Anonym (Svårt) skrev 2014-06-28 18:26:49 följande:
Tack för era svar. Blir bara lite matt när moralen ska rinna fram.
Vi kommer att berätta för vårt framtida barn hur allt gått till när VI anser att det är bäst. Jag har aldrig skrivit att det blir när den är vuxen, utan det kan bli när den är 2 eller 4, vi får se när det känns rätt. Till vilka andra vi berättar får vi se. Just nu tycker vi inte att andra runt omkring har med våra problem att göra, det känns liksom lite privat, men hur det känns i framtiden får vi även se vad gäller det här.
Att säga att pappan får ta hand om sina problem med infertiliteten låter ju väldigt förstående, NOT!
Vi är ett par, man och kvinna och hela den här resan gör vi tillsammans och problemet att bli gravid tillhör oss båda.
Självklart vill vi i slutändan bara ha ett friskt barn!
Men när vi haft chans att kunna påverka lite så vill vi göra det.
OM vår resa blir lång och vi också kommer upp i 600.000kr så kommer säkert vikten att välja ögonfärg vara försvunnen på långa vägar, men just nu står vi inför vår första insemination och just nu är siktet inställt på hur det ser ut idag.
Tack för tips och synvinklar, men moralen om vad som är rätt och fel, och hur ni anser att vi SKA göra hit och dit i framtiden klarar vi oss utan.
Jag tycker inte det har varit så många "moraliska" svar utan vänliga men ändå med lite olika infallsvinklar som kanske ändå kunde tas emot lite mer öppet från dina sida. Du går hårt i försvar kring hur ni tänker.
Jag tänker ändå att man alltid ska utgå från det som är bäst för barnet och då tror jag ändå att det är att man som familj bearbetar sina svårigheter - ihop, som du säger.
Och jag förstår till viss del eftersom vi är inte öppna med grannar oc vem som helst heller. Men vänner och familj.
Jag funderar en hel del på hur dte kommer att bli när vår son vet och han ev säger något i ett sammanhang där ingen vet. Hur kommer jag att reagera? Bli ställd? Skämmas lite? Det beror ju kanske på vem som får höra och hur jag tänker att det ska tas emot. Det finns ju tom sådana som ovanstående som tycker att ÄD kanske inte skulle få vara lagligt. Hur som helst så känner jag att jag behöver tänka på det och vara beredd. För om jag säger sanningen till honom men säger åt honom eller visar honom att det är en familjeangelägenhet som ska stanna där så är risken att det påverkar honom dåligt med skam och att inte känna sig accepterad.
Hoppas du inte upplevde det här för moraliskt. Det ÄR en svår process och svåra grejer att brottas med och man gör det olika.
Lycka till med inseminationen!
