blivit vårt val även om han inte varit steriliserad. Han stöttar mig enormt mycket och fast att jag ibland glömmer honom och tycker mest synd om mig så finns han alltid där. Och till sist, visst är det härligt med alla som knullat en gång och blir gravida sen trycker upp ultraljudsbilder med "vårt mirakel"?! Jag blir galet bitter på just det!!!! Önskar alla lycka till och TACK för att dansar kom på denna underbara ide att få skriva och kräka av sig lite!