LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
Det gör ont. Hela kroppen värker. Sambon är i chock. Jag är arg, ledsen och gud vet vad...
Inlägg från: förvirrad qvinna
|
-
-
dansar skrev 2014-02-20 23:31:34 följande:Förlåt, jag hänger inte med? Vad har hänt?? :(
Varit i småchock de senaste 12 timmarna.. jag har ingen ägglossning o han inga spermier. Är ganska kört här.. -
dansar skrev 2014-02-21 00:14:48 följande:Åh nej vad jobbigt! Var det NOLL spermier? Det är inte kört vännen, även om jag förstår att det känns så nu. Det är en del här inne som försöker genom ex. Embryoadoption. Sen finns ju vanlig adoption förstås.
Förstår att det är en klen tröst, men när den värsta chocken lagt sig kommer du/ni hitta alternativ. Hoppet att få bli föräldrar är INTE ute! Och det är helt okej att vara uppgiven, sörja, vara ledsen och arg. Mitt (och säkert andras här också) tips är att prata med någon, det hjälper. Och vi finns här i tråden också förstås.
Massor med styrkekramar till dig/er!
Tack.. ska försöka prata med moster då det är för jobbigt att ta det med min egen mor..
Har jag tur så kanske ägglossningen kommer igång efter vad de sa.. men det gör ju mest ont då vi inte får biologiskt..
Tänker så mycket o gråtit så mycket.. -
haft ångest dygnet runt senaste dagarna.. vet att det kanske finns något litet hopp.. men i så fall är det långt borta.. hur hanterar man det? det är som ett slag i magen och man känner sig inte kvinnlig för fem öre, min sambo känner likadant..
att man kunde må såhär kring barnlängtan visste jag inte... -
känner sådan ilska, hat, aggression och sorg när jag tänker på barn och hur lång väg det verkar vara.. innerst inne har jag nog redan gett upp..
-
jag vet.. man ser det överallt.. längtar till och med till vintern eller att det ska regna så det inte är massa barnvagnar ute.. det gör ontTiana skrev 2014-04-12 18:14:56 följande:Var ute på marknad idag och lekte knalle. Har nog aldrig sett så många barnvagnar och gravidmagar. Jag antar att det beror på längtan som jag lade märke till dem, men ändå...
-
är jobbigt att se barn och barnvagnar överallt ute.. vet inte ens om man längtar till våren o sommaren. de är överallt och här sitter vi.. livet känns som det är i paus och man vill bara vakna upp..
har helt förlorat förståndet och längtan är smärtande..
att längta efter någon som ännu inte finns.. hur ska man kunna sluta?