Makens och min egna semestervecka är hotad!
Jag fattar inte. De är en familj på fyra varannan vecka och fyra semesterveckor på sommaren, en familj på tre varannan vecka och en semestervecka på sommaren. Livet kan ju inte stanna upp och bara stå på vänt de veckorna de är tre?
Klart att det vore schyst att se till att båda barnen får vara med på allt skoj, men så är det ju inte i en nyfamilj. Det går *aldrig* att göra allting rättvist.
Givetvis ska man inte systematiskt utesluta en familjemedlem och medvetet se till att göra kul saker när hen inte är där, men faktum är att hen kommer att missa saker.
I det här fallet känns det ju rätt självklart. Vistelsen i huset utomlands är spikad en specifik vecka. Vilka veckor pojken är hos respektive förälder är spikat och går inte, av olika anledningar, att ändra på. Alternativen är att TS med make och dotter åker utan pojken, eller att ingen åker. Klart att de ska åka.
Visst, är det så att den veckan gör att ingenting händer de andra fyra veckorna, att inget av barnen får göra något roligt alls på sitt sommarlov med sin pappa och (bonus)mamma, då är det läge att fundera över om det verkligen är värt det att behålla husandelen. Men om det händer roliga sommarlovssaker när pojken är med, då får han acceptera att ni gör roliga sommarlovssaker utan honom, medan han i sin tur gör roliga sommarlovssaker utan er (men med sin mamma och andra släktingar).
Däremot hade jag pratat med svärmor, försökt få reda på om pojken har sagt något till henne, och pratat med pojken, försökt förklara utan att tillskriva honom några känslor, och hört hur han känner det. Kanske ett jobb för TS man snarare än TS, dock.