Rädd och orolig

Om du väljer att behålla eller göra abort är ditt val ingen kan klandra dig för det. Du följer vad som är bäst för dig :)

Jag har gått igenom abort nyligen och håller på återhämta mig.. Det var tungt men kände att det var bäst att avbryta graviditeten innan de gått för långt på grund av jag och killen är helt olika och för han är omognast av mig och han :) ville inte stå själv och för jag går skola

Men du väljer vad du vill mest av allt

jag valde medicinsk abort hemma. Jag besökte kvinnokliniken i måndags och lämnade prover (kissprov och klamydiaprov) och gjorde ultraljud vaginalt.. Sedan fick jag en tablett som jag skulle ta där under uppsikt att jag tog den sen så skickade dom med 4 slidtabletter 2 smärtstillande man tar i munnen 2 till men man tog dom i ändtarmen..

Jag var sjukt orolig och paranoid sen måndags för jag var mest livrädd för att spy, smärtan och massa klumpar (blodbad) som skulle ske idag.. Så när jag vakna i morse så var jag livrädd för de va idag de sker. Men tog allt med ett djupt andetag och tog tabletterna i slidan direkt på morgonen, men fick inte i mig nog med smärtstillande så två timmar efter så hade jag sjukt panik och allt på grund av smärta visste inte hur jag skulle ligga så satte mig på golvet på knä och låg över sängen sen rusade jag in på toa med en hink i högsta hugg. jag han sätta mig ner i toan så kom de ut och jag spydde som en gris i början men efter ca 5 in och ut vändningar med spya så började de ge sig och jag kunde lugna mig för ringa mamma för stöd ville inte pappa får veta även om han var i andra rummet så hon stötta mig och sa de snart över. Efter ett par minuter så gick de över och kunde ta mig ut och gå lite men plågades en stund till men ca 5-6 timmar efter så blev jag bättre och pustade ut och för mina vänner skrev och stöttade mig varje minut som gick.

Hur mår jag sen? Ja jag är både glad att det är slut men ångest över säga hejdå till nåt jag vill ha men killen ville inte ha och jag ville inte stå ensam, eftersom jag har skola.. Jag och killen var aldrig ett par de va mer ett ligg han är sjukt omogen och irriterande. Han ville inte ha mig eller ungen för jag va inte som han. Har inge kontakt efter jag sa jag va gravid. Han gnällde om abort även om han inte stöttade mig med nå..

Vad du än väljer kommer du inte ångra om du är helt inställt i vad som är bäst för dig. Ett tips om du går igenom medicinsk abort ha sjukt bra stöd runt dig för det lär du behöva. Ha med dig någon till kliniken och ha hemma någon som är vuxen..

Inte för att skrämma dig med föra texten. Men jag var sjukt lättad när jag hade återhämtat mig från paniken av smärta men nu vet jag att de va rätt val jag gjorde. Och har inge ångest även om jag ville ha men bättre att vänta till rätt man kommer in i bilden som inte är så iskall som killen jag hade so. Sa hela tiden att jag måste göra abort. Och massa andra saker är klart med :)

Tänk på dig själv som passar dig bäst..

Man får va på kliniken med om man vill men om man är hemma så måste man ha nån hos sig hela tiden ifall om nå skulle hända och om man måste in akut :) om du tycker det jobbigt göra det hemma så säger du bara till dom att du vill komma in den dagen när aborten sker :)

Förstår dig vill skälv ha barn så stor sorg men jag är ung och har ingen partner eller nå utbildning även om jag är 20 år om ett par få dagar..

Du väljer vad som är bäst för dig, du kan alltid fråga dom på gyn vilka metoder du har att välja på och så går dom igenom dom för dig hur det går till :)