IVF hösten 2014

Vi bor i Östergötland. Vår utredning blev klar i juni 2014 och vi tillhör landstinget i Östergötland, RMC Linköping. När utredningen blev klar skickades remiss omgående dit och läkaren trodde vi skulle få en tid för ett första möte i augusti/september.

Är det fler än mig som har blandade känslor över kommande ivf? Rädslor samt förväntan? Verkar som vi har kommit olika långt i våra köer, försök och resor men jag känner mig iaf lite rädd och fortfarande ledsen över vårt besked. Samt sorg över att jag och min sambo har dessa svårigheter.

Hoppas vi som fortfarande väntar i ivf-köer snart får tider och all lycka till sesanka med nästa FET. Är det klart när nästa försök blir?

Hejsan allihop!

Jag har följt denna tråden ett tag och kände att nu är det dags att hoppa på. Jag känner igen era tankar och känslor så himla väl. Känslan av hopp i väntan på att mensen inte ska komma och känslan av tomhet varje gång man inser att det inte blev något denna månaden heller. Känslan då alla runt omkring dig blir gravida och så klart då på första försöket. Känslan av att glädjas för dina vänner samtidigt som du gråter inombords. Känslan då någon säger "men nu är det väl dags att ni skaffar barn" eller känslan då kollegan besöker jobb och visar upp sin vackra bebis. Jag är glad att forum som detta finns och att ni delar med er av era resor. Känner mig inte längre så himla ensam.

Jag och sambon längtar så otroligt mycket och har försökt i lite mer än 3 år. Vi väntade alldeles för länge innan vi sökte hjälp. Nu är vi dock igång. Alla våra tester har varit bra och vid min senaste undersökning såg allt jättefint ut. Jag har regelbunden ägglossning. Väldigt frustrerande att inte veta varför det inte fungerar.  Förra veckan besökte vi RMC i Malmö för ett första möte och nu går jag och väntar på mens så att vi kan komma igång. Jag har fått tillbaka hoppet och tänker att det kanske äntligen är vår tur :).

Jätteskönt :)!! Vi ska göra långa metoden. Har funderat en del på varför de valde just den långa. Glömde så klart fråga när vi var där :). Vad är det egentligen som avgör? Har läst att det är mindre risk att bli överstimulerad med den långa. Vilken metod kör ni?