Vi som sätter hoppet till långtidsodling och återföring av blastocyst! Utbyte av tankar, erfarenheter, funderingar och pepp!

MissKS, jag vet hur det känns när lyckan är här men plötsligt rycks mattan undan och man är tillbaka i helvetet. som om man inte lidigt nog. Det är fruktansvärt och det är okej att då hata livet och den orättvisa som slår en så hårt. Som ett hån. Var stark. 

Jag har gjort tre IVF:er med färskförsök. Har tappat räkningen på antal FET. Försökt med två embryon. Det finns inga fel på varken mig eller mannen. Vi är unga. Jag 32 och han 31. Vi har försökt bli gravida i 5 år. Två missfall. 

Nu ruvar jag en blastocyst för första gången (FET). Inga mediciner. Har ruvat i 7 dagar. Jag är testtok så jag testar varje morgon. Inget plus än. Har fått för mig att man borde plussa tidigt med blasto? 

Sen undrar jag vad ni ev får för mediciner under ruvningen om ni gjort FET? Vad får ni och varför får ni det? 

Och, det där limmet. För mig känns det som om det är det som är problemet - det fastnar inte. Men Sahlgrenska verkar inte vilja prata om det. Är det någon som varit med om detta limm och kan förklara vad det är? Gör man sådant på andra kliniker i Sverige? 

hur hjälper progestreon?

har inte testat idag. glömde. lika bra det :)

Grattis Maggiloo, vilken lycka! 

Min bror var på besök i veckan, han är sex år yngre. Han berättade att de skulle ha barn. Blev glad för deras skull förstås. Men man blir så smärtsamt påmind om att det är så orättvist ändå. 

Jag känner att mensen är på väg nu. utgår ifrån att det är kört och deppar ihop lite. 

Ja, man är ju förstås lycklig för dem och hatar lite mig själv när jag istället för att bli glad på riktigt tycker synd om mig själv... 

jag är på ruvardag 10 men väntar mens på måndag. testade precis och negativt. mest för att bekräfta det jag redan vet. tog två öl idag med kompisar och snackade politik för att glömma skiten en stund. 

tycker det är lite konstigt att jag inte fått ngt progrestreon. brukar få det. men det blev liksom utan denna gång, inget ordinerat. har inte fått ngn förklaring på det. jag gör ju FET i naturlig cykel men vill minnas jag fått det under mina andra fet. 

du är på ruvardag 8 nu va blomflugan? 

Måtte det vara er tur blomflugan!

Här har jag debatt ihop totalt. Mens är ett faktum. Fallet blir bara större och större för var gång. Vi glider bara längre och längre isär efter varje misslyckat ivf. jag kan inte för mitt liv förstå hur man tar sig igenom sånt här. 

Två blastocyster kvar i frysen. Sen är våra tre ivf:er över. Varje gång säger läkaren att vi har oddsen och åldern med oss. men för varje gång minskar mitt hopp. 

Jag är en självsäker person. Men jag börjar hysa förakt mot mig själv. Vad gör jag för fel? Vad är det för fel på mig? 

Jag vill bara att någon ska omfamna mig och säga att det är okej, jag kommer orka leva ändå, jag kommer känna lycka och jag är okej som jag är. Jag är inte misslyckad. 

tack blomflugan. det känns genast bättre. att tänka på siffror, statistik och annat som faktiskt talar för oss hjälper faktiskt. yes, det är blastocyster. så det borde gå... måtte det gå vägen även för oss... 

vi renoverar också. det är skönt att ha annat att tänka på. det hjälper mkt! 

nu håller vi tummarna för dig! 

Blomflugan, åh vad frustrerande att kastas mellan hopp och förtvivlan. Men ett streck är ett streck! Såklart det går vägen nu! Jag lägger flera hundra kronor på test varje gång. är helt manisk med att testa... Ska ringa sahlgrenska imorn för att komma igång igen. det känns skönt att vi kan köra direkt. 

Kelson1, jag kan också glädjas med min bror, även om jag emellanåt är bitter känns det som ett extra hjärta bankar inom mig med kärlek till mitt brorsbarn. Att få se honom i ett barn värmer mig så. Det sorgliga tycker jag var att han inte visste hur han skulle berätta för mig. Att han hade svårt att tala om en sådan fantastisk nyhet "bara" för att vi har som vi har det. Allt detta påverkar så många andra. Jag är en kontrollmänniska som vill alla väl, alla uppfattar mig så stark och kraftfull. Jag hatar att känna mig som den svaga och andra vet inte hur de ska hantera mig när jag är just så svag. Konstigt. 

Jag är starkare idag. Och det stämmer Kattflickan att ibland kommer det känslor som att jag borde lämna honom så att åtminstone han kan finna lyckan i barn med någon annan. Jag kanske ska rymma från livet. Sälja allt jag äger och hjälpa barnen i Kambodja? Eller bli en sådan där stark ensam kvinna som gör allt man känner för? haha... tankarna springer iväg... 

Nu blev det inte så utan vi har bokat både fyra veckor i thailand över jul och NYC i vår. Allt för att ha ngt att se fram emot. Vi skiter i att pengarna till renoveringen går åt. Vi måste ha ngt att blicka fram emot. 

Hur går det för dig Kattflickan. Ruvar du? 

Är det någon som planerar återförande om ett par veckor? 

Kelson1, vi har läst om Aten och varit i kontakt med London som gör samma grej. Men jag vet inte... Vår läkare säger att det inte är tillräckligt forskningsbaserat. Har ni erfarenhet av det? 

Jag har även fått göra missfalls-tester. Vi har tjatat till oss då det inte har fungerat så bra med kontakten på sjukhuset. Om jag förstår rätt så tittar de även då på immunförsvar men där såg de inget. Inga tester visar på ngt negativt. Det verkar vara just grejen att det inte riktigt fäster. De två missfall jag haft har varit bara några dagar efter jag plussat. Det är som om mensen är som en klocka. Inte en sekund efter beräknad dag kommer den... 

Blomflugan, då kör vi insättning samma vecka. Blir kommande vecka för mig. Någon mer som har insättning kommande dagar? 

Det blir en FET med litinus och blodförtunnande. funderar även på att köpa det det där klistret som Snöfrid pratat om. Tror inte så mkt på sånt egentligen, men vad gör man inte..? 

Blomflugan, på fredag gäller för mig. Låt oss följas åt! usch det är en nervös tid ruvningstiden och laddad med ångest inför ett eventuellt psykbryt... Men nu ska vi försöka vara positiva och hoppas på det bästa..!