IVF hösten 2014

Kan man hoppa in här tro?
Jag har inte varit inne på FL på länge, jättelänge, men gårdagens Puregonstart har satt igång en massa tankar och känslor. 

Kort story:
2009 blev jag efter många hormonförsök gravid efter första IVF:en i Uppsala. Tiden fram till äggplock blev lång då läkarna var väldigt försiktiga med dosen. Jag hade ett överstimuleringssyndrom 2008 och efter det blev det bestämt att vi skulle göra en IVF, antagonistprotokollet. Så, den behandlingen tog lååång och utdragen tid. Men, som sagt, det gick bra och vi fick vår lille kille januari 2010. Självklart det bästa som hänt någonsin!

Efter den IVf:en hade vi 5 guldägg kvar i frysen och trodde väl att det skulle gå vägen med dem. Att vi ville ha fler, om vi kunde, visste vi redan. Jag minns att jag räknade vad det skulle kosta om vi använde alla 5 av de äggen. Räknade och hissnade? 

För två år sedan i maj gjorde vi första syskonförsöket på fryst embryo. Inget fäste. Nästa försök blev i oktober samma år, det fäste inte heller. Efter det tog vi ett helt års paus. Jag orkade inte rent fysiskt och vi funderade mycket på vad vi vill egentligen; vi har det ju bra?typ så, men eg visste vi ju vad vi ville. 

Så oktober 2013, nytt FET, inget fäste. Januari 2014, nytt FET. Den gången hade vi otur; första upptiningen dog och vi fick tillbaka det sista ägget. Som då-inte fäste. 

Efter det var livet lite rörigt med nya jobb för oss båda och flytt till radhus, så vi sköt upp nystarten, som vi ju ändå var överens om att göra.

Och här är vi nu: Efter Primolut Nor för att få mens så startade jag med Puregon igår. Efter första sprutan kändes det bara som att jag ville gråta. Jag har sett fram emot att få börja om: jag VILL ju det här mer än allt annat. Men, jag trodde nog aldrig jag skulle vara här igen, med blåmärken på magen och ett hemskt äggplock att se fram emot, eventuell sjukskrivning och resor till Uppsala för täta kontroller. Förra "resan" var jag på sjukhuset varannan dag till slut. Nu säger de på Reprod i Uppsala att det inte kommer behövas den här gången, men jag är väl cynisk-realist?eller bara skadad, för jag fasar ändå för det. 

Sist hade jag en blogg där jag skrev om allt medan vi försökte få till vårt första barn. Nu orkar jag inte skriva ner, orkar inte prata heller egentligen, men det gör jag ändå. Orkar inte bli besviken. 

Jag behöver nog en "stödgrupp" här på FL att vända mig till. 

Läkarna har varit positiva till ett nytt "färskt" försök, så vi vill ju hoppas på det.

Efter 2 dagar med Puregon tycker jag redan att jag känner aktivitet i äggstockarna. Är det möjligt? Är det bra? Jag är så oroad för att bli dålig. Blodprov på fredag.

Lokattis: Grattis! Så underbart!

Idag tar jag orgalutan första sprutan och i morgon blodprov. Jsg harhelt glömt bort, hur länge tar det "normalt" för en behandling inför IVF? Sist vi gjorde det här drog det ut på tiden något enormt.

Jaha, var på blodprov igår och VUL blir på måndag. Blodprovet visade nästan på för mycket aktivitet, så det blev sänkt dos. Lite läskigt... Men de vet väl vad de gör. Troligt äggplock på onsdag eller fredag i alla fall. Åh... Jag har ångest för äggplocket. Förra gången, som ju då dessutom var 5 1/2 år sedan, visste jag ju inte vad jag skulle utsättas för. Men det är ju bara så det här är-vad man mådte gå igenom.

Sonen, 4 år, pratar hela tiden om "när vi får en bebis". Självklrt vet han inget om vad vi går igenom, han bara VILL bli storebror sä himla mycket. Det gör ont i hjärtat.

Ang lutinus. Har man helt slutat ge Progesteron mic? De hade jag vid förra ET och vid de fyra FET vi gjort. Nu plötsligt har jag fått ett recept på lutinus. Nån som vet?