LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
Hej!
Jag och min sambo har snart försökt i 4 år. Gjorde utredning för 1 år sen som först såg lite illa ut pga min sambos dåliga spermakvalitet, sen var nästa prov normalt... Är skittrött på all jäkla väntan i sjukvården. 3 månaders remiss till det, sen 4 månaders väntan igen och efter det "ska vi ha ett samtal till" (som vi redan haft 2 ggr!!) för att veta hur vi ska gå vidare...för att få en remiss till! Jag VET hur jag vill gå vidare!! Ge mig IVF någon gång tack!! Håller på att bli tokig känner jag. Så är man ju inte 20 heller! Fyller 32 i år och har velat ha barn sen jag var 18! 3 barn var drömmen... Blir det ens ett?
Börjat svara de som tycker att "det väl är dags snart" och "blir du inte sugen" när de trycker upp sin söta lilla bebis i ansiktet på en att "jo, men vi kan inte få barn". Fasen, då blir det tyst. Jag hymlar inte, jag skäms inte, men det kan dock de gärna få göra. Nästan ALLA ens vänner har ett eller två barn nu, stora magar överallt och man ska vara så glad för deras skull. Och det är jag, men det gör vääldigt ont och växer en ledsen, frustrerad och bitter känsla också.. Svider i kroppen. Vet att det bara är av omtanke de säger att jag kan få komma och "snosa" på deras guldklimp när jag vill. Vill inte snosa på deras och bli påmind, vill snosa på mitt egna barn någon gång!! Herregud, jag har allltid sett mig som mamma, varför är det så orättvist? Man har t.o.m. vänner som fått två som inte ens ville ha nåt...och ser folk som aldrig skulle få ha barn som har flera.
Detta är mina känslor nu. Dock har ett hopp växt i mig nu. Helt ny här på familjeliv, bara varit inne och läst inlägg tidigare. Men idag är jag BIM +8. Aldrig varit så sen. Haft ömma bröst i lika många dagar. De 3 första dagarna från BIM hade jag, vad jag trodde var början på min hemska mensvärk, så jag åt mina voltaren och annat för hindra det. Kom dock aldrig nåt. Känner nåt molande i magen fortfarande till och från och i 2 dagar nu har jag haft (sorry) väldiga gaser... Inte testat ännu, utan vill vänta tills min sambo är hemma. Vågar inte alls tro eg. Trott för många ggr tidigare. Men skulle känts lättare om man hade nåt stöd här från de som är med om något liknande. Känner ingen i liknande situation nu.
Tack för ordet!
vänligen, EMA