Kluven angående abort
Hej. Jag är en nittonårig tjej som i torsdags fick det overkliga beskedet att jag är gravid (v.6). Jag har nyligen inlett en förhållande med en kille jag känt i några år, men det är först nu som vi börjat träffas på riktigt. Jag är kär och han är den enda som gör mig lycklig i denna svåra situation. Han och hans föräldrar stöttar mig till 100%. Han är tre år äldre, har jobb etc. Han är emot abort och vill att vi ska behålla. Jag tror på vårt förhållande och ser en framtid med honom.
Givetvis är det jag som bestämmer i slutändan. Men hur gör man när man är så fruktansvärt kluven? I mina föräldrars värld finns inget annat alternativ än abort. Och jag förstår dem. Jag är ung, mitt liv har inte ens börjat. Jag har haft lite ströjobb sen i somras men är arbetslös.
Ett barn innebär så fruktansvärt mycket ansvar. Man måste ha något att erbjuda. En trygg miljö, inte minst när det gäller den ekonomiska delen.
Jag går runt i någon form av dvala och är fortfarande i chock. Jag har tid för VUL på torsdag. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera detta. En abort skulle tära så fruktansvärt på mig och jag vet inte om jag skulle kunna komma på fötter igen. Det är så mycket jag har kvar att uppleva i livet (resa, utbildning osv.)
Vad gör man när man är såhär kluven? Något riktigt stöd får jag inte av mamma då hon tycker detta är så svårt själv. Hon ser mig ju fortfarande som ett barn.
Någon som varit i samma sits/har barn som varit i min sits?