LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

Hej...
När jag läser era inlägg känns vår resa mot ett plus som en dans på rosor. Jag är så imponerad av att ni orkar kämpa och inte ger upp!
Vi har "bara" försökt i 1,5 år och har påbörjat en utredning som än så länge inte visar någon annat än att jag har en sviktande sköldkörtel, som i sin tur gör att hormonnivåerna inte är rätt.  När vi bestämde oss för att försöka blev jag gravid på andra försöket, men i v 9 konstaterades en ofrostrig graviditet. Och efter MF vill det sig helt enkelt inte.
Jag känner att så mycket av mina tankar och min energi kretsar till att tänka på det här med barna och snart känner jag att jag bara kommer att gå i tusen bitar. Jag bär på en ständig oro och ovisshet inför framtiden samtidigt som jag vare månad inte kan sluta hoppas att det just denna gång vill sig.
Jag får inga direkta frågor från allmänheten, men jag vet att de undrar och ibland kommer det små gliringar om att vi minsann borde "skaffa" barn, som om det var något man gick till affären och köpte.
Hur gör ni för att hålla humöret uppe, och för att inte låta er barnlängtan ta över helt och hållet...?

Behöver också skriva av mig, då nästan ingen i vår närhet är medveten om vår situation!

Tack Veronica! Nä, det känns ju inte som att man har något annat val än att bara forsätta kämpa. På något konstigt sätt så tar man sig samman igen, efter varje sammanbrott vid mensens ankomst. Jag brukar blir knäckt en dag och sedan är det som om kroppen säger åt en att ta nya tag och fortsätta kämpa!
Föstår vad du menar Jag är bara jag, när vi var på reproduktions medecin första gången satt det en höggravid tjej i kassan! inte så smidigt just på det stället kanske???

Ja, missfall är vekligen skit! Jag håller med er! Många försöker trösta med ord som att det är så vanligt och att det säkert var något fel ändå... men precis som ni säger så hjälper det föga!
Idag kom mensen, precis som vanligt. Och jag orkar inte ens bli ledsen eller besviken... Den är verklige punktlig i alla fall, alltid något!
Då är det bara att ladda inför den planerade HSS-undersökningen jag ska göra på måndag! Jag försöker att inte stressa upp mig och inte googla för mycket. Förstår att det upplevs väldigt olika...Så det tjänar ju inget till att läsa om andras mardrömsupplevelser!

Var idag på hss-undersökning. Och allt såg så bra ut så. Vi är i princip friskförklarade och då är det bara ivf som återstår. Vi ska på ett slutsamtal för utredningen och sedan blir det troligtvis remiss för ivf. Hur lång tid tog det för er att påbörja ivfbehandligen från det att ni blivit utredda?? För lång tid gissar jag! Jag är verkligen tvetydig kring detta. Vill så gärna lyckas på egen hand och man blir ju lite hoppfull när allt är som det ska, men samtidigt vill vi ju bli gravida så snart som möjligt.

Sitter i väntrummet på en barnmorskemottagning för att ta cellprov. Känns som ett skämt. Runt om kring finns massa info och lappar till blivande föräldrar! Önskar så att jag var här av en annan anledning...

Tack, Starshaped!