Vi som sätter hoppet till långtidsodling och återföring av blastocyst! Utbyte av tankar, erfarenheter, funderingar och pepp!

Nu är jag förvirrad. Lyssna på den här den som är intresserad. 

För 26 dagar, 15/9, sedan fick jag vad jag trodde var mens och vi konstaterade att det inte lyckades den gången heller. Det var lite konstigt bara att mensen kom då för jag hade inte beräknat mens förrän 5 dagar senare , 20/9, och min mens brukar vara som en klocka. Hur som helst, 5 dagar senare (20/9) kom mensen igång. Jag började med ägglossningstickorna 10 dagar efter första mensdag (15/9) även om det då inte kändes som "riktig" mens. Direkt fick jag en blinkande gubbe, körde clearblu digital med tre symboler: En tom cirkel, en blinkande glad gubbe (som betyder att ägglossning är på g) och en glad gubbe. Det blinkade i flera dagar. Till slut tog teststickorna slut och jag fick köpa ett nytt paket. Då var cirkeln tom. Men, dagen efter så var det en glad gubbe som icke blinkande (=ägglossning). Detta var exakt 14 dagar efter den dagen då mensen kom igång på riktigt. (20/9)  Alltså då det brukar vara ägglossning i min cykel. 

Jag pratade med barnsköterska och då sa hon men då skriver jag att din mens startade 20/9 då den kom igång på riktigt för då stämmer det ju med ägglossningen. Så, 6 dagar efter ägglossningen, igår, satte jag in en blastocyst. Och idag: Bruna flytningar, mens på g. På måndag är det exakt 28 dagar sedan jag fick mensliknande flytningar. 

Fan. Jag är bara så förvirrad, fattar ingenting. Min kropp spelar mig ett spratt och har verkligen bestämt sig för att detta med barn inte ska fungera. Blir så jävla less. Men betyder detta nu att jag får mens, en vecka tidigare och direkt efter insättning av blastocyst att det per automatik inte kommer fungera denna gång? I guess so. 

Ni får ursäkta. ville bara skriva av mig. ignorera mitt gnäll... 

kör lutinus och blodförtunnande. kan ha varit så att det liksom varit skört och skadades lite vid insättning kanske. nu har inget mer kommit och det var bara lite. Jag blir heltokig av sånt här. 

tack snälla ni, ja nu håller vi tummarna...

någon mer en jag och blomflugan som ruvar? 

Här väntar jag ut tills det är dags för testdag, nästa vecka egentligemen beräknad mens är fre. Flytningar är gula, ibland med lite brunt i. Som om mens är på g men lutinus stoppar upp. Har 2 blastocyster kvar i frysen. Det är de sista försöken. Allt känns så pissigt rent ut sagt. Och igår kväll dog en nära släkting. Allt känns mörkt...

ojoj va roligt att läsa om ruvare och om plus. grattis kelsson1! Och det var säkert bara en sån där miniblödning som många får. men oj, vad man oroar sig. 

tack, va fint att så många beklagade min sorg. min saknad är så stor efter min nära släkting som gick bort. det gör så ont men vi fick ändå ett så fint avslut. 

jag är på ruvardag 7 nu, och beräknad mensdag är idag. Inga mensliknande blödningar men inte fäckfritt heller. låter dagarna gå och hoppas att det kan gå vägen men shit vad jag tycker det är hemskt att ruva. många pratar om att det är en mysig tid. jag tycker det är fruktansvärt. 

kram på er alla, så fint att vi har varandra här egentligen :) 

Skönt att höra att dagarna går Kelsson1 och att blödningarna är över! Men hua vad jobbigt med en närstående som har cancer. Så ledsamt... Jag fick ett sådant vackert avslut med min nära som gick bort, vi pratade mycket och vi visste vad vi betydde för varandra. Fint. 

testdag om 6 dagar. hur är det med blastocyst, visar det sig tidigare? De ggr jag har plussat har jag plussat dag 10. är en riktig testoman... 

På nätterna vaknar jag av att litinus rinner och går på dass. Då är det inte vitt och geggigt (av lutinus) utan lite åt beiget håll (ursäkta detaljer), men inte som det brukar vara när mensen kommer. Även om jag tar lutinus så får jag alltid tydlig mens beräknad mensdag. VIlket var igår. Men inga tecken på mens här. 

Jag äter blodförtunnande, hur påverkar det ev mens tror ni? Att det kommer mindre blod? Eller bara att det inte blir klumpar så att säga? 

Jösses ja, man blir ju galen av ruvning asså... Skönt ändå att höra att fler känner så. 

åh nej blomflugan!! jag missade ditt inlägg innan jag skrev. Åh vad jag lider med dig, det är så frukstansvärt. Man faller platt och undrar vad meningen egentligen är. Jag är så ledsen för er Blomflugan. Gråt och dra täcken över huvudet. Du har all rätt att känna världens orättvisa. 

Berätta mer om prohygnol eller hur det nu stavas. äter ni det inför insättning? och lutinus efter insättning?

har precis samma känsla, och vi har haft liknande resa blomflugan. inga fel, vi är unga, fina ägg, reagerar perfekt på medicinering, toppembryon. har fäst två ggr men mensen är som en klocka och kommer igång direkt dagen efter positivt test. sist gång fick jag två embryon tillbaka och fick ett utdraget missfall med mkt blödningar. sjukt jobbigt. 

vi har klagat som tusan, vi har haft olika läkare varje gång i stort sätt. två ggr har två olika läkare konstaterat att jag måste opereras för att äggledarna ser ihopväxta ut. båda gångerna upptäckte de att så inte var fallet, de låg bara omlott varandra. vi tyckte det var konstigt att man gjorde samma operation. jag är sjukt rädd för sjukhus och läkare dessutom så operation är lika med panikångest i stort sätt vilket jag aldrig annars känner av. min man ringde in och ställde dem mot väggen men en tredje gång rekomenderades ändå operation av den femtielfte läkaren vi fått. inför den operationen träffade vi en läkare vi haft några ggr jag trivts med och hon explicit bad om ursäkt och sa att jag har opererats i onödan en gång och att jag definitivt inte ska opereras igen. hon hade läst min journal nogrannt och förklarade att vilken läkare som helst som sett journalen hade inte gjort en tredje operation. hon bad om ursäkt hundra ggr och lovade att hon personligen skulle ta sig an oss. nu har vi henne varje gång, till och med på insättning. hon går in och jobbar extra för att vi ska få henne. detta då jag var helt knäckt psykiskt av alla olika vänder och för att min man sa ifrån en gång för alla. hon har tom lovat att vi ska få en fjärde omgång om vi inte lyckas denna eller nästa gång som blir vårt egentliga sista landstingsförsök. 

jag vet inte vad som gör det. men jag känner att man själv måste vara kravbeställare och ha oerhörd kännedom för att läkarna vid ivf ska ta sig an varje fall som unikt. om jag haft hjärtfel hade de inte hanterat mig så här. det är jag säker på. 

tack snälla ni! 
vi har gjort tre utplock, det är ju tre man får via landstinget, och sen är det väl ett färskförsök + tre insättningar man får för varje ivf så att säga. Vi har en insättning kvar sen är egentligen alla våra försök slut. men som sagt så har maken tjatat till sig en extra omgång. osäkert dock om vi orkar. 

det är andra blastocysten vi kör. vi har även testat två embryon tidigare. jag har plussat vid ett färskförsök och ett fet. allt är perfekt. förutom att det inte fastnar. blir tokig! 

tack love is everything, ibland är det skönt att höra hur andra upplevt det. jag vaknar varje morgon med ljusbeiget lutinusklet och har gjort det sen insättning. mkt olikt mina tidigare försök. ska testa imorn, rd 10 då. hade min beräknad mensdag i fredags. mkt olikt att mensen inte kommit igång. men ändå känns det kört när det är ngt som uppenbarligen blöder. vill bara att mensen ska sätta igång om det är kört. 

ibland fattar jag inte hur vi orkar. allt detta sliter så. på mig, på han, på oss. på livet. det är en sådan stor sorg att det aldrig går vägen som liksom äter upp oss. vi står i adoptionskö också. gör ni andra det med? 

fint skrivet kelsson1. tror mensen är på gång här, blir mer och mer färg på troskyddet även om det inte är mesliknande blödningar än. men antar att lutinus stoppar upp det mer denna gång än tidigare bara. testar imorn bitti, rd 10, är det negativt då ger jag upp för denna gång. 

sen tror jag jag måste hålla upp en månad då det varit många smällar i höst. ska försöka få stimulerat vår nästa, och antagligen sista, gång. 

Hur många ivf:er tog ni er igenom kelsson1 innan ert fantastiska plus nu kom? Hoppas du mår bra!

Blomflugan, har du fått bekräftat att det är kört? när kör ni nästa omgång? blastocyst då med? Stimulerat fet? 

Jag vaknade inatt och gick upp på toaletten, testade och det blev negativt. inte särskilt förvånad. jävla skit detta rent ut sagt. så nu har jag inte tagit lutinus under dagen och de beigefärjade lutinuskletet har ersatts med någon konstig mer färsk ljus röd färg. väldigt konstigt (pga blodförtunnande?), inte alls som min vanliga mens men antar att det är kört när det blivit minus rd 10. lika bra att sluta med all medicinering, blodförtunnande och lutinus, så att mensen kommer igång.

just det. har tappat räkningen totalt blomflugan. vet inte vilken gång vi är på i ordningen. men vi har gjort 3 et och så många fet som man får göra för varje et, nu har vi egentligen ett sista fet kvar. men det verkar som om vi får en et + tillhörande fet om vi så önskar. frågan är om vi orkar.

kan rekommendera alla att ställa sig i adoptionskö. det är låååånga köer. skulle det vara så att man hamnar i ett läge där man får göra väldigt många misslyckade ivfer är adoptionsprocessen rätt skön att också fokusera på.

Visst är det så Blomflugan, det känns som om man inte riktigt lever dessa år. vi har försökt i 4 år med några längre uppehåll för operationer, som jag tydligen inte behövde, och det känns som om livet på ngt vis står still men ändå går vidare. 4 år borttappat liv på ngt sätt. inte lika glad, inte lika mycket mig själv. jag har gått in i jobbet en del och satsat på min karriär vilket har varit skönt för mig, tiden går och jag trivs på jobbet. hade ett tag det inte var bra på jobbet och då bytte jag illa kvickt för att må bättre. vi renoverar ocskå. skönt att ha fokus på det med.

vi har stått i kö i 1,5 år hos barnen framför allt. vi betalade bara in avgiften och sedan gjorde vi inget förrän i våras då vi blev godkända adoptivföräldrar. det ligger på is medan vi gör våra sista försök.

om, vi adopterar och misslyckas med ivf kommer jag ändå alltid känna stor sorg över att aldrig kunnat få egna barn. det känns som ett enormt misslyckande och besvikelse i livet. men att adoptera är förstås ocskå en fint sätt att skaffa familj på, jag kommer alltid  glädjas med det barnet. men jag har svårt att tro att jag kommer kunna släppa sorgen för det barn jag aldrig fick. hemsk tanke, men jag får nog leva med det.

ja kelsson1, jag hoppas på att få testa ngt annat. ska fråga om progygnol. Det är ju ändå sista gången så känns som om de måste gå med på att göra allt de kan.

tänk att man inte kan få svar på en så enkel fråga: VARFÖR FÄSTER DET INTE?? Jag fick höra av en läkare att om man är frisk, inga fel finns och om man orkar ta sig igenom tillräckligt många försök är chansen 80 % att bli gravid. Men om det nu inte har lyckats efter 3 ivf.er med tillhörande fet. varför innihelvete skulle det lyckas på det femtioelfte försöket??

fy fan vad ledsen jag blir när jag ser hur många vi är som går igenom denna process, denna process som är så långdragen, ångestladdad och särdragen. en process som påverkar ens självkänsla och ens relation. och på ngt sätt finns det en sådan enorm skam i att inte lyckas. det är konstigt att det inte pratas mer om detta i media. vi är ju så många som lider.

det finns alltid folk som har det värre. jag vet. jag blir oerhört egocentrisk i denna process. men jag tycker så synd om mig själv och alla er andra som går igenom detta. kram på er.

Blomflugan, jag har också varit där. vissa försök tär mer på en än andra. Det är då inte konstigt att man inte mår bra i sammanhang där de runt omkring sig är mitt i sin baby-lycka. För ngt år sedan hade jag en längre perod av total depp. Kände mig gråtfärdig i ett halvår, knäckt och besvärad i sociala sammanhang. Kände mig allmänt misslyckad så fort alla talade om att de skulle ha barn. 

Det låter kanske hemskt. Men jag valde bort att hänga med dessa personer. Jag fick ångest inför att vi skulle ses och ville inte höra deras lycka. Kanske väldigt egoistiskt. Men jag mådde helt enkelt inte bra i dessa sammanhang. Istället anförtrodde jag mig åt två vänner som visserligen har barn, men som inte var mitt i bebis-lyckan, som jag litar på. De är mina bästisar idag och vi pratar om allt. De som då, i min största svacka, var mitt i bebislyckan märkte ens inte att jag tog avstånd då de var mitt i bebisperioden. Idag umgås jag med dem ibland. Men våra liv är väldigt olika, men vi ses någon gång i halvåret.

Utöver detta hänger jag med några kompisar som är singlar men inte inne i krog-svängen. Alltså lugna och fina vuxna som ocskå har tankar kring barn, framtid, karriär etc. För mig har jobbet varit viktigt. Att vara något, känna mig lyckad och att vara framgångsrik. Vi reser mycket också. Upplever saker. Allt för att försöka känna någon uns av lycka.

Ibland önskar jag dock jag hade någon i min närhet som var i exakt samma situation. Man kan liksom inte få någon annan att förstå.  Har hört att några här på familjeliv ses i gbg ibland, men jag har aldrig hakat på. känns lite krystat.

Glömde skriva Blomflugan, när jag började känna mig lite bättre till mods och när vissa frågade, tex kollegor etc varför jag inte hade barn etc och när ska vi ha smått osv kunde jag ibland svara: Det är inte alla som vill ha barn/det är inte alla som har så lätt att få barn/jag tycker det är en privat sak. Det var rätt skönt att vara tyken till svaren ibland.de felsta blev bara tysta och kände sig förnärmade. Rätt åt dem kunde jag tänka :)  Även innan vi började försöka få barn brukade jag tänka när jag pratade med folk att man ska inte utgå från att alla vill eller kan få barn. Det är ingen sjävklarhet och verkar absolut inte vara en rättighet...

vi kommer köra en vanlig cykel och försöka på egen hand. känns som om det var 100 år sedan man gjorde det sen. det blir många fet och et nu för tiden... sen kör vi vårt sista formella försök. vi har två blastocyster kvar i frysen av vår tredje och sista ivf hos landstinget. om man gjort alla sina försök och har kvar en blastocyst i frysen - får man inte den på sig också så att säga? verkar konstigt att bara lämna ngt som finns kvar i frysen... iaf. vi har planerat vårt sista försök på landstinget med ett fet precis innan jul, sen drar vi till thailand i tre veckor. antingen plussar vi på beachen eller så bryter vi ihop på stranden och tar resten av semestern och funderar på hur vi eventuellt går vidare i ivf-karusellen eller adoptions-processen. 

sist fet vi gjorde tog jag blodförtunnande, det ska jag göra nu med tänker jag. tog också lutinus, det ska jag göra nu med. men några av er äter även några tabletter inför insättning av fet som jag inte minns namnet på... tabletter som ska stimulera slemhinnan? men gör inte lutinuset det? eller varför äter man dessa tabletter? 

Blomflugan, ni är unga starka och krya. jag hoppas det snart är er tur. när du säger att ni har fyra blastocyster kvar i frysen - är det på ivf nr 1? ni går hos landstinget?