Migrationsverket, uppehållstillstånd, lång väntetid

Hej alla!
Har följt denna tråd sedan September 2014 och läst alla inlägg. Har inte tidigare skrivit något, utan bara läst för att hitta så mycket info som möjligt.
Vill nu dela med mig av min och min fästmös ansökan:

Ansökan:      26.8-2014
Intervjumail:  11.2-2015
Intervju:        13.3-2015
Beslut:          10.6-2015
Beslutsbrev:  12.6-2015

Min fästmö och hennes son har nu TUT ))))

I samband med intervjumailet fick jag också komplettera med två dokument (som jag också skickade in vid ansökan) och foton.

Min fästmö fick via Ambassaden reda på telefonnummer till personen som skickade intervjumailet till oss och jag ringde henne 11 Maj. Detta pga att min fästmö har en son som ska börja i skolan här och vi ville bara veta om vi hinner få beslut inom en snar framtid så att vi kan ordna med hans skolgång. Hon sa att det inte var hon som "ägde" vårat ärende längre, utan att det låg i den allmänna kön. Hennes förslag var att vi skulle söka förtur, men efter lite diskussion så kom vi fram till att det kanske inte var det bästa tillvägagångssättet. Hon sa att hon skulle försöka sätta beslut inom två veckor, för hon hade jättemycket arbete. Naturligtvis var det glädjande nyheter för oss. Efter två veckor, inget beslut. Vi var nu på semester utomlands och som vanligt checkade vi in på MigVs sida varje dag. Inget beslut.
Jag beslutade mig för att ringa när vi väl kom hem för att kolla hur det går med vårat ärende. Onsdagen 10.6, ca kl. 15, ringde jag men inget svar. Hon hade gått hem för dagen. Lämnade ett meddelande på svararen med mina funderingar och sa att jag skulle återkomma dagen därpå. Knappa två timmar senare skulle jag och min fästmö besöka min mamma, så som vanligt tog jag plånbok och telefon. Såg att jag hade ett meddelande på telefon. Kollade. Det var från MigV. Blev lite upphetsad och sa till fästmön. Vi öppnade tillsammans. Till vår stora glädje kunde vi se att ett beslut tagits i vårt ärende. Fantastiska nyheter. Vi beslutade dock att vänta tills det fysiska brevet damp ner i brevlådan för att få reda på utfallet.
Fredagen 12.6 gick vi så och hämtade posten tillsammans. Där låg ett brev från MigV. Jag öppnade, läste och sa till min fästmö: Äntligen kan du och din son flytta hit. Det var sannerligen ett lyckligt ögonblick och vi är fantastiskt glada att vi hade lyckan att få dela den tillsammans.

Kan tillägga att beslutet togs av en annan kvinna än den som skickade intervjumailet till oss. Dock så verkar det som att bägge kvinnorna jobbar på Solna enheten.

Vi sökte som nyetablerat förhållande. Ingen asyl eller liknande. Jag är svensk och har bott i Sverige hela livet. Hon från Ryssland med Schengen visum när vi träffades. Det gick dock ut i början av September 2014 och vi sökte nytt via visumcentret i Moskva. Visumet färdigt inom en vecka.
Så vi har haft möjligheten och förmånen att kunna träffas åtminstone en helg i månaden under våran väntetid. Det är ju såklart inte tillräckligt, men samtidigt så har ju inte alla möjligheten att träffas överhuvudtaget.

Önskar er alla ett stort Lycka Till. Vet att väntan är olidlig och känns ändlös. Men så plötsligt en dag händer det.