Migrationsverket, uppehållstillstånd, lång väntetid
Jag har förstått att ni i denna tråd verkar "störa" er på oss som beviljats förtur. Eller har jag helt fel? Jag har sökt både råd och tips här men inte fått många svar. Men dock pepp av Eellaa! Tack! Då kan jag berätta lite hur det känns att vara gravid i v 35 och fortfarande inte fått ngt beslut av miv. För dom som inte varit gravid är det kanske svårt att sätta sig in i hur mkt känslor o hormoner som finns i kroppen. Även om vårat ärende behandlas snabbare äm era så går vi runt o bär på konstant sorg. Vi har inte delat den här graviditeten. Min man har aldrig känt vårt barn sparka i magen. Sist jag pratade med miv sade en " ja men du får väl medicinsk omvårdnad även om han inte är här?". Då bröt jag ihop..IGEN. Gråta i omklädningsrummet. Torka tårarna o ut till kollegorna igen. Så har mitt liv sett ut sen mars. Toppar o dippar o toppar o dippar. Jobbat 100% tills igår. En vardag med två större barn där det ingår dagis skola matlagning tvätt disk aktiviter..u name it. Idag är första dagen på min havandeskapspenning. Jag är sängliggande. Ska ringa miv idag. Men har bara magont då jag tänker på det. Lägenheten är ett kaos av disk o tvätt o stök. Så även om " vi med förtur" tar eran tid så kan jag tala om att vårt liv inte heller är så jäkla kul. Nu står min sista förhoppning till att min man kan få vara med när jag föder. Det behöver både jag o han. Men ovissheten gör att jag knappt orkar ta mig ur sängen. Trots att solen skiner därute.