Makens och min egna semestervecka är hotad!

Haha, nä, jag ger upp. Ni är ju rent av oförskämda!

Snabba fakta:

Både jag och maken vill ha kvar vår vecka i vårt andelshus. Dottern följer givetvis med.

Mamman har sina veckor i början av sommaren - som hon alltid har haft och fortsättningsvis kommer att vilja ha.

Jag är INTE elak eller egoistisk - jag är realist!

Jag älskar makens son som om han vore min egna. Jag har funnits i hans liv så länge han kan minnas och jag kan idag inte tänka mig ett liv utan honom varannan vecka, vartannat lov, samt fyra av mina fem sommarveckor.

Jag lämnar tråden nu. Ni skrämmer mig. På riktigt.

Jag vill väl givetvis vara med mitt barn under samtliga mina semesterveckor! Så nej, jag kommer inte att lämna bort henne enbart pga nån "rättvisa". Det är inte schysst!

Och jag tror inte heller att min make skulle vilja ta en vecka med enbart sin son - utan mig och dottern.

Vi; jag, maken och vår dotter är en kärnfamilj. Hans son sedan innan är med oss till 100% under de veckor han är hos oss. Andra veckor är han med oss 0%.Nej, hon är vårt gemensamma barn och vi är en kärnfamilj varannan vecka - varannan vecka har vi makens son hos oss - en riktig bonus!

Jag kommer att amma min dotter tills hon är _minst_ två år (eller längre) om hon själv fortfarande vill. :)

Trist att din man är en värdelös "pappa" som inte givetvis vill vara med dina barn alla semesterveckor!

Ni borde aldrig ha skaffat en gemensam unge och jag hoppas verkligen ni inte skaffar fler ungar tillsammans!

Men om han inte är till besvär, då kan ni väl helt enkelt fråga om han vill följa med. Vill han inte utan vill vara med farmor eller så, ja då är det ju lugnt.

Har det slagit dig att vi bara har RÅD med en vecka varje år?

Vi skulle säkert ha råd med ytterligare en semester varje år, om vi la undan de 1500:- som mamman får i "underhåll" varje månad, av oss. Men det skulle förmodligen resultera i att sonen inte fick sin årliga utlandssemester med sin mamma.

Men tänk detta då:

Sonen får en vecka med mamman utomlands

Dottern får ingen vecka öht med någon utomlands (för pappa har inte råd)

Är det jättesynd om dottern och blir hon då särbehandlad? De har samma pappa men hon får ingen utlandsresa.

Kanske ska berätta att jag själv är ett "skilsmässobarn". Jag har aldrig rent tekniskt som på resa  - blivit orättvist behandlad - men avundsjukan har altid funnits - att känna att man inte är värd lika mycket som pappas och bonusmammas "egna RIKTIGA" barn....

Nu när jag är vuxen - är jag intelligent nog för att förstå att kärleken till ett bio-barn inte alltid är som till ett bonusbarn.

Jag själv har en 11åring här hemma. Från en tidigare relation-

Jag vet hur mycket de förstår och hur de reagerar i den åldern.. ego.

Vi försöker skaffa ett småsyskon till denna 11 åring.

Vi reser just nu utomlands utan denna 11åring - vuxentid.

Men jag skulle ALDRIG resa med vårt kommande gemensamma barn - utan min 11 åriga son.

Så innan någon här kommer å säger att jag inte "förstår".

Jodå.. det gör jag

Jag ser ingen anledning till att han ska sakna något han aldrig varit med på. Rutinen han är van vid är att ts o maken åker när han är hos sin mamma. Han trivs och vill semestra med henne. Att det nu kommit en bebis ändrar inte det faktumet att han vill semestra med sin mamma också, dessutom blir inte resmålet roligare för att det är en bebis med.