LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

Hej tjejer!! Vad "roligt" att se en sån här tråd!! Läst lite bara men känner med er alla. Kan starta med att säga att mitt alias är väldigt påhittat och jag är inte en bitter "ung 89a" som kämpar. Jag är äldre och snart har vi försökt i fem år. Jag har ett barn sedan innan. Och många gånge har folk skrivit och ifrågasatt "hurfan jag kan sitta å tycka synd om migsjälv över att inte få syskon, jag ska fan va glad över att jag iaf fick en" Detta gör vansinnigt ont. Jag älskar min sambo så otroligt mycket och han är världen bästa extrapappa. Att inte "kunna" skapa ett barn ihop gör så ont. Och vi hittar inget "fel".... Jag har börjat ge upp. Jag av alla som är envisast på jorden orkar inte längre försöka. Tre fulla ivf försök utan ett enda +. Månader av fruktlösa försök hemma med diverse läkemedel eller kurser. Miljoner äl test och blanka gravtest senare. Ca 60månades försök som slutat med blod. En lång sjukskrivning av utmattningssyndrom. Litervis med tårar... Ett kraschat sexliv Jag kan inte säga "jag ger upp" men jag tänker det ibland. Tyvärr. Men jag vet att jag skulle sitta där då jag är 40+ och istället för världens envisase vara världens bittraste. Kram till er alla starka tjejer

Kram till alla!!!

Förra veckan sa jag då någon frågade då det var dags för mig att jag inte tycker om barn!

Nu är denna person så att han gapskrattade. Sen slut på diskussion.

MEN det kändes då himla skönt å kasta ur sig nå korkat istället för å linda in å slingra ur sig ett svar...

Nu går vi i bröllopstankar och för första gången är ivf och behandlingar bortkopplade ur mitt huvud. Till och med glömt att jag har teletid m läkaren nu i veckan om vårt kommande försök...

SmulAnna.

Vi var på vårt första möte maj 2013 och då hade vi fått lämna blod och spermatest innan och fick på mötet veta att "allt såg bra ut". Då vi redan försökt i två år då sattes vi upp på väntelistan direkt. Kallades i november samma år och gjorde första försöket i december.

Beror nog mycket på vart man bor det där...

Lycka till!!

Tjejer... Har någon av er gjort en mild stimulering?

Kommer att göra det snart men har bara gjort "vanlig" ivf förr...

Igår kom mensen, sista "egna" försöket och oj vad vi försökte. Kände bara tomhet....

Kommer man någonsin lyckas?!

Häromdagen ringde sambon kompis. Dom är även släkt. Han träffade en tjej för 1,5 år sen, flyttade ihop i somras och nu ska dom ha barn.

Jag är helt förstörd. Vi har försökt i snart fem år. Tre misslyckade ivf försök. Ska snart göra nr fyra.

Jag vet att jag inte orkar umgås med dom mef. Dom var våra sista vänner utan barn.

Att det ska göra så sjukt ont!!!!

Jaaa stanna hemma!!

Jag jobbar mkt på å bli mer ego. Jag är viktigast. (I mitt liv) Punkt slut ;)

Ingen tackar oss den dagen vi brakar pga vi varit "snälla och lydiga"

Hejja för fler egon!!!

Kram

Appropå less på ofrivilligt barnlös.

Häromdagen då jag satt i skolan (komvux) kom min kurskamrat och suckade å stönade. Hon hade upptäckt nå jobbigt å jävligt... Sekunden efter visade hon ett positivt grav.test.

Hon har barn sedan innan å har ett vra liv och ett hinder för fler finns väl egentligen inte men hon vill inte ha fler och ska göra abort.

Hon vet inte om min situation.

Tror ni jag blev tom, förvirrad, schockad osv?! Att trösta nån som blivit gravid är inte vardag...

Ja alltså man hamnar i en otroligt jobbig och otrevlig situation där det nog inte finns någon riktlinje att följa... Kommer absolut inte att berätta för henne då hennes karl är vän m min kille å alla deras gemensamma vänner. Litar absolut inte att dom tiger om det...

Jag kramade henne men kommer inte erbjuda mig att följa på ev läkarbesök el dyligt då hennes kille jobbar borta. Det får nån annan göra...

Vi fick avbryta vårt försök igår. Känns tungt.

Tog ovitrellen igår och ska få försöka hemma istället. Jag ska ta en crinone from tisdag.

Aldrig tagit det förr och efterlyser erfarenher kring det och tips. När på dygnet är det "bäst" att ta? Morgon/kväll??

Ja jag avbröt ett ivf försök...

Läkaren sa en?