Den här omgången är jag på första. Åt dem tidigare i höstas fem månader i sträck och det fick bara en cysta att växa på mig.
Min egen läkare hade satt mig i IVF-kön direkt, men han var ledig och denna andra gjorde en annan bedömning (trots anteckning i journalen) och satte oss på tre nya försök först.
I den här takten lär jag i alla fall snabbt komma in i IVF-kön åtminstone. Första cykeln med pergotime blev bara 22 dagar lång. Trodde ju tabletterna skulle hjälpa på traven och inte det motsatta.
Går och drar täcket över den här sk*tkroppen som man begåvats med, och hoppas ni andra har det bättre.
Just idag känner jag lite hopp. Har hela vintern legat nergrävd i "synd om mig som inte har en fungerande kropp", men av någon anledning börjar det vända nu. Kanske är det våren eller något annat, men det känns iaf lite lättare nu.
. Tänk att det alltid ska vara motgångar, blir så less på det här. Att det ska va så jäkla svårt att få lite hjälp i det här landet!
Var ute på marknad idag och lekte knalle. Har nog aldrig sett så många barnvagnar och gravidmagar. Jag antar att det beror på längtan som jag lade märke till dem, men ändå...
Börjat bäva inför påskhelgen. Vi är bortbjudna till släkt och dit kommer ju såklart alla småbarnsfamiljer med. Räknar med en hel massa "när är det er tur?" Vi är på sista försöket nu innan IVF-remiss, och vet inte förrän nästa vecka om det tagit sig eller inte. Vanligtvis är det mysigt att komma iväg, men med alla dessa hjälpmedel i kroppen är risken stor att jag tjuter inne på toaletten rätt snart :-/
Överlevde påsken, kanske anar släktingarna att det är något som inte stämmer, när ingen ställde "den där frågan". Väntar på att kroppen ska sätta på störtfloden nu så jag kan ringa till gyn på tisdag och få iväg remissen. För jag har svårt att tro att det faktiskt skulle ta sig nu, efter all denna tid.
Här avslutades påsken med en tur till akuten igår. Har lyckats bli överstimulerad av mina Pergotime tydligen... Och att komma fram till vanliga gyn är ju ett skämt en dag som idag.
Här har jag snart provat allt, utan resultat. Mycket hänger nog på kosten, men det är bara en del av det hela.
Har gått både upp i vikt och ner i vikt, ätit nyttigare och mer varierat, ökat på vitaminerna osv osv. Så för mig personligen fungerar det inte. Men visst har mat och fertilitet ett samband för många andra, det tror jag!
Är lite gnällig idag efter att ha suttit på akuten två kvällar på raken. Precis pratat med gyn, och sköterskan skulle ta mitt fall med läkaren och återkomma. Jag hatar denna väntan! Tur jag är hemma idag och slipper folk... Är så arg på vården som tar tid, som inte tar en på allvar. Att bara vara här inne på familjeliv och se trådar med "jag har inte blivit gravid på andra försöket, sååååå synd om mig" gör att jag går i taket just nu.