LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

Jag håller helt och hållet med första talare, även efterföljda. Livet känns många gånger menlöst när jag och min kära fru genomgår behandling efter behandling med efterföljande smällar! När ens bästa kompisar väntar tillökning och inreder barnrummet, när grannen går höggravid och ögonen genomstrålar lycka. Ja, självklart sticker det något otroligt i hjärtat och livet känns piss. Men samtidigt önskar man dessa människor all lycka och tillgivenhet. För sanningen är att alla människor i vår närhet fortfarande inte är informerade om situationen. Värst är när denna återkommande frågan när det är dags för tillökning. Då vill man bara skrika rakt upp i ansiktet på personen: "VI KAN INTE FÅ BARN. Du kan aldrig förstå vad vi går/har gått igenom! Så sluta fråga en gång till och be en bön istället för oss att han däruppe slår med sitt trollspö!"

Jag har snart tröttnat på att leva på hoppet som dock är det sista jag släpper. Jag ber en bön för er alla underbara människor som befinner sig i samma situation som oss, att ni ska lyckas på ett eller annat sätt! För barn är livets mening på denna planet.