Mamman har ställt av sin bil...

Ärligt talat förstår jag inte riktigt problemet....
Varför skulle ett barn med adhd inte kunna cykla utan vara tvungen att åka bil överallt?
Det är väl inte svårare än att ex planera in veckohandlingen den dagen. Är det BARA 12km sa antar jag det är er närmsta ort med matbutiker utan ockerpriser. Ingen av er som jobbar där?
 
Du gör en höna av en fjäder. 24km/vecka är ju fruktansvärt fånigt att tjafsa om. Man kan väl inte hålla en bil man inte behöver för att köra 24km varannan vecka heller. Om pappan är så fruktansvärt snål så det är ett problem får han väl be henne på en tjuga för bensinen varannan resa.

1,5 år är ganska kort tid efter en separation så det kommer att bli bättre med stor sannolikhet. Håll ut bara.
De allra flesta behöver något år att trivas i sitt nya liv fullt ut och kan tänka mig att det tar ännu längre tid när den ena startat om sitt liv och redan flyttat ihop med en ny partner.

Själv var jag den som lämnade min man för 2,5 år sedan. Jag tyckte inte ens om honom som vän på någon punkt längre. Han ville inte och som hämnd har han bråkat och jävlats heeeela tiden. Just nu är det bråk om bodelningen. Han vill ha saker i garaget och han får ta precis ALLT för min del - bara han gör det! Men just hämtningen är ett problem och trots att bodelningsadvokaten ska vara med så funkar inte ett enda sätt för honom. Allt för att bråka och tjafsa. Han bor ihop med en nu sedan några månader tillbaka och jag trodde det skulle bli lugnare så men icke.
TROTS den här situationen ja velat kräkas på och så tog det ungefär 2år innan jag var helt mentalt redo för en ny relation. Det är inte riktigt min grej att läka med hjälp av en annan människa utan tycker man ska bli stark i sig själv först innan man går in i ett nytt förhållande, men har stora krav så lär nog dröja ändå .
Vad jag vill säga är att oavsett hur deras separation såg ut så är det inte alls konstigt att hon inte orkar släppa över ansvaret på dig ännu. Det har med hennes läkeprocess att göra så ta det inte personligt! Att släppa över det käraste man har på någon annan som man dessutom inte känner så väl är väldigt svårt - särskilt när det finns diagnoser med i bilden. 

 
Men ha tålamod!
Ju mer du lär känna henne - ju mer kommer hon våga lämna över ansvar till dig. Och när tiden läkt såren.