Starshaped skrev 2014-03-02 15:45:49 följande:
Jag är bara jag: Det där känner jag igen! Har en annan sk nära vän som vet vad vi går igenom, hon frågar förvisso hur det går och så, men därimellan är det hennes jag som står i fokus. Och mycket fokus på hennes barn (en dotter och sen nyfödda tvillingpojkar) vilket hon ofta påpekar att de numera är fem i sin familj, och gnäller om hur jobbigt det är. Det är nästan det jobbigaste, hela vår vänskap har hon varit den som aldrig velat ha barn, och har gjort flera aborter. Medans jag alltid längtat efter barn. Varför är livet så orättvist? Då har ni haft en längre resa än oss, vi ska förhoppningsvis snart få prova IVF. Efter ett år av tester och undersökningar har vi äntligen börjat närma oss hjälpen. Är med andra ord fortfarande en rookie när det kommer till vad vi kan erbjudas. Och många förkortningar här är okända för mig. Vad har ni fått för behandlingar? Och vad är ED och FET? Och vilken ålder är ni i? Vi är 32 och 35.
Jag undrar vad såna där "gnäll över egna barn"-människor tror de vinner på sitt gnäll? Inför såna som oss liksom!? Ska det få oss att avstå eller vill de ha medhåll eller vad,jag fattar aldrig.
Livet är grymt orättvist och det finns ingen poäng i det helt enkelt. Man får inse faktum och kämpa vidare. Tänker man för mycket blir man knäpp.
Om ni snart ska göra IVF så har ni ju en fantastisk chans där!
Vi har gjort 8 behandlingar,jag vet nog allt som går veta tyvärr. Dessutom nu andra embryodonationen,sprutor och mediciner i kubik är det. FET är när man tinar frysta embryon och sätter in. Vi är nog äldst här,45 och 48,började när jag var 37.