Vi som sätter hoppet till långtidsodling och återföring av blastocyst! Utbyte av tankar, erfarenheter, funderingar och pepp!

Blomflugan och Mrs we: varför inte kräva stimulerat FET till nästa gång, kan inte skada att testa. 
Kan även rekommendera länken: fertilitetsguiden.com/
En tjej från FL som gjort ett stort jobb med att samla information på ett ställe. Går att hitta henne i Aten tråd.

Mrs we: Fruktansvärt att behöva gå igenom onödiga operationer. Som sagt har jag inte för stor tilltro till svensk sjukvård. Stor kram och hoppas att du ska slippa fler obehagliga upplevelser.

Mrs we: IVF är jobbigt. Hånfulla minusen tär på en samma med MF. Antar att längtan efter ett barn är större än smärtan misslyckandena ger, därför man fortsätter. Håller tummarna att det inte ska behövas fler försök för er!

Mrs we: Förstår om du vill vila upp dig mellan försöken.
För oss tog det inte så många försök, andra färskförsöket men med två FET mellan. Och nu är det andra FET. Däremot var jag tidigare så överviktig att det tog oss totalt 8 års längtan innan vikten var nere på acceptabla nivåer för att ens få landstingsfinansierad försök.
Jag mår inte alls bra, mår illa mest hela tiden, hoppas så att det är biverkningar av Lutinus annars blir det här en jobbig graviditet... (självklart är jag lycklig men blir inte mindre illamående av att jag fått kämpa för det här )

Blomflugan: Beklagar minus och skickar varma kramar!
Vad olika vi är min kropp kräver extra hormoner för att det ska lyckas och med Progygnon (stavning?) och Lutinus lyckades vi där ostimulerat misslyckats.
ÄL spruta brukar inte ha något med slemhinnans tjocklek att göra, slemhinnan ska byggas upp redan långt innan du tar ÄL sprutan. Visst kan det påverka till månaden efter (vet inte om det är så) men tror inte att den skulle tunna ut en redan tjock slemhinna.
Däremot om du misstänker att slemhinnan är för tunn kan man hjälpa till med just Progygnon som ska bygga upp slemhinnan.

MissKS: Tack.
Skönt att kunna se framåt igen och vara hoppfull. Nu ska det gå vägen!

Mrs we: Stor Varm kram!
Hoppas att du får testa något annorlunda nästa gång och inte bara köra på som vanligt.
Visst var du osäker på när du hade ÄL den här gången?
Kanske värt att testa Progygnon? (Stimulerad FET)

Mrs we: Håller tummarna att de är medgörliga

JenJoh: Beklagar verkligen men vill inte heller ge upp om dig riktigt än, håller tummarna lite till.
Men går kliniken verkligen inte med på stimulerat FET om du säger till de att om de inte gör det så byter ni klinik och låter de i frysen vara?
Jag var hård mot kliniken och sa kallt att jag betalar inte en krona till för ostimulerade FET o de hade ingenting emot att skriva ut progygnon då .

Moolie: Kramar vännen, mår du så dåligt?

Nin: För tidigt att deppa ihop med 2 dagars...

Mrs we: Ofta får man svar på varför det inte fäster om man åker utomlands.
Håller med det är en extremt jobbig process vi går igenom varje gång. Det tär mer på en än vad man vill vara medveten om. Stor Kram!

Love is everything: Vi fick som tur var dottern inom landstingfinansierade försöken. Redan när jag väntade på henne bestämde vi att det inte blir några fler färskförsök utan vi skulle bara försöka med de två blastocysterna vi hade i frysen. Gav det inget så skulle vi vara nöjda med bara dottern.
När hon sedan kom var vi fortfarande ense.
Nu när hon i ett års tid önskat sig syskon mer än något annat (visste inte att de kunde göra det i så tidig  ålder) och älskar alla bebisar hon ser blev längtan efter att ge henne syskon större.
Vårt resonemang var att vi kunde hellre lägga pengarna på vår dotter än IVF försök. Men nu när hon så gärna vill ha syskon började jag vackla lite, det var att lägga pengar på henne också (om du förstår hur jag menar).
Kanske tur att det tog då på sista FET försöket annars vet jag inte hur vi hade gjort.

Moolie: Så underbart att se att allt var bra och ha en ultraljudsbild att titta på .
Jag hade mellan varven panikkänslor när jag var gravid med dottern, skulle jag bli en bra mamma, skulle jag orka, klara av allt osv osv.
Det var för mig som tur är bara förbigående som poppade upp och sedan försvann.
Har dock hört om andra som mått jätte dåligt under graviditeten så du är inte ensam. Vad bra att du får träffa en psykolog och prata av dig.

JenJoh: Kramar.
Menade att ibland måste man bli arg o stå på sig.
Prova säga att du vägrar betala för flera ostimulerade försök o se vad de säger. Nekar de fortfarande får ni tacka för er och gå därifrån och boka tid till en annan klinik och köra på färskförsök.

JenJoh: Fråga de rakt ut om inte ni har något att säga till om när det ändå är era embyon, din kropp och era pengar? Säg rakt ut att det ni betalar för varje enskilt försök är stora pengar för er och därför vill ni vara delaktiga i besluten. Om de inte ser några risker med stimulerad försök varför inte låta er prova? Går de fortfarande inte med på det så säg att då får ni gå till nästa klinik som lyssnar mer på er.

Blomflugan: Jag hade också perioder då jag inte orkade umgås med gravida/nyblivna föräldrar. Speciellt makens bästa vän och hans sambo, de gångerna vägrade jag bara att följa med maken fick träffa de ensam och säga att jag var sjuk och därför inte kunde följa med.
Annars om du verkligen vill umgås med dina väninnor kan ett tips vara att låt dig själv att bryta ihop ett par dagar ordentligt. Gråt floder och tyck synd om dig själv. Kliv sen upp och torka tårarna så orkar du kämpa ett tag till. Stor Kram!

Mrs we: Jag har träffat tjejer från FL IRL och det har inte alls varit krystat utan som en stor befrielse att äntligen träffa de underbara tjejerna som gått igenom exakt samma sak som vi.
Är med i en grupp som startades 2010, vi har träffats ett par gånger och fortsätter att prata i tråden.
Försöker inte övertala dig till någonting utan berättar bara mina erfarenheter
Jag har också varit öppen med att vi inte kan få barn, de flesta har varit bara förstående och har vi varit inne i försök har de ställt frågor om hur det går till.