LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

Hej tjejer!

Nu har jag enbart skummat igenom tråden och inte läst alla inlägg men jag bara känner att Dansars beskrivning i trådstarten stämmer så in på oss. Vi har försökt sen början av 2014 så vi har inte heller hållit på så länge men vi har haft sån otur sedan start känns det som. Allt som kan gå fel under våra IVF har gått fel. Vi har lyckats på naturligt väg också men fått tidiga ,missfall. Runtomkring oss blir folk gravida så fort de har börjat försöka. Både dem som har gjort IVF och dem som försöker vanligt tycks bli gravida på första försöket. 

Överallt postas det ultraljudsbilder, nyfödda bebisar, bebisar som ligger och ler och tittar in i kameran..Ja häromdagen fick jag en halv hysterisk utbrott då en en bekant gnällde på FB över allt hon inte kunde göra (träna, springa, yoga) för att magen nu var i vägen. Jag ville bara skrika!! Vad gnäller du för?!!!?? En annan skulle ge allt för att sitta där men en mage och skulle fullständigt skita i att den var i vägen och bara njuta... JA håller med Dansar om att jag ibland blir rädd för min psykiska hälsa. Den senaste IVF:n gick så dåligt att det har satt djupa spår i oss. Det är lite bättre nu, men det känns fortfarande tomt inombords. Vi har fått rådet att gå vidare med äggdonation om sista försöket vi har i 3-packs inte går heller. Så det känns tungt.

Och vi har inte ens hållit på så länge som många av er härinne har gjort. Ni är alla så starka!

Jag har inte varit inne på familjeliv på säkert två månader nu eller nåt och det första jag ser när jag loggar in är denna tråd. Känns faktisk skönt att någon skapat en sådan tråd då jag, precis som Dansar skriver, kände stort behov att skriva av mig lite med likasinnade.

Tack Dansar för tråden :)

Men jisses och jag som har enbart gjort två :O vilka kämpar ni/du är! Jag har som sagt enbart skummat igenom tråden och nu faktisk läst halva ca. men inte kommit till när du blev aktiv. Vad har hänt? Om du orkar dra igenom det igen vill säg... 

Ja vad ska jag börja? Du får den korta versionen :)

Vi har tagit fyra Pergotimekurer och hela tiden har jag haft en cysta som växer och växer och blockerar hela högra äggstocken. Cystan upptäcktes under en rutinkontroll för ca tre år sedan och gud vet hur länge den varit där innan. Högra äggstocken har inte producerat någon follikel under Pergokurerna, utan det har alltid varit vänster då den högra, som sagt, varit blockerad. Och jag har fått höra att den är normal så INGET har gjorts åt den. Den har inte gått bort som alla gyn och barnmorskor som kollat mig har sagt utan den är kvar där. hursomhelst så har jag faktisk lyckas bli gravid naturligt tre gånger, men gyn räknar inte dessa som graviditeter då mens kommit under femte vecka, missfall är det inte sa hon då, utan försenat mens. 

Vi bestämde oss för att betala egna försök då vi inte orkade stå i landstingskö och då jag närmade mig 40 så visste vi inte ens ifall vi fick. Första IVF gav bara fyra ägg och cystan tömdes innan vi påbörjade den men var så klart tillbaka lika stor igen efter fem dagar med hormoner och blockerade högra äggstock IGEN. Den gav ändå två ägg faktisk och två ägg från vänster. Två ägg blev befruktade men delade sig inte. Ingen ET.

Nästa gång skulle vi köra korta metoden, bara för att testa nåt annat och ICSI. Så efter andra mensdagen körde vi igång och sprutade och nu så kom cystan tillbaka efter fem dagar igen och den första läkaren som gjorde ultraljud räknade den som en vanlig follikel (han kanske inte kollade så noga vad vet jag eller var trött jag var första patient kl 07.00 på morgonen en måndag efter helgen....). Så nästa gång vi var på UL så hade cystan växt ännu mer och på samma äggstock hade en ny cysta bildas, eller ja en follikel som stack iväg och växte mycket fortare än de andra och både cystan och denna "follikel" blockerade min högra äggstock. Det fanns ca 4 follikalr som aldrig fick chans att växa pga detta så endast min vänster äggstock plockades på tre ägg som det blev ISCI på. Två ägg befruktades men delade sig inte :( Ingen ET

Så detta var korta versionen LOL :P jaja som du hör allt som kan gå fel gick fel typ. Så nu har jag faktisk inte så mycket hopp om nästa gång. Varför skulle allt gå bra nästa gång när allt gått så fel alla andra gånger? Jag är otroligt pessimistisk nu och hatar att vara det. Brukar alltid vara den som är glad och som kompisar hör(de) av sig till när dem ville ha råd. Nu orkar jag knappt träffa folk och sitter hemma och blir bara mer och mer bitter. Hatar den personen jag blivit. Bitter och deprimerad :(

Orkar inte heller träffa folk som har bebisar, gravida. Hittar på ursäkter och skyller på allt för att slippa prata och se dessa människor. Gör folk osynliga på FB så fort de blivit gravida och får barn. orkar inte se skrattande bebisar och bilder på magar. det är så hemsk men ja vad gör man. Ser detta som ett slags självförsvar. Jag unnar alla dessa vänner och bekanta deras lycka, men de kan vara lyckliga utanför min vetskap. Kanske när jag blivit starkare kan jag glädjas med dem.....

Sorry för ego och långt svar men kände att jag måste skriva av mig och tack för att du frågade. finns inte så många som frågar mig hur jag mår... Ja mamma och syrran vet så klart... Sambon är en klippa faktisk. Så glad att jag har honom! Men är så rädd att detta ska knäcka oss... :(

Regnbågsdröm, vilken resa ni har haft du och din partner! Att göra så många IVF och få ändå, många ägg men inte lyckas... Så starkt att ni funderar på ett nytt försök! Jag undrar om ni inte har tänkt att vända er till Danmark och då främst Storkkliniken? De har ju IVF för regnbågspar och de gör ju IVF på dessa par och på ensamstående... Fast ni har ju säkert kollat upp detta. De har väl också lite bättre priser för deras trepack-ivf tänker jag? Vi kollade upp alla kliniker som fanns, vi ville till Danmark direkt vet ej varför kändes som om Danmark ligger före i så mycket vad det gäller IVF, forskning, alternativa behandlingar etc. 

Vad är det för utredning man får när man misslyckats med tre IVF:r? till oss har de bara sagt att vi ska nog tanka på äggdonation.... Ingen utredning faktisk...

Vet ej ifall jag ska be om utredning för mina missfall heller då jag har haft tre (tidiga) missfall och misstänker faktisk en fjärde nu förra månaden då mensen var sen med tre dagar och jag kräktes på BIM dagen och var yr, men ja testade aldrig då jag ville vänta en vecka för att inte få falska förhoppningar... Har stenkoll på min ägglossning då jag tempar och kurvan visade att jag haft ÄL på den dagen och ja...  Men mensen kom till slut. De andra gångerna jag har varit gravid har jag testat och fått ett synbart streck på testet....

Angående cystan så ska jag faktisk träffa en specialist nu snart. Fick till slut gå till vårdcentralen och tjata. Jag har tänkt att man kanske skulle operera bort den men fick som svar från min gyn och IVF:kliniken att det kan bli ärrbildningar och detta kan medföra att det blir ännu sämre med ägg på den äggstocken. Så där står man nu och ja den bokstavligen äter hormoner för varje gång jag har fått hormoner, även pergo, så har den växt. En gång lika stor som en tennisboll :( får ju höra att det är normalt och att den inte är farlig men ja. Kan den verkligen inte vara farlig när den växer och aldrig försvinner? Låter skumt tycker jag.... 

Ok, ja klart ni har kollat allt det gjorde vi också. Och jag tänkte på det när ja skrev tidigare inlägg (men skrev det aldrig...) att vi har ju fördelen att ligga hemma och att vi inte behöver tänka på adoption etc. har faktisk gayvänner som har genomgått både inse. och IVF så jag visste om allt detta innan. Man är bara så inne i sin bubbla att man ibland inte inser att man har det, trots omständigheterna, ganska "bra". Har ju också ensamstående vänninor som inseminerat och några som har valt att strunta i barn då de inte hittat en partner och kan inte tänka sig att genomgå allt själva. Jag har ju min sambo som vill ha barn med mig och som ovan sagt. Vi kan ju köra hemmaförsök. Men du har ju många ägg och de blir befruktade och du kommer till ET tycker att det är framgång faktisk! Så nu är det bara för lilla ägget att stanna. Sorry om mitt förra inlägg lät lite korkad, satt på jobb igår men ville skriva dig ett svar. :)

Vi fick faktisk tag i en läkare som översätter recepten, men det tog lite tid så de första gångerna fick vi betala. Och ja f-ck vad det kostar!!!! Går också på maxdos så det blir en del! Får man fråga hur gammal du är? :)

Du får gärna uppdatera om hur det har gått för er!

du skämtar??? HA??? Håller med föregående talare du måste kontakta facket! Detta får inte en chef använda i ett lönesamtal! Alltså hade de använt detta till en förälder med ett allvarlig sjukt barn som oftast är borta pga det? Eller någon med en funktionshinder? Grr vad arg jag blir......!!

Jag har inte gjort så många som ni har gjort men eftersom en privat klinik som man betalt och allt säger att vi ska nog tänka på äggdonation så känns det hopplöst. Tänker, ok om landsting eller andra sådana säger att man inte har en chans och inte vil behandla en, men om en dansk klinik som ändå gör IVF på par upp till 45 rekommenderar äggdonation känns det ganska kört... Tycker jag iaf.Så jag är också otroligt nervös...Ja, alltid ska det vara något! Men ja hoppas att de kan ge er några bra råd på det samtalet ni ska ha. De måste ju ha några äss i ärmen tycker man! Metoder som de kanske tar till när annat inte funkar vad vet jag. Vi har inte varit i kontakt med kliniken men nästa gång ska vi nog ta till tunga artilleriet... Om det finns något sådant kliniken kan hjälpa oss med... Vi får ut ägg av bra kvalitet, de får jättehögt score så inga fel där, Men de dör ju och delar sig inte... 

Så ja. Alltid nåt! Men det är bara att fortsätta kämpa! 

Kram på er, era starka kvinnor!

Håller alla tummar och tår för oss och alla andra i tråden! Det är svårt det där! eftersom jag studerar så har jag gått ner i tjänst litegrann så jag har sällan tagit ledigt för ultraljud och andra besök hos läkaren De flesta inföll på dagar som jag är ledig för att plugga/skola... Men det är svårt. Hur ska man göra? Sambon berättade för sin chef eftersom han behövde vara ledig... Jaja man kan annars säga att man har problem med nåt, låg blodsocker, högt blodtryck vet inte nåt man inte dör av (iaf i lindrigt form...)

Ja du kanske har en bra relation med din chef? Jag ser sällan min chef känns skumt att berätta när jag inte har en relation med hen.

Eftersom denna tråd är för att spy galla och skriva av sig, så har jag faktisk en annan sak som får mig, inte att bli arg, men otroligt ledsen och det är pappor som går runt med sina barn. Jag vill så gärna ge min sambo det! Jag blir alltid helt förstörd om jag ser en pappa som kramar sitt barn eller gullar med den. Tårar kommer direkt! Skulle så gärna kunna ge min sambo ett barn och sen se honom gå runt och hålla vårt barn och krama den.. usch ja.... :'(

Ja jag ska göra det. Bara det att det har inte behövs, men det är lika bra att göra det!

Hur går det för dig?

Min mens har inte riktigt kommit igång och vi ska ju ringa kliniken samma dag som man har fått "riktigt blod" alltså rött blod som rinner typ om jag förstår det rätt (då räknas det som en riktig mens) för att starta med sista försöket i slutet av nästa månad, men det har liksom inte kommit nån riktig blod.... Bara lite bruntröst på papperet.... varför ska mensen strula nu? Vi har ju typ skjutit på det nu under tre månader för att hitta nya krafter och är nu inställda på att köra i nov/dec och nu så håller mensen på och är skum.... Som sagt. Alltid ska det vara nåt!