pink skrev 2016-05-14 21:40:31 följande:
Hej hej, vilken skön tråd. Tror inte att människor runt i kring förstår att jag mår inte bättre av att få höra "Det kommer när det kommer" eller "Stressa inte ni är så unga".
Så här är läget, jag är 26 och sambon 25 och ja vi är fortfarande unga, men tiden går snabbt, vi har nu försökt i två år, första året tog vi det lite enkelt då vi inte trodde det skulle ta hur lång tid som helst, men inget hände. Jag började då med natrual cyckel, för att få lite bättre koll, hjälpte inte det heller. Så då började vi med ägglossnings test vilket enligt dessa visar på att jag inte har någon ägglossning. Börjar känns så jävla hopplöst, vi väntar nu på att få komma in på en första kontroll, vilket är tufft då det kändes som ett erkänande att vi inte längre kan se lätt på detta.
Men jag hade inte haft något problem med detta om det inte var för alla dessa kommentarer, en vän till mig sa när hon hade blivit gravid. " Det var tufft för oss oxå i början, vi kämpade länge, men när jag släppte det och bara var så vart det" Till saken hör att dom testade i 4 månader innan de vart gravida. och vid den tidpunkten hade jag och min sambo hållt på i 1,5 år redan. Då kände jag, håll käften!!
Jag vill inte höra att det är vi som stressar så vi inte kan få barn, då jag från början har varit medveten om att vi har stor risk att ha svårt med detta då min sambo vid födseln gjorde omfattande och komplicerade operationer på sitt kön. Men jag vill bara att alla andra ska låta mig få prata om jag känner att jag vill, men svara inte för det finns inget som ens nära kan säga som gör att det känns bättre.
De ända som kan förstå är de människorna som sitter i samma sits, de som har känt alla den frustration som blir av att få mens varje månad. Ingen älskar att ha mens, men jag hatar det jag hatar det! Känslan av att det blod som kommer varje månad är min döda bebis. Jag vet att det inte är så men det är den känslan jag får. Men jag samlar krafter och ork för ett barn ska jag ha, kanske inte mitt egna och kanske inte den enklaste vägen dit. Men det kommer att ske även om det känns extremt jävla pissit just nu!
Hej vännen! Jag vet hur det känns. Många tycker de har försökt så himla länge typ "de fyra månaderna vi försökte var jättejobbiga och så långa så jag vet precis hur du har det". Det går inte att jämföra känslan av att ha försökt några månader med att det tagit över ett år och ingenting har hänt. När man går över året så ska ju 80% av alla par ha blivit gravida och man känner sig onormal och kan inte längre gömma sig från att det förmodligen finns ett problem. Vi har försökt i två år och nu har folk börjat sluta säga att det kommer ta sig naturligt some day liksom, och det är väldigt skönt.
Men jag läste att med hjälp får 98% av alla par barn, det är bara 2% av alla sveriges par som inte kan bli gravida. Och ni är så unga så det känns som bra förutsättningar! Hoppas ni kommer fram till utredningen snart, känslan av att veta var problemet ligger är väldigt härlig faktiskt, iallafall för oss. Då finns det nåt att arbeta mot, och förhoppningsvis är det något de kan lösa snabbt utan IVF (den kön är ju ganska lång). Om du inte har ägglossning så kan du få hormoner som gör att det kommer igång.
