Anonym (Malin87) skrev 2014-06-24 18:22:07 följande:
Jag håller med, steg tillbaka och se över situationen är bra och vilket jag gjort ett antal ggr och fått hålla tillbaka min sambo när han har kokat av ilska (har adhd han också). Men det finns liksom som du skriver inte alltid så mycket jag kan göra än att se på. Jag går inte in o talar om vad hon eller han ska göra, men jag tycker saker för mig själv som jag pratar med hönorna om sen ;) har ju ett eget barn & liv att koncentrera mig på även om vi nu är en familj som också måste fungera ihop.
Jag talar inte om för min man vad han ska göra eller tycka o känna - om han inte ber mig om min åsikt. Vi lever tillsammans och vi är varandras bollplank.
Naturligtvis vet han EXAKT vad jag anser om bonus mamma numera - jag i min tur vet ju vad han tycker.
Under åren har jag, precis som du, ofta varit den som hållt tillbaka, slätat över o försökt se det ur mammans synvinkel. Jag har på sistone slutat med det eftersom jag inte längre kan se ngt förlåtande i hennes agerande men naturligtvis fortsätter jag göra diskussionen med min man. När han vill.
Om jag däremot behöver kräkas lite extra över situationen och det blur lite väl magstarkt för att ta det med honom har jag hittat mig fantastiska bollplank utanför vår relation. Kvinnor som är både biomammor och bonusmammor och som kan ge mig olika synvinklar på konflikterna - och händelserna som leder fram till konflikterna... Jag råder dig verkligen att göra detsamma...
Om man bara har hönorna att prata med blir man lätt knäpp ;)
Det optimala är att hitta ngn som lyssnar o förstår - men kanske inte för den skull alltid håller med utan kan fungera som jämnvikten när det är som jobbigast :D