viktigt att barnen har med sig kompisar från dagis när dom börjar i förskoleklass?

Beror väl lite på barnet skulle jag säga. Min äldsta går i förskoleklass. Han är dock inte typen som har en bästis. Han leker med många olika barn och väljer snarare aktivitet än kompis. Han hoppar med där någon/några gör sådant han vill leka/göra. Jag upplevde att han tyckte att det var skönt precis när han skulle börja/första dagarna att det fanns dem han kände väl. Men det dröjde ju inte länge förrän han lekte med helt andra barn som var nya för honom. Idag leker han egentligen aldrig med dem han gick i förskola med. Hans bästa kompis därifrån flyttade dessutom före jul. Och vi ska flytta till sommaren så ny klass och nya kompisar till hösten.

Svårt att råda .

beror på hur "social" sonen är - när min son började förskoleklass kände han ingen i den klassen (de från dagis hamnade på en annan skola) det var inga problem - han hittade nya kompisar direkt.
Dottern hade med sig en kompis från dagis när hon började förskoleklassen och det var bra för henne, hon behövde någon hon kände för att känna sig trygg i början av förskoletiden.

Vi hade samma dilemma med våra två tjejer. Dom trivdes jättebra på sin gamla förskola men vi valde att byta hösten-14 till de område vi nu bor i. Jag är glad att vi bytte.

Sen kanske det finns barn från olika områden i ur och skur förskolan? Det brukar väl vara så när det är särskild pedagogik.

Det är inget måste, tycker jag. Vi valde en annan skola åt äldsta barnet och han hade därför ingen av sina förskolekompisar med sig. Det var lite nervöst först, men han lärde känna andra på inskolningen och vi såg till att han fick träffa några av de nya under sommaren. Det gick toppen och han hade flera goda vänner redan efter ett par dagar.

Vi bor i Stockholms city och här går barnen åt olika håll när det börjar skolan eftersom det finns flera skolor att välja mellan. Min dotter hamnade i en klass där hon inte kände en enda när de började.

Olika för olika barn, min trea börjar förskoleklass i höst och jag kunde inte bry mig mindre om han får med sig kompisar och vilka.

Min tvåa hade varit mer behjälpt att få med sig kompisar men nu blev det inte så och det har gått bra ändå, han fick med sig 2 tjejer som bor i närheten men inga han lekte med. Alla andra dagiskompisar hamnade i andra klasser. Lite segt i början med kompisar men det släppte ändå rätt fort.

När mitt äldsta barn skulle börja i förskoleklass, stod vi föräldrar inför ett val. Vi kunde låta honom gå på en lite mindre skola, med ett pedagogiskt upplägg och en skolledning som vi gillade men där ingen av de andra barnen på förskolan skulle gå. Eller så kunde vi göra som alla andra och sätta vårt barn i en större skola som vi inte gillade bara för att han skulle ha kompisar redan från början.

Vi valde det första alternativet och med facit i hand var det helt rätt beslut. Jag tror att vi föräldrar projicerar en massa känslor på barnen och oroar oss alldeles i onödan. De allra flesta barn klarar av att knyta nya kontakter och det är en del av livet att vänner kommer och går.