LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

Bra tråd! Jag är en kvinna född 86, kommer från en stor familj där alla mina bröder och systrar har barn, mamma har totalt 14 barnbarn. Jag är den ända utan. Har alltid velat ha barn men det har inte passat i mitt liv så det har fått vänta. Nu när tiden känns rätt så händer det inget. Jag och min man har försökt i tre år med ett missfall för två år sedan. Min mans mamma har varit cancersjuk flertalet ggr och det kan jag tala om är en väldig stress påverkan. Att ständigt få frågan är det någe på gång? Ska inte ni skaffa barn snart? Är väldigt påfrestande. Jag vill bara skrika när någon frågar mig är du gravid, eller när någon tar mig på magen..... NEJ NEJ NEJ ja är bara tjock, det finns inget barn i min mage. Jag missunnar ingen att få barn eller planera barn eller prata om sina barn. Men varför inte göra det när jag inte är med. Har en syster som rätt nyligen fick barn, jätte kul. Hon vet att vi kämpar, att vi hade kämpat ett år när hon skulle börja "försöka.". Ändå kommer den jävla dumma kommentaren ska vi vara gravida ihop? Hennes unge är nu snart ett år gammal. När vi umgås så gosar jag med barnet, säger till min syster att barnet är så så så söt. Vad får jag till svar? Jo " skaffa en egen liten bebis då, det är kul att vara förälder" VAD FAAAAN. Mitt barn hade varit ett och ett halvt år idag. SNACKA OM ATT SAKNA EMPATI! Sen den värsta komentaren av dem alla= TÄNK INTE PÅ DET SÅ KOMMER DET. Eh Nej det fungerar inte så, jag har rest, bokat olika aktiviteter och fixat om hemma. Det hjälper inte, det fungerar inte så. Alla människor är inte välsignade med ett eget barn oavsett om man tänker på det eller inte. Nåväl om tre månader sätts vi upp på väntelista till IVF. Suck!!! önskar alla som käpar ett barn!!!

Hej Orka! Jag tycker att du har gjort rätt i att undvika de samtalsämnen som leder till dumma frågor! Jag hade gjort detsamma om det inte var så att alla i min bekantskapskrets visste om vår graviditet, killen råka säga det till fel person i fyllan och sen visste alla. Då fick vi bita i det sura äpplet när vi fick mf också. Så efter det är det lika bra att bara vara öppen med det och säga ifrån om det blir för tufft. Tyvärr är jag en sån person som håller allt innom mig, gråter tex aldrig framför någon eller visar mig stött eller sårad. Så ofta när jag får såna frågor svarar jag med ett leende på läpparna eller nåt i den stilen. Det är min största brist, att inte kunna ryta ifrån ordentligt. Jag hade precis som du vett nog att inte ställa folk mot väggen i barnfrågan redan innan jag blev ofrivilligt barnlös. Tråkigt med en jobbarkompis som inte fattar hinten, jobbet går ju lixom inte att undvika. Vi får träna på att ryta ifrån du och jag ;) då är det en person mindre att få jobbiga frågor o spydiga kommentarer av! Jag har faktiskt tänkt tanken att skriva på Facebook om våran situation många gånger. Just för att jag ska kunna kommentera kort på bebisar utan kommentarer. En gång skrev jag "Åh vad söt, jag vill oxo gosa bebis" då skrev en person " Vet du inte hur man gör? Läste du inte om blommor och bin i skolan?". Såna kommentarer kanske är vanliga , vad vet jag. Men just för att jag sitter här nu så fastnar den, jag kommer aldrig glömma den då den skar så djupt. Hade jag fått barn kanske jag knte ens ahde kommit ihåg den överhuvudtaget.

Hej nicopej! Gud vad jobbigt med en sån svärmor, jag som tycker att mkn har varit jobbig. Det är jätte svårg att ge någon annan råd! Men i ditt fall så skulle jag satt mig ned med henne och talat om hur allt står till, då skulle troligtvis de kommentarer som du vill undvika övergå till skuldkänslor. Då kanske hon förstår att det inte alltid är bra att gå fram som en ångvält. Jag gjorde det med min svärmor, jag sa som de va och fick då veta att hon hade haft 2 mf innan hon fick min man. Deg var skönt att veta att hon oxo haft det tufft och förstod vad vi går igenom, precis som din mamma verkar förstå. Ursch för att sitta i våran sits, tänk att något som man tror ska komma naturligt inte alls går, all smärta och ovisshet som det orsakar. Jag menar, jag har aldrig föreställt mig ett liv utan barn!