Vad ska jag göra?

Min dotter, fyller 3 år i Juli.

Varför jag skriver här? Jo, för att jag står i ett vägskäl och är helt villrådig som förälder. 

- Jag upptäckte ett självskadebeteende hos min dotter redan vid 1 års ålder, kontaktade givetvis BVC omgående när jag såg beteende förändringen hos henne som kom över en natt/som ett brev på posten/you name it.  De sa att det var normalt och att det går över.

- Snart 2 år senare: Beteendet fortsätter och eskalerar, hon blir väldigt lätt frustrerad, vilket ger en följd reaktion som lyder:

Hon skallar närmsta möbel/vägg/golv i ren frustration. Vilket leder till en kedjereaktion som följer:

1. Skallar närmsta möbel/vägg/golv några gånger tills hon inser att det gör ont. 
2. Blir ledsen och frustrerad - i ren följdreaktion så fortsätter hon. För att hon är frustrerad över att hon är frustrerad. 

Hon slänger saker överallt  Hon slår mig

Ja. Naturligtvis så har jag försökt avleda henne på alla tänkbara sätt och vis, muta henne, uppmuntra henne till att göra något annat (ex. se på film), gått emellan och försökt att bara hålla om henne och visa att jag finns - vilket har slutat i en del skallskador, spruckna ögonbryn, spruckna näsben, för hon är inte försiktig.

Men när hon är "klar" med sina skov, så kan hon fortsätta som vanligt som om inget har hänt. 

Anser att hon är väldigt mer aktiv än andra barn, hyperaktiv alltså. Är överallt och ingenstans. Hon slänger saker överallt.

Hon har överlag svårt att sitta still och äta på en avsedd plats (ex. matbordet) och måste "göra annat" emellan tuggorna, byta stol/sittplats med jämna mellanrum under måltiden. 

Det är en hel del - men skulle ta mig en hel natt att skriva.

Har själv ADD och ser en del likheter med henne och mig. 

Det jag skulle vilja ha tips om, hur kan jag göra för att hjälpa henne att uttrycka sig på ett bra och hälsosamt sätt. Jag mår inte bra av alla dessa skador jag får när jag försöker skydda henne. Eftersom jag lever i samma frustration (eller gjort) som henne så vet jag hur jobbigt det är :/&