Rädd och orolig

Samtidigt är jag osäker. Någon annan som varit med om liknande situation?

Om du väljer att behålla eller göra abort är ditt val ingen kan klandra dig för det. Du följer vad som är bäst för dig :)

Jag har gått igenom abort nyligen och håller på återhämta mig.. Det var tungt men kände att det var bäst att avbryta graviditeten innan de gått för långt på grund av jag och killen är helt olika och för han är omognast av mig och han :) ville inte stå själv och för jag går skola

Men du väljer vad du vill mest av allt

Hur mår man efteråt? Skuldkänslor eller så? Ångest? 
Är så himla rädd för att fatta fel beslut, men samtidigt vet jag vad som är bäst, tidigare idag tänkte jag till och med att jag kan väl få missfall så slipper jag fatta det här beslutet. Det sa mig ganska mycket.

Är du fortfarande ihop med din pojkvän?

Jag var tillsammans med en kille för ett par år sedan. Vi hade det jättebra och jag var nykär. När jag helt oplanerat blev gravid insåg jag plötsligt att den här killen ville jag inte skaffa familj med. Dessutom passade det väldigt dåligt med min dåvarande situation som student. Jag kände att det inte skulle hålla med denna killen, oavsett om vi fick barn eller inte. Jag tog beslutet att abortera och gjorde en medicinsk abort i vecka 6-7 (tror jag?). 

Man får ju ofta höra hur fruktansvärt det är att göra en abort och hur dåligt man mår efteråt. Men jag kan säga att för mig så var det en extrem lättnad! Det tog slut med killen strax efter aborten och idag är jag så glad att jag fattade det beslutet. Jag har aldrig känt dåligt samvete för det "ofödda barnet". Jag såg det aldrig som ett barn utan som ett foster, en outvecklad cell-klump. När jag väl får barn så ska det vara med en man som jag vill dela resten av mitt liv med. 

Tänk på dig själv och på din son. Vad är bäst för er? Och kanske behöver du prata med någon, vän, familjemedlem eller professionell?

jag valde medicinsk abort hemma. Jag besökte kvinnokliniken i måndags och lämnade prover (kissprov och klamydiaprov) och gjorde ultraljud vaginalt.. Sedan fick jag en tablett som jag skulle ta där under uppsikt att jag tog den sen så skickade dom med 4 slidtabletter 2 smärtstillande man tar i munnen 2 till men man tog dom i ändtarmen..

Jag var sjukt orolig och paranoid sen måndags för jag var mest livrädd för att spy, smärtan och massa klumpar (blodbad) som skulle ske idag.. Så när jag vakna i morse så var jag livrädd för de va idag de sker. Men tog allt med ett djupt andetag och tog tabletterna i slidan direkt på morgonen, men fick inte i mig nog med smärtstillande så två timmar efter så hade jag sjukt panik och allt på grund av smärta visste inte hur jag skulle ligga så satte mig på golvet på knä och låg över sängen sen rusade jag in på toa med en hink i högsta hugg. jag han sätta mig ner i toan så kom de ut och jag spydde som en gris i början men efter ca 5 in och ut vändningar med spya så började de ge sig och jag kunde lugna mig för ringa mamma för stöd ville inte pappa får veta även om han var i andra rummet så hon stötta mig och sa de snart över. Efter ett par minuter så gick de över och kunde ta mig ut och gå lite men plågades en stund till men ca 5-6 timmar efter så blev jag bättre och pustade ut och för mina vänner skrev och stöttade mig varje minut som gick.

Hur mår jag sen? Ja jag är både glad att det är slut men ångest över säga hejdå till nåt jag vill ha men killen ville inte ha och jag ville inte stå ensam, eftersom jag har skola.. Jag och killen var aldrig ett par de va mer ett ligg han är sjukt omogen och irriterande. Han ville inte ha mig eller ungen för jag va inte som han. Har inge kontakt efter jag sa jag va gravid. Han gnällde om abort även om han inte stöttade mig med nå..

Vad du än väljer kommer du inte ångra om du är helt inställt i vad som är bäst för dig. Ett tips om du går igenom medicinsk abort ha sjukt bra stöd runt dig för det lär du behöva. Ha med dig någon till kliniken och ha hemma någon som är vuxen..

Inte för att skrämma dig med föra texten. Men jag var sjukt lättad när jag hade återhämtat mig från paniken av smärta men nu vet jag att de va rätt val jag gjorde. Och har inge ångest även om jag ville ha men bättre att vänta till rätt man kommer in i bilden som inte är så iskall som killen jag hade so. Sa hela tiden att jag måste göra abort. Och massa andra saker är klart med :)

Tänk på dig själv som passar dig bäst..

Tack för ditt svar!
Ibland känner jag att vafan det kommer gå, allting går, men så tänker jag att; till vilket pris ska det bara gå? Jag är så dålig på att sätta mig själv och mina känslor främst (efter min son såklart) och jag blir så himla påverkad av annat. Min pojkvän vill så gärna ha barnet, samtidigt vet jag att han har no idea vad det innebär att sätta ett barn på jorden. Ser ju hur han reagerar i andra situationer.

Är det hemskt av mig att nästan önska att jag får missfall? Samtidigt tänker jag att om jag kan önska så, så känns det heller inte rätt att behålla?

Jag bokade en tid på abortkliniken där de ska göra en undersökning samt att jag får träffa en kurator. Fick tid på tisdag.

Måste man göra en medicinsk abort hemma eller får man vara på kliniken? Känns verkligen hemskt att behöva göra det hemma :(

Det känns som om jag också ev kommer känna lättnad, men samtidigt en sorg över att jag vill ju ha ett till barn, men situationen känns så himla fel på så många sätt.

Man får va på kliniken med om man vill men om man är hemma så måste man ha nån hos sig hela tiden ifall om nå skulle hända och om man måste in akut :) om du tycker det jobbigt göra det hemma så säger du bara till dom att du vill komma in den dagen när aborten sker :)

Förstår dig vill skälv ha barn så stor sorg men jag är ung och har ingen partner eller nå utbildning även om jag är 20 år om ett par få dagar..

Du väljer vad som är bäst för dig, du kan alltid fråga dom på gyn vilka metoder du har att välja på och så går dom igenom dom för dig hur det går till :)

Jag gjorde medicinsk abort på kliniken. Jag hade min kille med mig, men man kan lika gärna ha med en vän eller familjemedlem. 

Bra att du bokat tid på abortkliniken. Prata med kuratorn och beskriv hur du känner. Förstår att det är lätt att påverkas av andra. Men försök att verkligen tänka på dig själv och din son. Väljer du att behålla så kommer det att påverka er väldigt mycket. 

Du skriver att din nuvarande kille är någon som du inte vill ha kontakt med om det tar slut. Får ni barn tillsammans så måste du ha kontakt med honom oavsett vilken relation ni har. 

Det kan så klart kännas som både en stor sorg och en stor lättnad att göra en abort. Känslorna kan spreta åt alla håll. Att önska ett missfall är också helt normalt. Då slipper man ju fatta beslutet själv. Men du kan inte förlita dig på ett missfall utan måste nog fatta detta beslut själv. Prata med kuratorn och gärna också med någon vän eller dina föräldrar (beroende på vem du känner att du kan prata med om detta).