• Unaangelita

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej hittade precis den här tråden. Förstår att tråden kanske är för folk som försökt mer än 2 år med att få barn..Vi är inte där ännu. Vi har försökt i drygt 1 år att bli gravida..Kanske man får hoppa in ändå?
    Vi har inga barn sedan tidigare, våran största önskan är just att få ett barn. Gubben tjatar tom med än mig nu, jag för min del har nästan slutat tänka på det då det inte verkar hända något. Inget fel på oss (som de kan hitta iaf) utan "bara ren otur än så länge" enligt BM...Vänta o se, det kommer komma.
    Mmm tjena.. Om det inte hänt något under sommaren så ska vi gå vidare o söka hjälp på riktigt.

    Nästan alla mina vänner har redan barn, de flesta är gravida med sitt andra.
    En nära vän sen 15 år tillbaka sa att "ja men vadå, ha sex 12 dagar efter första mensdagen för då blir du gravid för det har fungerat för oss 2 ggr nu". Tack för den liksom.

    Får höra var och varannan dag att " Är det inte dags för barn för er nu?", ni har det ju så bra men ni måste ha barn snart, livet är ingenting utan barn, akta er så du inte blir för gammal snart ( jag är 31 år), det blir svårare ju längre ni väntar, har ni aldrig sex eller...And on and on and on...

    Nej usch..vet inte vad jag ville mer än att gnälla av mig. Påskafton idag, ändå bra med det är att jag äter massa godis utan dåligt samvete. ( Är lite överviktig så borde inte äta så mycket godis kanske).

  • Unaangelita

    Vi har inte berättat för andra direkt. Men alla vet att vi vill ha barn och att vi försöker så tror de förstår ändå att vi har lite problem...
    Ena kompisen ska har BF samma dag nu i maj som jag fyller år. Hennes andra oplanerade barn. För det är ju såååå lätt att bli med barn Obestämd

    Igår var jag bara med närmasta familjen, och det är inga småbarn. Minsta är systersonen som är 6 år, och tom han frågade när moster ska få en bebis...Usch vilken svår fråga det är! Gråter typ varje gång jag hör den frågan.

  • Unaangelita

    Vi har inte provat akupunktur men har läst om det. Skulle va kul att prova. Själv har jag börjat träna 3 ggr i veckan, försöker gå ner några kilon och se om det blir lättare att bli gravid.. Har hört o läst om att det är svårare för överviktiga att bli med barn. Jag har väl 15 kg övervikt så borde gå ner lite. Vet någon om det gäller karlar också?? Spelar deras vikt någon roll?? Eller gäller det mest kvinnan?

  • Unaangelita

    Måste få gnälla av mig lite känner jag. Idag inne på Facebbok skrev hela 3 st tjejer att de är gravida!!! Alla 6 år yngre än mig! Jag kunde fan inte förmå mig att skriva grattis ens. Blev så jäkla avundsjuk så jag började störtböla. Ena tjejen är singel, ena började precis på universitetet och den tredje är arbetslös och lever på soc. Hon vill fan inte ens jobba. Och ändå ska just hon få turen att få barn???
    Varför blir inte jag gravid?? Varför ska just vi ha oturen att vara ett av de paren som inte har några fel, utan bara är ett av de paren som det kanske tar extra lång tid för?
    Fy fan vad allt känns extra jobbigt idag! Alla säger att " Ta det lungt, stressa inte så kommer det, vänta bara tills ni har semester, tänk inte på det, jämför inte er med andra par" osv osv...Kan de bara hålla k**ften känner jag då.

  • Unaangelita
    lillyhammer skrev 2014-06-08 10:51:41 följande:
    Åh fy!!Jag har slutat skriva grattis och frågar inte ens längre om folks barn eller graviditerer för att jag känner inte ens UNS av glädje för dem. Det handlar inte om att jag vill ta ifrån dem deras glädje, men deras glädje når inte fram till mig längre....så att säga. Visst det låter bittert, men jag är bitter. Inte på dem, utan på min situation.

    Hur lyckas en singel få barn? Jag tror knappast att "pappan" ville få barn med någon han inte ens är ihop med. Eller råkade hon "glömma" ta pillret? Fast den arbetslösa tar väl priset. Inte att hon är arbetslös, men att hon inte ens vill jobba. vilka värderingar för hon över till barnet? Att samhället ska försörja henne? Usch, jag blir arg!


    Ja jag har också slutat skriva Grattis nu. Man får bara grattis när det är ens födelsedag från mig haha. Jag är jävligt bitter på min egna situation.
    Singeln? Jo hon vet inte ens vem pappan är. Finns 2 kandidater. Smart tjej. Den arbetslösa har redan ett barn sen tidigare och vill hellre leva på mammapenning än att jobba.
    Jag ska inte ens lägga mig i deras situationer, men det är svårt när man kämpar själv och varje månad kommer mensen. Men jag ska sluta bry mig bara. Och slappna av, för det är ju boten på all ofrivilliga barnlöshet. Obestämd
  • Unaangelita

    Nää nu är jag så ledsen och förtvivlad! Min mens var hela 7 dagar sen, trodde på något naivt sätt att jag är gravid trots ett negativt gravtest..Men nej. Vaknade i natt av att jag fått mens!!! HELVETES JÄKLA SKIT!! När är det våran tur? Aldrig eller? Är så jäkla trött på allas råd också hela tiden, det ständigt återkommande "Slappna aaaaav, tänkt inte på det"...Tårarna bara sprutar så less är jag!
    Fan ta alla gravida! ( kanske låter alldeles för hårt men denna tråd är ju till för att spy galla)
    Jag har slappnat av hela sommaren! Inte fan blir jag gravid för det! Inte bättre av att alla tjatar heller, när ska ni ha barn, är det inte dags nu? osv...
    Äh ibland känner jag bara för att ge upp! Köpa oss 100 katter och acceptera situationen. Inte för att jag nånsin kommer ge upp men känslan av att vilja ge upp är inte långt borta längre...

  • Unaangelita
    Inte bara att skaffa skrev 2014-09-24 07:12:35 följande:
    Jag är 30 år. Jag o min sambo har försökt drygt ett år. Tagit en kur pergotime nu men börjar tyvärr känna av pms nu. Men man hoppas alltid in i det sista. Många vänner fick barn i år eller är gravida. Ingen som haft problem. Känner att jag vill prata med någon som förstår. Jag tänker på barn minst 100 ggr per dag o mår riktigt dåligt när jag ser en gravidmage. Känner mig elak men jag har längtat så många år. Kan det inte vara vår tur nu?
    Finns det någon från Halland här tro?
    Här har du en till som konstant tänker på barn. Försöker att sluta tänka med det går inte. Är också trött på att se alla gravidmagar och höra allt barnprat överallt. När är det våran tur???
  • Unaangelita
    Inte bara att skaffa skrev 2014-09-27 12:53:03 följande:
    Fick mens igår......... grät i bilen hela vägen ner till Skåne! Så jävla ledsen o så trött på alla barnbilder.

    Fy fan! Vet EXAKT hur det känns! Varje gång mensen kommer. Man blir typ spyfärdig.
  • Unaangelita
    Jag är bara jag skrev 2014-12-16 17:37:24 följande:
    Inte skrivit på länge,men nu är jag så arg så jag måste få skriva av mig! Inte nog med att 4.e- fatta alltså 4.e! -ED:n misslyckades idag så får jag flera korkade och mindre genomtänkta svar på en sajt jag är med. "Ge upp" var den första-jo,det är lika med garanterat INGA barn eftersom jag inte kan bli spontant gravid! Samma person sa också att planerar man blir man inte heller gravid för man blir bara gravid om kroppen vill. Jaså?!  Senaste urbota korkade kommentaren-första gången för just mig- var klassikern: köp en hund! "Det har hjälpt många, då kommer bebisen som ett brev på posten". Gah!!!!!!!! Jag sliter snart mitt hår- är folk överlag så här korkade? Tänk en sekund innan du kläcker ur dig nåt som bevisar hur korkad du egentligen är tack!

    Nää fy fan!! Vad synd att inte fjärde försöket fungerade, beklagar. Får ni göra fler försök?
    Skaffa en hund?? WTF??!! Som att en hund gör en gravid?? Herregud så lustiga människor det finns.
    Hoppas ni inte ger upp och att drömmen om barn blir sann snart! Det önskar jag alla, inlusive mig själv, här inne. Att alla som verkligen kämpar och vill bli gravida blir det, snacka om årets julklapp!
  • Unaangelita
    Butterfly32 skrev 2015-03-28 09:38:24 följande:
    Hej
    Jag har läst så många forum i 7 år. Jag trodde att jag inte behövde skriva av mig för att jag klarar vår situation på annat sätt. Jag o min man har kämpat i 7 år. Jag va 25 då jag fick endimentrios o opererades för det. Blev inkastad i hela ivf historien direkt därefter eftersom läkaren tyckte att det va lika bra. Vi gjorde alla tester och startade behandlingen. Allt såg så bra ut, inga fel på mig eller min man. Massa fina ägg av högsta kvalité o jag mådde galant under hela behandlingen. Jag va exemplarisk person att genomgå detta på eftersom allt flöt på o jag höll mig positiv. Men aldrig blev det några plus. 6 ivf har vi gjort totalt men inte ens i närheten av ett plus. För varje misslyckat försök har jag brutits ner mer o mer. När vi startade resan var alla mina vänner singlar i stort sätt. Nu har 6 av mina närmsta 1-2 barn var. Våra syskon har hunnit få barn. Varje jul, födelsedag o bröllopsdag är en jobbig upplevelse. Jag vill inte bli påmind om vilket jävla år vi är inne på utan att det blivit nått barn denna gång heller. För 2 mån sen plussade jag, helt naturligt o oväntat. Den lyckan fick vi uppleva i 5 dgr sen fick jag missfall i vecka 6. Min värld rasade ner kändes det som. Jag va så tacksam för plusset men så olycklig över att det inte gick hela vägen. Ingen på mitt jobb vet om detta. Har alltid klarat av att jobba och hantera situationen så bra för jag är rätt så stark av mig. Men smärtan finns där ändå. Just nu är jag livrädd för att jag för alltid ska leva med en önskan, för att minnet av de 5 mest underbara dagarna i mitt liv bara ska förebli ett minne. Jag försöker minnas varenda sinnesstämning under de dagarna. Jag svävade på moln. Min man hade ett ständigt leende på läpparna. Våra föräldrar o syskon va så glada. Vi kunde inte hålla oss, vi ville dela med oss direkt. Deras stöd har varit så skönt nu efter men det gör ändå så ont. Minns de 5 dagarna som så bekymmerslösa o lätta. Jag sov lycklig o vaknade lycklig. Hade inga bekymmer i huvudet. Blir det inga barn så tror jag inte att adoption är ett alternativ. Orkar ej gå igenom detta. Jag har en fantastisk man stöttat men det är ingen annan än jag som bör på min sorg. Jag känner mig så ensam i sorgen. Jag har haft bekanta kring mig som oxå kämpat i ngr år men nu har de alla lyckats få barn. Jag är glad för deras skull men för varje sån graviditet har jag känt mig längre bak i kön. Känner mig lämnad ensam på en klippkant. Vad ska det bli av mig av oss av vårt hopp? Jag vet inte om jag vill leva hela mitt liv genom att hoppas på den studen. Det är inte hållbart. Vi är lyckliga i förhållandet, vi reser mkt, träffar folk o är glada. Men i mina tankar är jag ensam o periodvis väldigt olycklig. Jag tror inte att någon orkar läsa det jag skrivit för det va nog mer som terapi för min egen del denna soliga lördag morgon. Ibland önskar jag att man kan lämna mobilnr o bara ringa upp nån som känner precis på samma sätt. Skulle va så skönt.
    Ta hand om er alla kämpande par ??
    Hej. Vad ledsen jag blir. Fan vad orättvist det här med att kunna bli gravid är. Känns som att det är ett jävla lotteri ibland. 
    Förstår att det måste vara sjukt jobbigt för er. Fy fan för att kämpa i 7 år och sen "bli snuvad på konfekten" efter några veckor. Kan inte ens föreställa mig vilket helvete det är.
    Vi har försökt i 2 år och håller på att trötta rejält..
    Hoppas verkligen att ni hittar ett alternativ som passar er och framför allt FUNGERAR! Det är ni värda efter alla år.
    Varför känns adoption uteslutet?
    Förstår din känsla av ensamhet och olycklighet. Så känner jag varje månad, varje vecka. Vidrig känsla.
    Hoppas du hittar någon du kan känna dig trygg med att ringa till och prata med.
    Jag är snart 32 år och alla mina vänner har barn, flera än 1 också. Så jag har ingen IRL att prata med heller, jag pratar ju med vännerna o så men eftersom ingen ens har minsta problem med att bli gravida så är det inte samma sak, däremot har jag hittat en tjej här på FL faktiskt som jag skickar mail med. V'ldigt trevligt och skönt att få skriva av sig ibland.
    {#emotions_dlg.flower}
Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!