• fröken fegis

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Och DÄR gick första IVF´n åt helsike! Idag kom den kära tant röd på besök, IGEN! Efter 4,5 års "hemma-verkstad", 3 misslyckade inseminationer och nu en misslyckad IVF är framtidstron helt förlorad. Jag har gått sönder...

  • fröken fegis
    Jag är bara jag skrev 2015-05-02 17:38:12 följande:
    Man får gå sönder en stund,plocka ihop resterna vad tiden lider och sen försöka på nytt. Hoppet är absolut inte ute! Hjärta
    Tack! Det är skönt med folk som förstår vad man går igenom. Idag, känns det redan bättre - nu är det bara att blicka framåt! Kram
  • fröken fegis

    Usch, idag är en sån där dag när man bara vill krypa under täcket och stanna där för alltid :( Har fullständigt tappat tron på IVF-karusellen och idag fick jag veta att ännu en utav små-kusinerna gravid... När i helvete är det min tur?!

  • fröken fegis
    Decibel84 skrev 2015-05-07 21:55:07 följande:

    Skriver av mig lite...
    testade i tre månader med stickor för att hålla koll på ägglossningen...inget utslag.
    utredning visar dock att jag har ägglossing och läkaren säger att jag ska sluta testa mig då det stressar mig, och ha regelbunden sex...Ja för det är ju så lätt:S


    Känner igen det där... Ibland får jag utslag, ibland inte och ändå är mensen regelbunden på sekunden! Själv tycker jag dock att det är mkt lättare med CB digitala ägglossningstest, de är tydliga och lätta att läsa av, men de är ju dyra förstås... Särskilt när man testat varje månad i över 2,5 år...
  • fröken fegis

    Snälla någon - skjut mig!!! Ruvardag 9 efter FET har haft mensvärk hela dagen så där gick det åt skogen... Dessutom fick jag idag de underbara nyheterna att våra vänner väntar sitt 2:a barn. Jippie! Grattis till dem, det är ju så jäkla kul att klistra på sig ett leende och spela glad för alla andras skull även om det aldrig blir ens egen tur och man mest bara vill dö. Sån fruktansvärt dålig dag, önskar att jag aldrig gått upp, tur det är läggdags snart igen.

  • fröken fegis
    Jag är bara jag skrev 2015-05-27 15:54:30 följande:
    Sluta umgås med fertila!! Gjorde jag för många år sen,jag stod inte ut. Nu har flera fått tre barn efter vi började,men man slipper gratta fast man egentligen vill spy,det är bara ryktesvägen man hör. Sånt som får en att må dåligt behöver man inte utsättas för,man väljer själv.
    Jo, jag vet... Blir ju lite ensamt tillslut bara... Inte många i vår ålder (35-40) som inte har eller kommer att skaffa barn. Vi blir eremiter... Lite tråkigt att inte ens kunna umgås med familjerna. Min syster är 9 år yngre än mig så henne kan jag nog umgås med ett tag till ;) men makens syskon har 2 och 3 barn var, dem träffar vi så sällan vi kan... Orättvist är vad det är! :(
  • fröken fegis
    Somjaglängtar skrev 2015-05-28 10:50:18 följande:

    Jag förstår att det känns tungt att träffa de som har barn, men det måste vara väldigt sorgligt att bryta med alla i sin närhet :( Jag vill inte låta hård, men försök att tänka att det inte finns ett max-antal barn som får komma till denna värld, att de får barn påverkar inte eran möjlighet att få barn. Berätta hur du känner så kanske ni kan umgås utan barn om det känns lättare.

    Så gör jag med mina vänner, jag träffar barnen när jag orkar (Älskar barn så blir oftast glad av att vara med dom) men i vissa perioder orkar jag inte och då säger jag det till mina vänner så när vi väl ses träffas vi utan barn, och de försöker, så gott det går, att inte prata barn, vakna nätter och potträning. Ibland kommer jag hem och gråter för att det har blivit för mycket barn-snack. Men i slutänden är det ändå värt det, för mig. Skulle aldrig klara av det här utan vänner och familj.

    I min vänskapskrets har vi alltid trott att jag skulle vara först med barn. Många vänner var inte alls inne på att skaffa barn när vi började försöka, jag kunde inte alls förstå hur de kunde vänta, vad är det att vänta på? Vi är 8 tjejer i mitt gamla tjejgäng och nu har alla utom en (som bor i Australien) barn. Det är jättetungt när de berättar att de är gravida och jag har tänkt många gånger om det är värt det. Lättare att bara skita i allt, men det slutar alltid med att jag saknar tjejerna så för mig har det blivit lättast att vara helt öppen med mina känslor.


    Jo, man vill ju inte bli helt ensam i världen men just nu klarar jag bara inte av små barn. På något konstigt sätt så känns det helt ok att träffa de lite äldre barnen (de som blev till redan innan vi själva började försöka). Det som gör ondast är att träffa gravida och riktigt små barn, det är superjobbigt och jag börjar gråta direkt. Det känns jobbigt också att vårt problem inte upplevs vara ett problem utav många. Det ordnar sig säger de, ni kommer att få barn så småningom, nu gör ni IVF och då kommer ni ju såklart bli gravida för de känner ju X-antal andra som fått barn genom IVF... De verkar inte förstå att det inte finns några garantier för att det någonsin kommer att fungera och det är oerhört frustrerande. Man får nog gå på magkänslan och umgås så mkt som man själv känner känns bra. De vännerna som är riktiga vänner kommer att förstå varför och finnas kvar den dagen man vill återuppta kontakten igen.
  • fröken fegis
    GoC skrev 2015-05-28 17:45:18 följande:
    Jag hade nog hållt på det så länge man själv orkar. Man vill ju ändå också kunna komma och överraska alla en dag om att man är gravid. Det tas ju ifrån en om man berättar att man gör behandlingar. Vi har ett litet dilemma inför helgen. Det där med alkohol alltså... Vi gör inseminationsförsök med donerade spermier. Och många vet om att det är det alternativet vi har men ingen vet att vi börjat behandling. Och så vill vi att det ska vara. Problemet Är att jag ska på fest i helgen... Därmed kommer alla att reagera om jag inte dricker... Och förstå. Hur skulle ni ha gjort?
    Skyll på att du äter penicillin... Det har jag gjord ibland ;)
  • fröken fegis

    En av årets bittraste dagar... Mors dag... Vissa av oss kanske aldrig kommer att få bli firade denna dag... Känns ungefär lika jobbigt som att jul efter jul, midsommar efter midsommar osv vara den enda i bekantskapskretsen utan barn. Livet är så fruktansvärt orättvist.

  • fröken fegis
    Decibel84 skrev 2015-05-31 19:19:48 följande:

    Själv tycker jag julen är värst...Hela familjen samlas med barn och sina perfekta liv.Fyfan har redan ångest bara jag tänker på det.


    Ja, vi bojkottade julkalaset förra året och kommer troligtvis att göra detsamma i år :( Det värsta är att man blir ju inte mycket lyckligare av att sitta ensamma hemma heller :(
  • fröken fegis
    Decibel84 skrev 2015-06-01 17:50:11 följande:

    Ibland vill jag bara köpa något litet till bebis...Nån liten body eller så
    Men mår så jävla dåligt av att tänka på det också.
    Hur tänker ni?


    Visst blir man sugen på det ibland men då känns det som att man "jinxar" det hela och att man verkligen aldrig kommer att få några barn. Så, nej. Kommer inte att köpa en enda bebispryl i förskott...
  • fröken fegis
    Butterfly32 skrev 2015-06-03 23:16:26 följande:

    Fröken fegis jag känner igen så mkt av det du skriver. Morsdag var riktigt jobbig eftersom man undrar om man någonsin kmr bli mamma. Jag grattade min 7 år yngre kusin på sin första morsdag men samtidigt hade jag lust att brista ut i gråt.


    Ja, det är jobbigt när ens betydligt yngre kusiner får barn. Två av mina 4 år yngre kusiner är redan inne på sitt andra barn... Visst är man glad för andras skull men varje gång man får ett gravidbesked så känns det ändå som att man själv går sönder inuti.
  • fröken fegis
    Butterfly32 skrev 2015-06-04 16:24:00 följande:

    Jag förstår dig precis. Av mina 7 bästa vänner har 6 fått barn o de är inne på omgång 2-3. Ingen av de hade ens ett förhållande när vi blev tillsammans. När man tänker utifrån såna tidsperspektiv blir det jobbigt. Nu vet alla mina vänner om vår situation o de är helt underbara. Jag har inte upplevt det jobbigt att vara kring barn. Men det är tufft att känna att man hamnar längre o längre ifrån de och längre bak i ledet på det som är naturligt. Vet de på ditt jobb om er längtan? Ingen på jobbet vet. Har ej orkat prata med de. Men funderar inbland att berätta för några. Vill nog komma i kontakt med kurator eller liknande. Har du testat det? Hjälper det?


    Både jag och min man är egna företagare, så jobbarkompisar har vi inga. Det är ganska skönt under omständigheterna att inte behöva förklara ständig frånvaro på jobbet... Men det är trixigt ändå, när vi behöver åka iväg och man måste fixa någon som tar hand om djuren osv. Våra vänner vet men tyvärr drar vi oss undan från dem alltmer (för att vi tycker att det är jobbigt att träffa barnen). Kan ibland önska att vännerna kanske kunde lämna bort sina barn någon enstaka gång och umgås bara vi vuxna (de sitter ju faktiskt inte ihop...). Men alla i vår närhet verkar helt oförstående om hur jobbigt vi har det. Vi har faktiskt bokat tid hos familjerådgivningen nästa vecka... Får ge det en chans men som "jag är bara jag" skrev så vet jag inte om jag tror att det hjälper så mkt att prata om det... Men man kan prova iaf så får man se hur det känns efteråt.
Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!