LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

Dansar: usch då,sörj,skrik,gå vidare-man har ju inget val. Jag väntar på besked om embryona,äter mina förberedande piller.

Känner verkligen igen mig... Konsten är att inte läsa för mycket,då står man där med alla fel till slut och tror man behöver tusen mediciner för att lyckas. Vilket jag inte tror! Jag tror det beror på embryona,våra ägg helt enkelt. Att du fick missfall sist var slump,det kan hända alla oavsett om man är 19 eller 43. Lite påläst okey,det kan vara bra,men "gotta "in sig,nä. Hänger du med?  
Nu tar vi nya tag och ger inte upp! Kram medsyster!

Jag har enorm tur som har en läkare som fixar allt,remiss till V.c så går jag bara dit och tar blodprover. Det borde väl du kunna få? Kostar 100:-,men det är ju så enkelt då.

Väntar på besked om embryon och medicinering,får väl svar idag kanske. Äter mina vita piller och mår lite halvpiss. Börjar oroa mig vad andra ska tycka om min ålder -som om det egentligen spelar roll när vi väl fått barn! Men tänker gör jag,har en vän som var 35 när hon väntade andra barnet och absolut äldst i hela kommunen,tänk då 45 som jag är... Inte hänt sen 1960 typ när en i grannbyn fick tvillingar vid 47!

Nåja,nya tag,se framåt,inte tänka för mycket! Kram!

Just fått veta att FET är tänkt till 7/3!!   Frågat om blodförtunnande,alla verkar ha tatt det som fått ÄD/ED-barn. I övrigt blir det samma medicinering,måste fixa allt med läkaren här. Tjoho!

Man får må hur dåligt man vill,tänka vad man vill,undvika gravida bäst man vill eller som maken sparka in en dörr på jobbet i ren ilska över hela orättvisan. Man är sig själv närmast...

Naturligtvis var det hon den där höggravida i kassan på V.c igen!! Skulle ta blodprov idag igen och jamenvisst,hon satt där... Går ju inte undvika eller byta kö som man kan på ICA så jag tittade bort. Folk får tycka vad de vill!
Trots att jag har FET inbokat känner jag mig inte alls på topp... Alla piller gör väl sitt till,har inte mått bra av dem.
Men vi kämpar alla vidare mot målet,här ger vi inte upp!

Eija: beklagar verkligen! Missfall är skit,det finns ingen tröst och andras bortförklaringar ger inget heller. Kanske fel på fostret, jaha,men borta är ju barnet ändå! En liten tröst dock när värsta sorgen lagt sig är att de allra flesta som kunnat bli gravida en gång kan bli det igen och få levande barn.  Så känns det inte nu,men den dagen kommer tro mig. Just nu får du tycka synd om dig/er och sörja,det var ju så nyligt. Tids nog tar man nya tag,orkar kämpa vidare och när vi väl får barn är det mödan värt.  

Veronica: det är omöjligt att inte räkna och första bf-dagen är fruktanvärd... Men det blir lättare med tiden även om det aldrig går över. Och nu har du stor chans snart,det kommer gå bra tror jag! 

Folk som frågar om man ska skaffa barn och allt sånt runt det saknar nåt mycket väsentligt i huvet! Man frågar inte om sånt!  Punkt! Lika lite som man frågar om nåns sexliv,hur stor k*k maken har,hur mycket pengar man har på banken eller vad man väger. Extremt nära vänner som själva tar upp frågan,då kan man spinna vidare-annars är man tyst. Å så oförskämt,var är vett och etikett och vanligt sunt förnuft!?

Veronica: om man inte är rädd är det nåt stort fel! Man är bara mänska och då är det klart man funderar. Undrar om det går till insättning-fast det alltid gör det-,undrar om det tar sig,om det går vägen,om det blir missfall igen och allt annat. Den tid som gått kan vi inte göra nåt åt,jag känner själv att om jag tänker efter och känner hur jag egentligen mår då skulle jag gallskrika hela dagarna igenom...