Vår son kan inte samsas om leksaker!!! Extremt känslig...

Då får du helt enkelt hålla honom hemma så kan han sitta och leka med sina saker ensam tills han kommer på att det inte är så roligt längre...

Jo, fast jag tror inte han fattar grejen ändå om vi gör så! Och ibland är det ju oundvikligt att vara tillsammans med andra barn.
Jag upplever att han är extremt mycket känsligare/ argare angående det här än hans kompisar. Borde han inte " öva" mer istället??

Puffar

Jag har tre barn. Två av dem har passerat den åldern. Min erfarenhet är att när de har perioder av "kan-inte-samsas" när de är så pass små (oavsett om det gäller leksaker eller annat) så brukar det bästa vara att helt enkelt undvika att sätta dem i situationer de inte kan hantera. Det går över, och tar inte längre tid än när man försöker öva.  Min äldsta hade svårt att överhuvudtaget vara nära andra barn (förutom lillebror) när han var 2,5. Han skrek argt åt barn som tittade på honom eller kom i närheten av honom. Han är idag världens mest sociala 6-åring . Leker med kompisar varje dag och får väldigt fin feed-back från hans förskoleklasslärare att han är så empatisk och god kamrat. Gör inget större av det hela än det är. Han är inte ens 3 . Öva när det är just oundvikligt

Ett annat tips:

Lek med andra barn på neutral mark, utan leksaker. Skogen brukar vara bra . De brukar inte bråka om pinnar och kottar och myror .

Ja det är nog att stå ut. Och är han i en extrem sådan period just nu kanske det är lugnast att ni inte åker iväg så mycket hem till andra som har barn, eller får besök av andra med småbarn. 

Min son fyller 3 i sommar och det är också mest tjafs om saker ifall vi träffar andra med barn. De har ju inte riktigt kommit in i tänket att leka MED andra barn än.

Men när det blir bråk och tjafs och skrik. Vad gör ni då? Hur agerar ni?

Verkar din son vilja leka/umgås med andra barn eller är det primärt sakerna han är intresserad av? Jag brukar försöka få min son att förstå att antingen leker man tillsammans och turas om med sakerna eller så får man leka ensam med sina grejer. Börjar han yla om att "den är miiiiiiiin" så brukar jag hugga till (verbalt) för att avbryta honom och sen, när jag har hans uppmärksamhet, försöka få honom att förstå att han antingen får vänta på sin tur eller släppa fram någon annan en stund. Eller så går vi hem/får kompisen gå hem och så bryter vi beteendet på så sätt. 

Vi har delvis samma bekymmer, men att storasyster på 3,5 år drar leksakerna ur händerna på lillasyster, så vi jobbar på att man måste dela med sig och turas om, vänta på sin tur o s v.

Det jag skulle komma till är att ni behöver öva hemma och att ni är goda föredömen hur man kan lösa problemet. Var med båda två föräldrar och bråka själva om sakerna och visa på en lösning. Ev får ni agera precis som sonen att hävda att det är MIIIN när ni är borta och se hur han reagerar. Förbered de vuxna på att ni ska testa först, annars börjar de kanske undra vad ni är för familj.

Vi har haft dilemmat när vi ska till öf att min dotter SKA trycka på alla fyra dörr/hissknappar annars bryter hon fullständigt ihop länge med skrik och gråt. Jag har helt enkelt tränat henne i att idag ska mamma få trycka på en knapp (övning inför att lillasyster också vill). Efter flera månaders träning kan hon nu säga att idag får du trycka på den knappen.
Om någon annan trycker före henne vet jag inte hur det går nu, men jag förbereder henne på att någon kan hinna före när vi ser människor före oss. Innan var hon tvungen att vänta tills dörren stängdes och hon kunde trycka på knappen för att överhuvudtaget kunna fortsätta.