Mrs we skrev 2014-09-15 20:25:06 följande:
Blomflugan, åh vad frustrerande att kastas mellan hopp och förtvivlan. Men ett streck är ett streck! Såklart det går vägen nu! Jag lägger flera hundra kronor på test varje gång. är helt manisk med att testa... Ska ringa sahlgrenska imorn för att komma igång igen. det känns skönt att vi kan köra direkt.
Kelson1, jag kan också glädjas med min bror, även om jag emellanåt är bitter känns det som ett extra hjärta bankar inom mig med kärlek till mitt brorsbarn. Att få se honom i ett barn värmer mig så. Det sorgliga tycker jag var att han inte visste hur han skulle berätta för mig. Att han hade svårt att tala om en sådan fantastisk nyhet "bara" för att vi har som vi har det. Allt detta påverkar så många andra. Jag är en kontrollmänniska som vill alla väl, alla uppfattar mig så stark och kraftfull. Jag hatar att känna mig som den svaga och andra vet inte hur de ska hantera mig när jag är just så svag. Konstigt.
Jag är starkare idag. Och det stämmer Kattflickan att ibland kommer det känslor som att jag borde lämna honom så att åtminstone han kan finna lyckan i barn med någon annan. Jag kanske ska rymma från livet. Sälja allt jag äger och hjälpa barnen i Kambodja? Eller bli en sådan där stark ensam kvinna som gör allt man känner för? haha... tankarna springer iväg...
Nu blev det inte så utan vi har bokat både fyra veckor i thailand över jul och NYC i vår. Allt för att ha ngt att se fram emot. Vi skiter i att pengarna till renoveringen går åt. Vi måste ha ngt att blicka fram emot.
Hur går det för dig Kattflickan. Ruvar du?
Är det någon som planerar återförande om ett par veckor?
Gläder mig att du känner dig starkare!! Stor kram